Om att vara nöjd.

Att bli nöjd med något hänger till viss del på vilka förväntningar man hade innan. Personligen tror jag att hade man inga speciella förväntningar så är det lättare att känna sig nöjd efteråt, oavsett hur det gått. Däremot om man förväntade sig (eller hoppades på) ett visst ”utslag” så är det svårare att vara nöjd om det inte uppfylls till 100%. Vi har väl alla någon gång upplevt känslan av att inte vara nöjd med ett resultat som inte levt upp till våra förhoppningar, hur goda intentioner vi än hade innan.

Ett exempel är vårt hem där det skett många ommöbleringar och förändringar under de 13,5 år vi bott här, men nästan alltid har vi landat i att ”nja vi får se, kanske”. Då 2020 var ett år när vi tillbringade mer tid än vanligt hemma så fick vi äntligen tid/lust att ta tag lite mer rejält i hus och hem.

Det började under våren med att vi äntligen gjorde en dörr ut på norrsidan, den dörren har vi velat ha sen vi flyttade in men med vattenburen värme med element under fönstren var det svårt. Vill ni läsa mer om den förändringen så kolla in det här blogginlägget: Om lyxen av att ha en händig man smile

Sommaren ägnades åt utvändigt fix och nu under hösten och vintern har vi tagit ett större grepp inne.

Den totala ommöblering som skedde i början på november var en direkt följd av att Jerker hade jobbat hemma varannan vecka sen i april och vi då insett att som vi hade det var varken funktionellt eller trevligt. När vi sen fick möjlighet att lägga lite extra pengar på vårt hem så blev det först lite uppfräschning av både badrummet och lilla toaletten. Sen tog vi (jag här använder jag ordet ”vi” lite väl fritt kanske då min händiga man är den som gjort mest som vanligt 😇❤️) äntligen tag i att göra om ovanför diskbänken och byta golvet i hallen, köket och matrummet.
Nu är allt klart, till och med de små detaljerna som Jerker normalt brukar ha lite svårt att få gjorda är färdiga, och vi är så otroligt nöjda med resultatet. Det överträffar till och med våra förväntningar och det säger inte lite 😁.

Nedan ser ni före- och efterbilder på de stora bitarna vi har gjort i höst/vinter, (nu längtar jag till våren så vi kan ta tag i planerna vi har för altaner, uterum och trädgård).

Före:

Efter:

Före:

Under:

Efter:

Medan vi höll på så fick Turan syn på en ”leksak” hon inte sett förut (det står ju normalt en bänk där). Hon stod länge och försökte få den att ”trilla ner” till henne:

Före:

Under:

Efter:

Före:

Efter:

Före:

Efter:

 

 

Separerat

Vi har länge funderat på hur man enklast kan göra för att våra olika intressen ska få synas på bästa sätt, vi är ju båda mycket för att dela med oss av det som engagerar oss, och har nu hittat en lösning som vi tänkte prova.

Vi har separerat kennelsidan från våran vanliga blogg och Jerker har fått en egen blogg för sitt drönar/film-intresse. Ni hittar nu allt som har med kenneln att göra på www.triporas.se och Jerkers bilder och filmer hittar ni på www.naturebysweden.se. Den här sidan kommer att fortsätta som vår blogg där jag har tänkt bli lite mer aktiv igen, vi får se hur det går den här gången boast . Jag gillar ju blogg/hemsides-formatet då det blir som en dagbok (även om man inte skriver varje dag) och man kan enkelt gå tillbaka och se vad som hänt tidigare.

”Rutan” för kennelns facebooksida får också ligga kvar här, mest för att det tillägget inte verkar finnas när man kör wordpress i one.coms regi som jag gör på kennelsidan.

För övrigt går livet sin gilla gång, vi håller oss hemma och umgås mest med varandra och hundarna. Vi passar på att fräscha upp vårat hem och det senaste projektet blev lite piff/renovering av lilla toaletten, vi blev jättenöjda yes :

Ett annorlunda år med en del nya tankar och känslor.

Ja detta år kommer att gå till historien som ett av det mest annorlunda de flesta av oss har upplevt.

Vi har fått väldigt mycket gjort här hemma, både på och i huset, och vi trivs väldigt bra med vårt ”nya” hem.

 

Turan fyllde ett år i våras och trots allt har hon hunnit med att göra en hel del under detta år. Hon tog sin lure coursinglicens i somras och då det blev coronaanpassade prov under hösten så hann hon även med att tävla och vinna två cert. Hon har även hunnit med att ta whippetracelicens och starta på en tävling. Vi har varit på några utställningsträningar men någon utställning har det av förklarliga skäl inte blivit. Däremot har vi hunnit ryggröntga henne och hon fick ”gränsfall LTV” som resultat.

Kommande år hoppas vi kunna mäta in henne för lure coursingen då vi tror (fast vi kan såklart ha fel) att hon egentligen är en klass 1-tik vilket gör det onödigt att springa i klass 2, även om hon får göra det utan mätning även 2021. Sen skulle det vara roligt att få ställa ut henne någon gång också, för även om hon kanske inte kan konkurrera så vill jag väldigt gärna få henne bedömd.

När det gäller hennes syskon och Solo så har även dom varit ute på olika äventyr under detta år. Mest har dom förgyllt livet hos sina respektive ägare såklart yes men 5 av 6 har även hunnit med att genomföra BPH som har lett till att kenneln har fått sitt första BPH-diplom good , och två till har tagit lc-licens och Tårta har även tagit runbanelicens. Solo har varit ute och tävlat rallylydnad och fått ett godkänt resultat i nybörjar klass, dessutom har han ett godkänt doftprov i eukalyptus.

Här hemma har Raya haft fortsatta problem med sin rygg/bak och nu efter onsior-kuren så försöker jag massera henne lite varje dag och än så länge är hon piggare så vi kämpar på och hoppas att det bara blir bättre och bättre nu.

Det jobbigaste är dock med Luna som fått sin diagnos (diskbråck) och är märkbart påverkad av det. Vi håller henne extra varm även inne och ute på promenaderna är det sele eller lös som gäller. Får hon bara rör sig som hon vill så fungerar det och hon busar gärna även om man får passa så inte Turan är för ”hård” på henne. Det gör att dom bara får busa med varandra på tomten när Luna känner att hon vill, på promenaderna får en i taget vara lös så inget händer. Från och med idag har vi börjat med en veckas onsior-kur på henne så nu får vi se om det gör att hon blir ännu lite piggare.

Vi har diskuterat mycket om hur vi vill fortsätta ha det med allt vi är engagerade i och allt vi gör på vår fritid. Det här året har på många sätt visat på vad som egentligen är viktigt, att tillexempel inte snöa in för mycket på en sak utan få tid att göra allt vi vill och umgås mer med människor. Alltså kommer det att bli nerdragning av våra ideella engagemang, exakt vilka vi hoppar av får vi se men det kommer inte bli så många funktionärsuppdrag på ”årsbasis” som vi har nu. Hur det sen blir med resten av de ideella arbetena får vi se när aktiviteterna väl dra igång igen men det kommer att bli en minskning även där. Att hinna umgås med både folk och fä och inte stressa kommer att prioriteras.

Så trots allt elände som är just nu så ser vi fram emot ett nytt år med nya möjligheter och förhoppningsvis många trevliga äventyr och umgänge med fina människor.

Vi önskar alla en lugn och så bra jul- och nyårshelg som möjligt, även om inget är som vanligt. Var rädda om er så hörs och ses vi förhoppningsvis någon gång under nästa år.