Tiden går…

Att ta tillvara på tiden här och nu och inte leva i dåtid eller framtid blir ännu mer påtagligt när man har en lite valp. Hon utvecklas så fort och det händer så mycket och vi försöker njuta av varje stund, även om jag tror alla i familjen bara längtar efter den dag hon har tappat alla valptänderna.

Inne försöker de tre vuxna mest hålla sig undan även om det är acceptabelt att hon ligger hos dom, om hon håller sig still då förstås.

Ute har dom däremot väldigt roligt och både Turan och Luna leker med henne. Turan och Embla har mest dragkamp i kombination med brottning och en del spring:

Medan Luna mest springer med henne. Man märker att Luna blir arg om Embla är för på henne, men det är inte så konstigt med tanke på hennes diskbråck, men nöjer hon sig med att springa så ställer Luna gärna upp en liten stund:

Raya håller sig däremot på sin kant (utom när det är mat på gång, då kan hon busa en stund) och det beror nog på de problem hon har. Just nu kör vi återigen rehab för att se om vi kan få igång henne så pass att det fungerar att låta henne springa lös utan att hon blir halt eller får ont i kroppen. Vi var även till hennes ortoped igen förra veckan och fortsätter leta efter vad det kan vara som gör att hon så fort hon mår bra och är fin i koppen och vi kör igång henne och låter henne ta i lite mer faller tillbaka och får ont. Detta har pågått i flera år till och från så nu vill vi verkligen försöka hitta vad det är som är problemet!

Vi har även möblerat om lite här hemma då vi tyckte att den läckra byrån vi köpte för ett tag sedan från Ateljé Nyfiken behövde få synas lite mer. Så den står nu i ”arbetsrummet”:

och i valp/hund/spel-rummet hamnade min mandala och två små fina skåp som Anja (på Ateljé Nyfiken) gjorde i ordning speciellt för att passa just mandalan In Love

Idag fyller vårt lilla yrväder och glädjespridare Embla 4 månader och det har visat sig att hon uppenbarligen har någon form av ”kängurugen” i sig så vi har fått byta ut barngrinden vi haft ut mot entrén mot en dörr. Vi tröttnade på att hon hoppade över och sen blev kvar där då det uppenbarligen var svårare att hoppa tillbaka, hon blev måttligt imponerad av den nya lösningen…

Ibland är jag lite väl överoptimistisk…

Ja jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag helt plötsligt bestämde mig för att prova köra doftprov med Turan unknw , inte jättemycket tränad, en matte som är extremt drabbad av allergin i år och tappar rösten då och då samt en liten valp hemma som tar mycket energi var inte en perfekt kombination direkt…

Turan och Embla har börjat hitta varandra och då jag hittade en perfekt leksak för två på Csigora, så håller dom sig sysselsatta ganska länge:

Så med ett huvud fullt av Embla och dessutom mer eller mindre i höglöp så var det verkligen överoptimistiskt av mig att tro att vi skulle fixa det. Att det sen mest var mitt fel som gjorde att det inte gick får jag väl skylla på allergin och att även jag är dåligt tränad no . Vi får träna mer och göra ett nytt försök i höst.

Men kul har vi och Turan är jätteduktig kiss

 

Att tro att min man fixar de flesta av mina/våra idéer är däremot inte att vara överoptimistisk, det gör han och det blir alltid jättebra In Love , sen kanske det krävs lite tid för att det ska bli helt klart men det är det värt! Det senaste projektet är en utbyggd altan på norrsidan och en pergola. Det som är kvar att göra nu är kanten och sen ska det upp en avskärmning på ena kortsidan.

Han har världens bästa hjälpreda som gör sitt yttersta för att assistera, att sen husse kanske inte alltid uppskattar det är inget vårt lilla yrväder tar någon hänsyn till laugh

 

Men bra blir det och vi är så nöjda!

Så mycket bättre x 2

Ja ibland är man glad att man tar tag i vissa saker då det blir så mycket bättre efteråt.

Efter ett snack med en vän så fick jag en idé till hur vi skulle göra om bänken mellan köket och matdelen. Vi har länge tyckt att den inte riktigt har fungerat så bra och vi har velat ha mer utrymme så nu tog vi tag i saken och det blev verkligen så mycket bättre, och dessutom ljusare!

Före:

Efter:

En annan sak som vi också har funderat länge på är Rayas mående. Hon har de senaste löpen varit enormt hormonpåverkad, både före – under – direkt efter och sedan i skendräktigheten, och det har känts som det bara har ökat hela tiden. Efter den senaste svängen så bokade vi en tid hos veterinären och Raya hade lite förhöjd sänka men inte alls i närheten av den dom brukar ha vid tillexempel livmoderinflammation så veterinären trodde kanske inte att det var det. Men nu har vi haft två tikar tidigare då vi haft samma känsla av att något inte stämmer och båda gångerna har det visat sig att tikarna hade just livmoderinflammation….

Vis av erfarenheten så bestämde vi oss för att oavsett vad proverna visade boka in en tid för kastrering, och ja mycket riktigt så hade hon ett begynnande livmoderinflammation som veterinären trodde hade kunnat bli akut vid nästa löp så det var tur att vi gjorde som vi gjorde!

Så ett tips är att lite inte alltid på ”expertisen”, oavsett vilken typ av ”expert” det är som uttalar sig, utan fråga fler och framför allt lita på din magkänsla! Man känner sin egen hund bäst, så använder man sitt sunda förnuft och tror på vad ens egen känsla säger så blir det oftast rätt. Vilket vi är jätteglad att vi gjorde även i detta fall! Raya är så mycket gladare nu och även om hon fortfarande inte äter ordentligt (hon har alltid varit lite kinkig med maten mellan varven), så känns det så himla mycket bättre!

Nu hoppas vi bara att det inte är något med Turan också… Hon hade ett rejält hormonpåslag med massa utslag under sitt första löp i augusti och under senare tid har hon haft två omgångar med höga infektionsvärden utan att veterinären har hittat något fel. Då vi väntar på hennes andra löp och med Raya i åtanke så blir man lite fundersam, men bara vänta och hoppas på det bästa!