Sen jag skrev sist så har det varit en aktiv höst med framför allt LC-prov men Myra har även varit på rundbanan igen och visat framtassarna.
Men vi tar det i ordning:
Först var husse, Alvina (Triporas Annorlunda Alvina – efter Hot Isle President, undan Swelavyaz Runfire Double Heart Z) och Turan (Triporas Turandot – efter Springeldens Mandelkubb, undan Dixietown Alptoppens Ros) på LC i Norge – Elverum.
Fint fält och tjejerna presterade båda två. Alvina sprang ett jättefint andralopp och blev 7:a av 19 startande i klassen, Turan blev 9:a och båda fick cert. Detta resulterade i att Turan nu även är Norsk LC Champion.
Helgen efter var Myra (Triporas Ambitiösa Akela – efter Hot Isle President och undan Swelavyaz Runfire Double Heart Z) på rundbana på lördagen och vann återigen en seger, hennes tredje på tre starter:
Sen var det LC i Mariestad på söndagen där Turan blev 2:a av 24 startande i klassen, jätteroligt.
Tack Monika för bilden.
Men det roligaste på det provet var att Myra tog sitt sista cert och blev Svensk Lure Coursing Champion!!!
I Järbo helgen efter var det ett härligt väder:
Alvina sprang som vanligt lite sisådär och låg 13 efter första omgången, Turan ledde!
Men så klantade jag bort mig otroligt genom att jag lyckades kliva Turan på den framtassen där hon har en tå som saknar kloben…. Det skedde innan omgång två och först trodde jag att jag inte skulle kunna starta henne men hon gick helt normalt efter en kort stund. Hon lyckades trots klantig matte bli tvåa även på detta prov, med samma poäng som ettan.
Första platsen hamnade dock i släkten då Myra lyckades springa upp sig några placeringar och knipa förstaplatsen och dessutom bli Best In Field! Så himla roligt med två Triporianer överst på pallen.
Medan jag var i Järbo hade India varit i Växjö och sprungit K9 Biahtlon tillsammans med Alexi och Sixten, Svante och Tom. Hon hade varit duktig och dom hade haft skoj. Med på bilden är även Z (Triporas Ostiga Z – efter Tiger’s Chaos More Cheeze Plz, undan Hopway Ostindia) men han var såklart för ung för att få delta i själva loppet.
På söndagskvällen när vi åkte från Järbo hade dock Turans tå svullnat och hon haltade lite. Vi tog det lugnt i några dagar och hältan försvann och hon reagerade inte när man klämde på tån/tassen. Vi var fortfarande tveksamma hur vi skulle göra på säsongens sista prov i Norra Åsum, men då vi båda ändå skulle dit och vara funktionärer så väntade vi med att bestämma oss.
På lördagen jobbade jag i sekretariatet och tjejerna kopplade av i husbilen.
Under dagen kom ett glädjande besked att Myra, trots en tung bana och att hon blivit påsprungen blev trea på sin fjärde rundbanetävling. Raden 1 – 1 – 1 – 3 ser riktigt fin ut.
Då Turan inte visat några tendenser till att halta eller ömma så valde vi att starta henne. Och som hon sprang, hon låg delad etta efter första omgången med samma poäng som en fem år yngre tik. I andra omgången sprang dom ett superfint lopp tillsammans! När jag gick av henne så märkte jag dock att hon återigen haltade…. Hon tog en fin, fin andraplats och vi är så nöjda och stolta över henne.
Tack Marina för att du gick fram med henne, du har ju till viss del varit med på hennes comeback efter det brutna benet för två år sedan.
Som avslutning måste jag få skryta lite extra med Turan, vilket otroligt pannben hon har när det kommer till att ”jaga trasa”! Vi var till veterinären i måndags och det konstaterades då att hon hade en ligamentskada som hon måste ha fått i Järbo (med all säkerhet beroende på mina kängor …). Att hon sen är så galen att hon varken haltar eller ömmar efter bara några dagar är helt sanslöst! Så nu är hon ordinerad vila i kombination med rimadyl i en månad, oavsett om hon inte haltar eller ömmar innan dess!
Vi kan inte annat än imponeras över denna 7,5 åriga tös som presterar som hon gör, och det för flera olika domare. Att det sen snackas om att en del domare skull döma upp vissa ekipage oavsett hur dom sprang tror jag verkligen inte på. Jag litar på att vår domarkår är objektiva och har integritet för att döma det dom ser på banan, inget annat.
Avslutningsvis vill vi tacka alla fantastiska funktionärer som ställer upp i ur och skur, och det trots att man ibland får ”skit” från omgivningen! Tänk om inga funktionärer ville/orkade fortsätta? Då skulle det inte bli några tävlingar eller träningar…
