Archive for Whippetrace/LC

Vad gör man en solig söndag?

Jo i denna olidliga värme åker man till Påryd och spårar på snustorr fotbollsplan med Era och låter sen whipparna springa lite whippetrace cool .

Vi tog husbilen så de som väntade på sin tur i alla fall skulle ha det svalt och skönt!

Era fick börja innan själva träningen drog igång och hon var superduktig In Love

Jag hade dessutom glömt spårpinnar hemma så jag tog två stycken vanliga pinnar som låg på marken och höll i dom ett tag. Och trots den enorma torkan så fixade hon både spåret och att plocka dom nya pinnarna, fast det syntes att hon fick jobba som sjutton för att fixa det.

Alla tre whipparna fick faktiskt vara med och träna idag. Impe självklart bara några meter men lyckligare hund kunde man nog inte hitta idag kiss

Raya fick också springa själv då vi inte vill riskera något inför EM om två veckor. I första omgången fick hon dessutom springa utan munkorg vilket var lite av jackpott även för henne. Det blev däremot munkorg på i andra omgången och det fanns inget att klaga på i hennes entusiasm och sätt att springa på!

Luna var den enda av våra som fick springa med andra och det fungerade jättebra och hon tyckte det var himla roligt att äntligen få jaga lite trasa. Lite grinig vid trasan är hon fortfarande men inte mer än att det är kamp om trasan, håller den andra hundens sig därifrån är det inga problem crazy .

Man ska tro på sig själv sägs det.

Ja tänk om jag kunde inse det när det gäller mig också och inte bara peppa andra att tro på sig själva… wacko

 

Jag har varit lite fundersam på om Raya har haft nån känning någonstans men då hon inte har visat nått så har jag tänkt att jag inbillat mig. Men efter tävlingen förra helgen då hon sprang dåligt, för att var henne, så bestämde vi oss för att kolla upp henne för säkerhets skull då jag kände att det måste vara nått trots allt.

Så idag var Raya och jag hos Jessica på Treat4Dogs och gick igenom hela henne och det visade sig att jag hade rätt i mina misstankar om att det var något i höger bak och fram. En spänning i en djup muskel i ljumsken och i baksida lår som orsakade att hon inte tog ut steget ordentligt, och även avlastade högern en del. Hon var även stel framför bogarna vilket säkert beror på att hon lastat av baken lite extra.

Hon fick behandling av Jessica, som var himla bra och noggrann!

 

Raya fick avsluta en stund på vibben och jag fick med mig en del skötselråd hem. I sådana här lägen är det tur man är massageterapeut för hund så man kan göra det mesta själv. Vi ska tillbaka på en uppföljning men Jessica trodde inte det skulle behöva ta så lång tid att få ordning på det. Dels för att hon troligen inte gått så länge med det och dels för att jag som sagt kan göra mycket själv. Nu håller vi tummarna för ett bra tillfrisknande så vi hinner få henne i full kondition till midsommar!

Upp som en sol, ner som en…….

Nja det ordspråket stämmer kanske inte riktigt ändå blum

Men nära nog då Raya på årets första LC-prov i Hovdala den 7/4 blev 2:a av 26 whippettikar klass 1, fick cert och i och med det blev Svensk och Dansk Lure Coursing Champion In Love . På det andra provet däremot, en vecka senare på samma plats (14/4), vet vi inte vad hon sysslade med crazy , hon sprang kanske inte jättedåligt men dåligt i alla fall och fick nöja sig med plats 11 av 20….

 

Vi har under en tid funderat på om inte Raya också ska få köra rallylydnad, så sagt och gjort, jag anmälde henne och mig till en kurs som vi nu har gått två gånger på. Hon är över förväntan duktig och verkar tycka det är kul! Klart vi har problem men dom ska vi försöka lösa så vi kanske kan komma ut på tävlingsbanan även med henne smile

 

Våren dök upp förra veckan vilket var efterlängtat av oss alla, så skönt att slippa ha täcken på hundarna igen.

 

I fredags var jag till SKK på möte och det visade sig sammanfalla med invigningen av utställningen ”Svenska Brukshundklubben 100 år”. Så det blev lite mingel och en snabb titt på utställningen innan vi avslutade ett bra och trevligt möte. Vägen från SKK till pendeltåget är väldigt vacker, om man inte vände sig om får då hade man E4:an precis bredvid…

Jag gick sen en sväng i city innan mitt tåg skulle gå, och på frågan om jag saknar Stockholm är svaret: NEJ no

 

Helgen som var tillbringades som sagt även den på Hovdala men den här gången var det Jerker som jobbade mest så jag passade på att gå en lång härlig runda på söndagen (whipparna tävlade på lördagen) mellan mina funktionärsuppdrag.

 

Efter avslutningen och ihopplockningen av allt på söndagskvällen orkade vi inte åka hem utan stannade kvar till på måndagen. Då passade jag på att utsätta Era för en rejäl spårutmaning innan vi gav oss av. Jag lade ett ca 400 m långt spår på det gärde där det varit parkering och camping under två dagar. Hon tyckte bitvis att det var svårt men jobbade på och gav inte upp så runt kom vi, med många nya erfarenheter i bagaget!

Fy sjutton….

Sen i januari har verkligen inspirationen för att göra saker legat på bottenrekord. Kombinationen av kyla, snö, min jäkla rygg och lita andra saker har gjort att det mesta har känts motigt så det har inte blivit speciellt mycket hundtränande och inte så mycket bloggande heller… Men för några veckor sedan när jag var rejält förkyld så satte jag mig och gjorde en facebooksida för Kennel Triporas, riktigt roligt och där försöker både jag och Jerker vara lite aktiva. För er som inte har Facebook så kan ni se den under menyerna i högerkanten.

Förra helgen var det äntligen lite mindre snö så Era och jag tog en härlig runda i skogen och passade på att träna både det ena och det andra.

 

Vi har även försökt komma igång med kondition och styrketräning för hundarna, framför allt för Raya som ska springa på årets första LC-prov nästa helg. Det har varit svårt att få till någon bra och kontinuerlig träning så jag är glad att hon redan är kvalad till Europamästerskapet i år så hon inte måst prestera bra på det första två proven….

Snön har i och för sig varit bra att träna i, så länge det inte har varit för kallt och skare förstås:

och det är stor fördel att jag själv kan gå igenom hennes muskler, det underlättar en hel del även om jag måste vara försiktig med ryggen.

 

I går var vi ovanligt påskiga och hade mamma på påskbuffé, både gott och trevligt!

 

Idag är Jerker i Hovdala där det är LC-träning så jag och hundarna passade på att åka till klubben där jag igår hade sett att det fanns ett bra parti barmark. Efter senaste snön som kom i veckan har det varit si och så med bara ställen så det gäller att passa på.

Era fick ett uppletande, en korridor på fullt djup vilket var länge sedan. Fyra föremål och hon skötte delar av det riktigt bra, det stora problemet för oss är ”tjafsandet” med sakerna, däremot letar hon fint med bra engagemang. Bara fortsätta träna…

Efter den träningen och en promenad så fick alla lite konditionsträning i snön. Impe är aningens bättre efter senaste laseromgången vilket gör att han är med i början och tycker det är roligt att springa lite, när Luna har övertalat mig att ta fram bollen så nöjer han sig däremot med att leta godis Wink .

2017 – ett turbulent år

Inte trodde jag att 2017 skulle bli ett så turbulent år som det blivit.

Min hälsa har åkt upp och ner under större delen av året men nu äntligen känns det som min kropp börjat läka och jag blir successivt starkare, även om det tar en väldans tid…

Jag har insett att detta ordspråk är väldigt sant  yes :

Impe har fått mer artros och pålagringar i sin tass och inte mått så bra. Fast nu efter att vi skaffat hemmalaserna så mår han faktiskt bättre vilket är så skönt!

Luna ”pensionerades” från både lure coursingen och whippetracet i år och får nu mera bara springa på träning, men är lika glad för det.

Era och jag har fått jobba lite i uppförsbacke när det gäller kontakt och samhörighet då hela hennes första tid hos oss präglades av att jag inte kunde röra mig ordentligt. Men nu börjar vi hitta varandra och trots en fortfarande svajig lydnad så lyckades vi bli uppflyttade ur appellen nu i höst, på första försöket dessutom! Däremot har Era och Jerker alltid haft en bra kontakt vilket nu märks extra tydligt i vallhagen där dom har utvecklats väldigt bra sen han tog över henne där i somras. Mycket tack vara hjälp från uppfödare Zonja och från Frida där dom är och vallar regelbundet.

Fast det absolut mest fantastiska i år har Raya (Dixietown Alptoppens Ros) stått för. Vår lilla fina, goa tiger har inte bara förgyllt vår vardag med sitt härliga väsen, och varit en underbar lekkamrat till framför allt Era, utan hon har även haft en helt makalös säsong på LC-fälten.

Facit för Rayas första säsong är: tre svenska cert (det är max vad man kan ta på sin första säsong), två förstaplaceringar och ett CACIL. Utöver det har hon tagit ett cert i Danmark och blev på den tävlingen även trea Best In Field, och som grädde på moset så är hon överlägsen etta på årsbästalistan för whippettikar klass 1 (internationella tikar som är under 48 cm enligt reglerna) och i och med det kvalificerad för nästa års Europamästerskap i Lure coursing som går av stapeln i Danmark.

« Older Entries