Att dra sitt strå till stacken!

 

Föreningslivet har svårt att hitta och behålla funktionärer, och de som väl engagerar sig blir ofta indragna i många olika uppdrag. Efter några år har dom som engagerar sig fått så många uppdrag, eftersom det är ont om funktionärer, att dom tröttnar och slutar och klubbarna har återigen funktionärsbrist.

Det blir en ond cirkel som är svår att bryta, klubbarnas aktiviteter minskar och det blir färre medlemmar och i och med det blir det färre som engagerar sig och då blir det ännu färre aktiviteter.

Jag har kanske ingen lösning på problemet men jag tror man måste börja tänka lite annorlunda och inte ”kräva” så mycket på en gång av en funktionär. Tar man tävlingsverksamheten tillexempel så ser man stor skillnad på bruks/lydnads/lure coursingtävlingar och agilitytävlingar när det gäller både antalet funktionärer som krävs och på hur länge varje funktionär måste vara aktiv.

Det känns som agilityn är duktigare på att dela upp jobben som behöver göras och även duktigare på att engagera de tävlande så dom ställer upp som funktionär under de klasser dom inte tävlar själva. Vet inte om det kan beror på att det är en stor del ungdomar som tävlar agility och det då finns föräldrar som ställer upp en stund också eller om det bara är en annan mentalitet?

När det gäller styrelse/kommittéarbete så behöver man också fundera lite på hur man jobbar tror jag. Idag blir det lätt att du hamnar både i en styrelse och i någon kommitté och sen förväntas du även vara aktiv så fort klubben har något arrangemang. Är man sen aktiv inom olika typer av verksamheter och klubbar så orkar man inte göra hur många olika saker som helst inom varje klubb.

Av egen erfarenhet så vet jag hur jobbigt det blir när man blir övertalad att göra många saker i en och samma klubb, jag har gjort den tabben i många klubbar… Nu för tiden försöker jag begränsa mina fasta uppdrag och i stället ställa upp i olika tävlingsverksamheter. Jag tycker inte det ena uppdraget är finare/bättre/mer behövligt än det andra utan allt behövs och engagerar man sig i nått så är det väldigt bra. Man ska inte känna att man behöver göra mer utan om många gör nått och drar sitt strå till stacken så kommer nog föreningslivet att klara sig bra. Sen har jag full förståelse för att det finns dom som inte vill/kan göra något men det är oftast inte dom som gnäller på att inget blir gjort heller.

Själv har jag nu efter sådär 30 år i olika föreningar äntligen lärt mig att säga nej och bara ställa upp på sådant där jag tror att jag kan göra mest nytta. Så idag består mitt föreningsengagemang av följande uppdrag: Registrator i Svenska Vinthundsklubbens lure coursingverksamhet, ledamot i Svenska Kennelkubbens utbildningskommitté, revisor i Kalmar Whipperraceklubb, revisor i Svenska vinthundsklubbens södra avdelning, vice revisor i Svenska vinthundsklubbens södra lure coursingklubb och webmaster i Emmaboda Brukshundklubb. Utöver det är jag aktiv tävlingssekreterare inom lure coursing, ställer upp på Emmaboda BKs agilitytävlingar (och andra om dom har) och senast idag även på Nybro BKs agilitytävling, kommer även att jobba fyra dagar som tävlingssekreterare på årets SM i lydnad som går samtidigt med Bruks-SM i Ronneby. Det finns dom som tycker jag ska ställa upp mer inom vissa områden men trots att jag jobbar långt ifrån heltid så tycker jag det här räcke Wink .

Tur vi har husbil så hundarna har det bra när matte och husse engagerar sig på olika sätt:

Vad gör man en solig söndag?

Jo i denna olidliga värme åker man till Påryd och spårar på snustorr fotbollsplan med Era och låter sen whipparna springa lite whippetrace cool .

Vi tog husbilen så de som väntade på sin tur i alla fall skulle ha det svalt och skönt!

Era fick börja innan själva träningen drog igång och hon var superduktig In Love

Jag hade dessutom glömt spårpinnar hemma så jag tog två stycken vanliga pinnar som låg på marken och höll i dom ett tag. Och trots den enorma torkan så fixade hon både spåret och att plocka dom nya pinnarna, fast det syntes att hon fick jobba som sjutton för att fixa det.

Alla tre whipparna fick faktiskt vara med och träna idag. Impe självklart bara några meter men lyckligare hund kunde man nog inte hitta idag kiss

Raya fick också springa själv då vi inte vill riskera något inför EM om två veckor. I första omgången fick hon dessutom springa utan munkorg vilket var lite av jackpott även för henne. Det blev däremot munkorg på i andra omgången och det fanns inget att klaga på i hennes entusiasm och sätt att springa på!

Luna var den enda av våra som fick springa med andra och det fungerade jättebra och hon tyckte det var himla roligt att äntligen få jaga lite trasa. Lite grinig vid trasan är hon fortfarande men inte mer än att det är kamp om trasan, håller den andra hundens sig därifrån är det inga problem crazy .

För varmt…

Den här hettan är inte ett väder jag trivs i men bara att anpassa sig cool .

Kvällspromenaderna blir längre än vanligt då det då är riktigt behagligt ute. Härom kvällen blev det en sväng på byn med tjejerna och där finns det mycket att titta på hälsar dom:

Idag fick det bli ett spår relativt tidigt innan den värsta värmen slagit till. Det var väldigt torrt och ovanligt mycket olika terrängtyper på dagens spår (som gick i skogen bredvid kohagen) men till skillnad från sist så fixade Era det här helt strålande In Love

Vi fick mycket av sånt som Lotta vet att Era behöver träna på men trots det så gick det över förväntan, så nöjd med min lilla spårtjej!

Under den varma eftermiddagen fick hundarna nöja sig med norrsidan på tomten. Men då husse håller på att köra in ved så fanns det lite att roa sig med där, eller bara slappa och rulla sig på döda maskar, allt beroende på läggning Wink .

Måste också visa det superfina halsbandet Raya fått av Jenny, sin uppfödare, inför resan till Danmark och lure coursing EM i sommar, STORT TACK Heart .

Regnig lördag…

Idag skulle vi ge oss i väg tidigt för att spåra innan det blev allt för varmt, men det visade sig snarare bli för regnigt wacko .

Eras spår lades ut under den värsta regnskuren så hon fick ganska mycket problem med det. Spårade bitvis bra och plockade alla pinnarna men var av några gånger och hade väldigt svårt på vissa ställen, hade inte spårläggaren varit med hade vi aldrig kommit till slutet… Väldigt bra erfarenhet att ha med sig för både henne och mig!

Resten av dagen har vi ägnat oss åt inomhusaktiviteter då whipparna inte är speciellt förtjusta i regnet.

Tjejerna fick träna lite nosework och burkarna fixade alla tre riktigt bra, även om Luna har en tendens att bli lite för ivrig.

Satte även upp en rad med plastklämmor men där svämmade det över för Luna så hon hade svårt att fokusera, medan Raya tillslut fattade var hon skulle leta. Era var den som fattade bäst vad det hela gick ut på In Love

Efter en paus så fick alla fyra hundarna varsitt pass på balansbollen, var och en var jätteduktig utifrån sin förmåga. Raya är ju den som har bäst kroppskontroll men både Luna och Era tar sig. Mer bilder från balansbollsträningen kan ni se på Kennel Triporas facebooksida som ni hittar längst ner till höger.

Man ska tro på sig själv sägs det.

Ja tänk om jag kunde inse det när det gäller mig också och inte bara peppa andra att tro på sig själva… wacko

 

Jag har varit lite fundersam på om Raya har haft nån känning någonstans men då hon inte har visat nått så har jag tänkt att jag inbillat mig. Men efter tävlingen förra helgen då hon sprang dåligt, för att var henne, så bestämde vi oss för att kolla upp henne för säkerhets skull då jag kände att det måste vara nått trots allt.

Så idag var Raya och jag hos Jessica på Treat4Dogs och gick igenom hela henne och det visade sig att jag hade rätt i mina misstankar om att det var något i höger bak och fram. En spänning i en djup muskel i ljumsken och i baksida lår som orsakade att hon inte tog ut steget ordentligt, och även avlastade högern en del. Hon var även stel framför bogarna vilket säkert beror på att hon lastat av baken lite extra.

Hon fick behandling av Jessica, som var himla bra och noggrann!

 

Raya fick avsluta en stund på vibben och jag fick med mig en del skötselråd hem. I sådana här lägen är det tur man är massageterapeut för hund så man kan göra det mesta själv. Vi ska tillbaka på en uppföljning men Jessica trodde inte det skulle behöva ta så lång tid att få ordning på det. Dels för att hon troligen inte gått så länge med det och dels för att jag som sagt kan göra mycket själv. Nu håller vi tummarna för ett bra tillfrisknande så vi hinner få henne i full kondition till midsommar!

« Older Entries