Kanske har kommit på ett sätt som fungerar!

Turan har ju fyllt 9 månader, ja även 10 mån har hon hunnit bli, och äntligen fått prova på det här med lure coursing lite mer på riktigt. På senaste träningen i Rolsmo fick hon springa en raksträcka och ja det var mycket uppskattat laugh .

Jag har ju haft svårt att komma igång med hundträningen igen, dels för min jäkla kropp men även för att jag har saknat både Era och Hojt väldigt mycket. Det har varit svårt att inte jämföra hur det var att träna med dom till skillnad från med whipporna sorry . Men med lite hjälp har jag äntligen kommit på hur jag ska komma igång igen. Glädjen med att göra något tillsammans med hundarna ska inte få styras av dåliga tankar och vad andra kanske tycker och tänker. Att sen försöka hitta ett sätt som gör att ryggen inte gör mer ont än nödvändigt har också varit svårt men jag jobbar på det och nöjer jag mig med att träna här hemma så går det ganska bra. När jag är ute får jag mer försöka tänka mig för vilket inte alltid är lätt, ”korta, korta pass” och ”böja på benen istället för ryggen” är tankar jag måste ha med mig.

Men glädjen att träna Turan gör att det känns värt att försöka, framför allt när hon verkar tycka det är lika roligt som jag tycker In Love

När det gäller fotgåendet och positionsträningen där så gäller det verkligen att jag kommer ihåg att böja på benen när jag ska belöna. Gillar i vanliga fall att hon inte är så stor men det finns ändå en liten nackdel med det just i det här läget Wink .

Platsliggningen är ett annat moment där jag måste lära mig att böja på benen när jag ska belöna i stället för på ryggen….

Vi har även så smått början med lite apporteringsträning. Jag hade inte tänkt lära in det momentet på henne då vi fokuserar på appellklassen men fick en utmaning att ta tag i något som jag inte trodde jag kunde lära henne, och just apportering har jag haft problem att lära alla mina hundar av någon anledning unknw . Jag började med andra föremål än apportbocken, som en träpinne och en sökrulle. Men idag kunde jag inte låta bli att prova även med en apportbock och sittandes, med hjälp av omvänt lockande, så höll hon fint i ett par sekunder good .

Jag vet att jag nog inte är en ”normal” whippetägare men så länge både dom och jag tycker det är kul med träning så kör vi på Heart

Alla vägar bär till Rom

Ja så finns det ett gammalt talesätt som lyder och jag tycker det är ett riktigt bra uttryck som kan användas på många saker i livet.
Tittar man på allt som skrivs på sociala medier, hemsidor och även saker som diskuteras ”mun till mun” så finns det väldigt många som har en åsikt dom anser är allena saliggörande och alla andra måste bara bli upplysta så dom också förstår det. Gäller i alla delar av samhället, från politik och religion till hunderi och alla annan hobbyverksamhet.
Jag skulle önska att alla som läser och hör dessa olika ”brandtal” för diverse varierande saker kan ta sig en egen funderare på vad dom själv tycker, kanske lyssna på olika sidor och vara lite källkritisk. När man sen har funderat ett tag så kommer man fram till en alldeles egen åsikt och inser att man kan komma till sitt mål (vad det än är) på en massa olika sätt. Inget är egentligen mer rätt än något annat.
Jag tror på att vara lyhörd, dels för vad andra verkligen säger men framför allt för sina egna känslor och tankar. Som sagt ”alla vägar bär till Rom”, det gäller bara att hitta just sin väg!

För övrigt, om man bortser från mina filosofiska tankar, så rullar livet på. Julen är undanplockad men våra amaryllisar blommar för fullt, man blir så glad av att se dom.

Jag har även lagt upp varsitt rehabschema för Raya och Luna så nu hoppas vi inget kommer i mellan utan att vi sakta kan bygga upp dom så deras respektive krämpor försvinner. Förhoppningen är att båda ska kunna starta på LC igen även om det kanske dröjer ett tag.

Ja vad ska man säga…

Börjar med tråkigheter och slutar med tråkigheter, ja 2019 har verkligen varit ett år med ”höga berg och djupa dalar”.

 Året startade med en del tråkigheter där det allra värsta var förlusten av vår älskade Impe.

Som tur var så vände det och den 17 april födde Raya sin och Kennel Triporas andra kull (Dixietown Alptoppens Ros – Springeldens Mandelkubb), fem fantastiska valpar.

De efterföljande åtta veckorna var helt underbara, jobbiga men så värda allt då det inte finns mycket som slår känslan att få följa en valpkulls färd från nyfödda till flyttfärdiga. Ja även att få följa deras resa ihop med sina ägare från valp till kommande vuxna hundar är en lyx som jag har njutit av sedan dom flyttade hemifrån.

Ett extra stort glädjeämne detta år har såklart varit att vi behöll en av valparna och har nu en liten dotter till Raya och Mandel här hemma. Turan, Triporas Turandot, har förgyllt våra dagar sedan hon kom till världen och smält bra in i flocken.

  

Hon och jag har börjat träna lite smått,både lydnad och spår och framför allt spårandet går jättebra, hon verkar gilla att spåra lika mycket som jag vilket såklart gör det extra roligt.

 

När det gäller lure coursing så har det inte blivit så många tävlingar för oss i år. Luna gladde oss i början på året när hon och husse var iväg till Bråviken och hon sprang så bra att hon placerade sig på den övre halvan (och poäng som räckte) så nu får hon ställas i bruksklass på utställning!

 

För Rayas del så har en ljumsk/bäckenskada från 2018 spökat och vi har varit hos naprapat och trodde vi fått ordning på den. Men efter sista provet för året, där hon i och för sig bara fick springa testlopp och som stödhund då vi missade anmälan så var det något som inte stämde. Vi röntgade henne och det visade sig att hon har en liten, liten ”förändring” i själva korsbenet. Man kan inte säga om det är något hon alltid har haft eller om det är sviter efter att hon blev påsprungen då i början på 2018. Den skadan upptäckte vi ju tyvärr inte förrän efter att hon sprungit ett lc-prov vilket nog inte alls var bra….

Vi bestämde att försöka köra en rejäl rehab på henne under vintern, tyvärr blev det genast ett avbräck då hon fick in något vasst i en trampdyna. Vår duktiga veterinär lyckades få ut det utan att skära för mycket i trampdyna så det läker fint! Så nu är det dags att återigen göra upp en rehabplan för henne, tyvärr mår ju inte jag heller så bra så även jag måste köra rehab nu för att orka.

Roligare avslut på året hade man ju kunnat få men nu kämpar vi på och ser fram emot att få ordning på både Raya och mig, det får ta den tid det tar då det allra viktigaste är att vi båda håller över tid.

Däremot ser vi fram emot att se Turan (och hennes syskon) växa till sig och komma igång med både det ena och det andra under 2020. Vi har även ett BPH inplanerat för alla valparna när dom fyllt ett år, ja Solo hinner ju bli lite äldre men det ska bli så roligt och intressant att förhoppningsvis få se alla samtidigt.

Vi önskar alla en lugn avslutning på 2019 och ett riktigt gott 2020!