Archive for Author cissi

Svalka och blåshistoria!

Vi fick för ett tag sedan tips på ett bra ställe att bada med hund men vi har inte kommit iväg dit, men i torsdags blev det äntligen av. Det var ett riktigt bra ställe, om man bortser från att det var lite stenigt men både husse och hundarna badade glatt. Alla fem njöt av svalkan då det fortfarande är otroligt varmt hos oss, SMHI lovar regn och svalare väder men än så länge har dom haft fel….

 

En bild på temat: ”En man och hans hund” Heart In Love

 

Ja så har då min stora blåsa äntligen spruckit och man ser att läkningen går framåt. Tänkte ni skulle få en serie bilder på hur den utvecklades, har aldrig varit med om nått liknande tidigare.

Fredagen 21/7, dagen efter jag fått bettet:

Onsdagen 25/7, det ritade gjordes på lördagen och då var det ca en halv centimeter utanför blåsan…

 

Här har den börja visa tecken på att den kanske ska spricka snart, torsdagen den 26/7.

 

Fredagen den 27/7 har den börjat läcka och klart minskat i omfång.

 

Lördagen den 28/7 hade nästan all vätska försvunnit ur den.

 

Och idag, lördag 4/8, så ser den ut så här och det är nu drygt 2 veckor sedan jag blev biten. Jag tvättar fortfarande med klorhexidin på rekommendation från läkaren och den känns inte alls så farligt längre smile

 

Bildbomb över den senaste månadens större händelser.

I midsommarhelgen var vi till Danmark hela familjen då Raya var kvalad till Europamästerskapet i lure coursing och skulle representera Sverige.

Vi var där redan från onsdagen och det var inte de internationella whipparnas tur förrän på söndagen så vi fördrev dagarna med att titta på andra svenska representanter och umgås med trevliga människor. Luna tyckte dock att vår grannes hundar hade det betydligt bättre då dom fick lunch, så hon ville väldigt gärna flytta dit yes

Raya sprang som sagt på söndagen och sprang bra men utan det där extra trycket som hon har när hon är som bäst. Hon kom på 40 plats av dryga 80 startande tikar så vi är ändå jättenöjda med henne. Sen visade det sig att hon började löpa på söndagskvällen så det kanske inte var så konstigt att det där lilla extra saknades.

På vägen hem från Danmark hälsade vi på goda vänner och gick en härlig promenad och fick en god middag innan vi fortsatte färden.

Sista helgen i juni var det dags för Dixietowns kennelläger och Jenny hade ordna lite roliga lekar och en liten utställning för alla som kom. Det blev en mycket trevlig dag och kväll, trots att ingen utom Drutten tog in några saker i ”leksakshämtet”. Inte så konstigt kanske då det var hennes leksaker laugh

I början på juli var ett par vänner från Stockholm förbi och vi åt och pratade bort en härlig kväll. Vi fick två får av henne som hon gjort själv, så himla fina In Love

Sen var det då dags för LC-provet i Avesta och den här gången var det bara Luna som skulle få springa och Raya fattade verkligen ingenting utan blev riktigt sur kiss

Luna sprang bra första delen men sen snubblade hon till och efter det tappade hon fokus och orkade inte på slutet. Men hon var glad och tyckte det var skoj trots den olidliga värmen. STOR eloge till funktionärerna som orkade jobba och göra ett så bra prov i den fruktansvärda värme som var Heart

Efter tävlingen åkte vi och en god vän vidare norrut och hittade en helt underbar plats att stå över natten på.

Vatten och skugga, bättre kunde det inte bli! Dagen därpå fortsatte vi till Söderhamn efter att vi alla, även hundarna, badat i det varma sköna vattnet. I Söderhamn hade Mia fixat ett lite udda campingställe åt oss, men även här hittade vi skugga som tur var.

Kvällen tillbringade vi på Hälsingevind och lyssnade på tre bra band och hade väldigt trevligt.

Morgonen därpå steg vi upp tidigt och åkte tillbaka till det underbara stället vid sjön. Där kopplade vi av i några timmar och badade, Era och Luna fick simma en bra stund vilket ingen av dom protesterade emot. Impe fick busa en stund med husse och det var han nöjd med In Love

Efter lunch gav Jerker och jag oss iväg till Sala där Era och jag skulle på lydnadsläger. Jerker var med som observatör under de flesta passen även om han såklart tog hand om whipparna också. Det var ett härligt gäng som inte drog sig för att engagera sig i alla andra vilket var himla roligt. Vår instruktör var en ny bekantskap men en väldigt trevlig sådan, många bra tips och tankar fick vi med oss hem.

Det var dock inte bara ros på semestern tyvärr… Redan i Avesta fick jag ett antal bromsbett som det blev stora blåsor av. Som tur var gick det att hålla dom hyfsat i schack med salva men när jag på torsdagseftermiddagen återigen blev stucken av en broms så sa min kropp ifrån ordentligt. På fredagseftermiddagen svullnade hela foten upp samtidigt som det blev en stor blåsa där bettet var. Svullnaden i själva foten gick ner på lördagen, den är fortfarande lite svullen på sina ställen men jag får på mig sandalerna i alla fall. Däremot börjar blåsan bli grotesk så jag ska nog gå till vårdcentralen i morgon…

 

Att dra sitt strå till stacken!

 

Föreningslivet har svårt att hitta och behålla funktionärer, och de som väl engagerar sig blir ofta indragna i många olika uppdrag. Efter några år har dom som engagerar sig fått så många uppdrag, eftersom det är ont om funktionärer, att dom tröttnar och slutar och klubbarna har återigen funktionärsbrist.

Det blir en ond cirkel som är svår att bryta, klubbarnas aktiviteter minskar och det blir färre medlemmar och i och med det blir det färre som engagerar sig och då blir det ännu färre aktiviteter.

Jag har kanske ingen lösning på problemet men jag tror man måste börja tänka lite annorlunda och inte ”kräva” så mycket på en gång av en funktionär. Tar man tävlingsverksamheten tillexempel så ser man stor skillnad på bruks/lydnads/lure coursingtävlingar och agilitytävlingar när det gäller både antalet funktionärer som krävs och på hur länge varje funktionär måste vara aktiv.

Det känns som agilityn är duktigare på att dela upp jobben som behöver göras och även duktigare på att engagera de tävlande så dom ställer upp som funktionär under de klasser dom inte tävlar själva. Vet inte om det kan beror på att det är en stor del ungdomar som tävlar agility och det då finns föräldrar som ställer upp en stund också eller om det bara är en annan mentalitet?

När det gäller styrelse/kommittéarbete så behöver man också fundera lite på hur man jobbar tror jag. Idag blir det lätt att du hamnar både i en styrelse och i någon kommitté och sen förväntas du även vara aktiv så fort klubben har något arrangemang. Är man sen aktiv inom olika typer av verksamheter och klubbar så orkar man inte göra hur många olika saker som helst inom varje klubb.

Av egen erfarenhet så vet jag hur jobbigt det blir när man blir övertalad att göra många saker i en och samma klubb, jag har gjort den tabben i många klubbar… Nu för tiden försöker jag begränsa mina fasta uppdrag och i stället ställa upp i olika tävlingsverksamheter. Jag tycker inte det ena uppdraget är finare/bättre/mer behövligt än det andra utan allt behövs och engagerar man sig i nått så är det väldigt bra. Man ska inte känna att man behöver göra mer utan om många gör nått och drar sitt strå till stacken så kommer nog föreningslivet att klara sig bra. Sen har jag full förståelse för att det finns dom som inte vill/kan göra något men det är oftast inte dom som gnäller på att inget blir gjort heller.

Själv har jag nu efter sådär 30 år i olika föreningar äntligen lärt mig att säga nej och bara ställa upp på sådant där jag tror att jag kan göra mest nytta. Så idag består mitt föreningsengagemang av följande uppdrag: Registrator i Svenska Vinthundsklubbens lure coursingverksamhet, ledamot i Svenska Kennelkubbens utbildningskommitté, revisor i Kalmar Whipperraceklubb, revisor i Svenska vinthundsklubbens södra avdelning, vice revisor i Svenska vinthundsklubbens södra lure coursingklubb och webmaster i Emmaboda Brukshundklubb. Utöver det är jag aktiv tävlingssekreterare inom lure coursing, ställer upp på Emmaboda BKs agilitytävlingar (och andra om dom har) och senast idag även på Nybro BKs agilitytävling, kommer även att jobba fyra dagar som tävlingssekreterare på årets SM i lydnad som går samtidigt med Bruks-SM i Ronneby. Det finns dom som tycker jag ska ställa upp mer inom vissa områden men trots att jag jobbar långt ifrån heltid så tycker jag det här räcke Wink .

Tur vi har husbil så hundarna har det bra när matte och husse engagerar sig på olika sätt:

Vad gör man en solig söndag?

Jo i denna olidliga värme åker man till Påryd och spårar på snustorr fotbollsplan med Era och låter sen whipparna springa lite whippetrace cool .

Vi tog husbilen så de som väntade på sin tur i alla fall skulle ha det svalt och skönt!

Era fick börja innan själva träningen drog igång och hon var superduktig In Love

Jag hade dessutom glömt spårpinnar hemma så jag tog två stycken vanliga pinnar som låg på marken och höll i dom ett tag. Och trots den enorma torkan så fixade hon både spåret och att plocka dom nya pinnarna, fast det syntes att hon fick jobba som sjutton för att fixa det.

Alla tre whipparna fick faktiskt vara med och träna idag. Impe självklart bara några meter men lyckligare hund kunde man nog inte hitta idag kiss

Raya fick också springa själv då vi inte vill riskera något inför EM om två veckor. I första omgången fick hon dessutom springa utan munkorg vilket var lite av jackpott även för henne. Det blev däremot munkorg på i andra omgången och det fanns inget att klaga på i hennes entusiasm och sätt att springa på!

Luna var den enda av våra som fick springa med andra och det fungerade jättebra och hon tyckte det var himla roligt att äntligen få jaga lite trasa. Lite grinig vid trasan är hon fortfarande men inte mer än att det är kamp om trasan, håller den andra hundens sig därifrån är det inga problem crazy .

För varmt…

Den här hettan är inte ett väder jag trivs i men bara att anpassa sig cool .

Kvällspromenaderna blir längre än vanligt då det då är riktigt behagligt ute. Härom kvällen blev det en sväng på byn med tjejerna och där finns det mycket att titta på hälsar dom:

Idag fick det bli ett spår relativt tidigt innan den värsta värmen slagit till. Det var väldigt torrt och ovanligt mycket olika terrängtyper på dagens spår (som gick i skogen bredvid kohagen) men till skillnad från sist så fixade Era det här helt strålande In Love

Vi fick mycket av sånt som Lotta vet att Era behöver träna på men trots det så gick det över förväntan, så nöjd med min lilla spårtjej!

Under den varma eftermiddagen fick hundarna nöja sig med norrsidan på tomten. Men då husse håller på att köra in ved så fanns det lite att roa sig med där, eller bara slappa och rulla sig på döda maskar, allt beroende på läggning Wink .

Måste också visa det superfina halsbandet Raya fått av Jenny, sin uppfödare, inför resan till Danmark och lure coursing EM i sommar, STORT TACK Heart .

« Older Entries