Ibland behövs det bara lite för att man ska bli glad och nöjd igen!

Det är mycket som hänger i luften just nu som gör en fundersam och när inte heller hundarna mår helt bra (på lite olika vis) så blir man lite ”under isen”… Att allt  inte blir som man hoppats är inte kul men man får hitta nya utmaningar och passa på att göra andra roliga saker. Vi har diskuterat mycket och ofta med varandra och även med lite olika vänner och många trådar har vi ”knutit ihop” och känner trots allt en viss förhoppning inför framtiden på flera plan. Så idag när det var vårväder och Jerker var ledig packade vi fika och spårgrejer och gav oss iväg ut för att njuta av dagen.

Först blev det en skogspromenad med alla tjejerna:

Hittade detta speciella träd som vi, trots att vi gått där ofta, inte har observerat tidigare:

Innan vi gick promenaden hade vi lagt var sitt spår till blondinerna, först ut var Turan som fick ett på ca 300 m och med tre pinnar och en slutpinne.

Vi kör fortfarande en del godis här och där i spåret men jag var ändå lite fundersam med tanke på all snö som trots allt låg kvar, och att det var ett tag sedan vi spårade. Men hon skötte sig jättebra och jag tyckte inte hon verkade gå på synen utan använde näsan för att följa spåret trots att det syntes var husse hade gått på en del ställen.

Efter Turan var det Rayas tur att få lite egen tid, dock inget spår för henne då det inte riktigt är hennes grej. Då hon har känts ok den senaste tiden så fick hon roa sig med frisbeen en stund, mycket uppskattat hälsar hon kiss :

Sist ut var Luna som fick ett kort spår på dryga 100 meter med en pinne samt en slutpinne. Hon var superduktig trots att det var evigheter sedan hon spårade senast, visst hon fick också lite godis i spåret men ändå – en liten stjärna Star . Hon blev jätteglad både för spåret och för belöningarna yess :

Sen hade vi en underbar fikastund i solen och alla njöt av det härliga, varma vädret.

Vi avslutade eftermiddagen med att jag gick en egen sväng med mor och dotter i kohagen medan Luna och husse packade ihop. Tjejerna njöt lika mycket som jag av promenaden även om det kanske inte alltid ser ut som om dom är de bästa vänner direkt:

Som sagt en helt ljuvlig eftermiddag på många sätt som gjorde oss alla fem glada och nöjda med varandra och livet Heart

 

Om att återuppliva saker :-)

När man är så gammal som jag så inser man att det man tror är något nytt man börjar med egentligen bara är något man redan har gjort ”förr i världen” fast i en annan tappning.

Som det här med att engagera sig i olika föreningar tillexempel, det har jag gjort i en stor del av mitt vuxna liv även om ”sorten” av förening har varierat. Den största anledningen till engagemanget har alltid varit två saker, dels för att det alltid behövs funktionärer för att driva en förening oavsett vad det är för typ och vad föreningen har för syfte, och dels för att det är ett bra sätt att kunna vara med och påverka. Förr var jag mer engagerad lokalt men nu för tiden är det ofta antingen rent praktiskt på olika tävlingsformer eller mer centralt, fast ändå med samma fasta övertygelse att allt är lika viktigt.

Att vara med i en förening är alltid frivilligt och att engagera sig är också frivilligt och båda sakerna är upp till var och en. Jag märker att slutar jag engagera mig i någon förening så dröjer det inte länge innan jag är engagerad i någon ny, allt beroende på vilket intresse och skede av livet jag är i yes .

Förr i världen var jag även ganska mycket för att handarbeta. Jag både stickade och virkade, mest stickade i och för sig men jag har faktiskt lyckats virka ett överkast i ”mormorsrutor” för en herrans massa år sedan. När det gäller stickningen så var det mycket garnet som fascinerade mig. Jag provade på både att karda, spinna och färga vilket var himla roligt. Men det är som sagt massa år sedan. Lite har jag hållit på sen vi flyttade till Småland men inte speciellt mycket och efter att jag skadade min axel har jag inte hållit på något alls.

När jag för ett tag sedan fick se en kompis som ”krokade” så tyckte jag det såg så roligt ut att jag blev inspirerad att prova. Det visade sig vara jätteroligt och hittills har det blivit några olika kuddfodral (den uppe till höger är mer röd än vad bilden visar):

och dessutom några olika ”tossor”, både till oss och till min mamma:

Personligen måste jag alltid ha något med sula på fötterna så jag testade att göra några ankelvärmare för att prova på det här med att kroka runt:

Turan gillar att matte håller på att handarbetar, det är mjukare att ligga i knät då jämfört med om jag håller på med paddan laugh :

Det senaste jag gjorde var en halsduk i en typ av garn som sakta byter färg, en tråd i taget. Jag började inifrån på nystanet, som blev lite otympligt att ha koll på mot slutet men då ”snodde” jag en idé från min kära kamrat som fungerade utmärkt  good :

Nu är halsduken klar och så här blev den:

Jag blev himla förtjust i den här typen av garn så jag passade på när det nu var rea och köpte några nystan. Så nu kommer jag att återvända till virkning som jag höll på med för sådär 30 år sedan, ska bli himla spännande att se hur det kommer att gå. Först ut får bli det här nystanet och ett mönster som inte verkar jättekrångligt, så kanske jag kommer in i det igen smile .

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Det finns många saker, både stora och små, som inte alltid blir som man tänkt eller hoppats. De stora blir man oftast lite ledsen och nedslagen när de inträffar men om det bara är en liten sak som egentligen är ganska obetydligt så kan det mest bli en rolig grej. Som när jag senast tränade ”hålla apport” med mina tre tjejer crazy .

Luna har jättesvårt för att hålla still då hon blir alldeles för ivrig och vill ha belöningen direkt. Apporten halkar på sned och sen tappar hon den:

Men hon tycker det är roligt att få göra saker så vi tränar på med lite allt möjligt och tar inte så allvarligt på detaljerna.

Turan däremot är en lite stjärna och gör alltid sitt bästa:

Sen blir det inte alltid rätt och både hon och jag slarvar lite med kriterierna ibland men hon älskar att träna så vi kör på så länge vi båda gillar det kiss .

Raya däremot är verkligen ett kapitel för sig, att försöka träna på ett bra gripande/hållande som resulterar i ett jättefint ”sitt fint” var kanske inte vad jag hade i åtanke när vi började laugh .

Men som sagt, saker blir inte alltid som man tänkt sig och just i det här fallet så struntade vi i vad jag hade tänkt och gjorde lite annat. Ingen skada skedd och en glad Raya som fick sin belöning för något annat i stället In Love .