Mycket att tänka på.

Det fick bli veterinären för Impe trots allt, men som tur var ansåg hon inte att det var så farligt. Han fick en antibiotikasalva som vi ska smörja i 7 dagar så hoppas vi att han är bra sen. Fast helt klart måste vi fundera ut hur vi bäst ska hantera honom och hans olika problem när det kommer till motionerande. Han måste ju få röra på sig men helst utan att bli sämre, vilket verkar vara en svår avvägning. Simning och vattentrask är inga bra alternativ då vi har alldeles för långt till sådana aktiviteter tyvärr. Någon som har några andra tips?

För övrigt går mycket av tankeverksamheten just nu åt till att fundera på det här med avel och uppfödning. Jag är handledare både för SKKs distansutbildning för uppfödare och för den nya Hundavel och genetik (ämnen som jag finner otroligt intressanta) och det ger mycket extra tankar till hur jag själv ska förhålla mig i min avel.

”Vad är viktigt för mig i avelsarbetet?” – Viktigt är såklart hälsan och mentaliteten, men hur ska det ställas i förhållande till utseende och genetisk variation i stamtavlan? Här har de jag har pratat med av de mer erfarna uppfödarna/whippetägarna ganska lika åsikter: Vilken inriktning man väljer spelar inte så stor roll bara man är säker själv, olika typer/linjer av hundar inom en ras främjar  den genetiska mångfalden och är av godo.

”Vilka prioriteringar ska jag göra, vad kan jag ha överseende med?” – Ja det är ju det som är den egentliga frågan…

När det gäller mentalitet så ÄR den viktig för mig, men vad är god mentalitet? Troligen olika för olika personer vilket gör det svårt med hundar man personligen inte har träffat och kunnat bilda sig en egen åsikt om.

Hälsan är såklart nummer 1 men även den är svår att selektera för då all information inte finns tillgänglig eftersom den inte registreras någon stans och alla kanske inte berättar eller ens tänker på att något kan vara ett problem.

Genetisk variation? Vanlig eller ovanlig stamtavla? Ja det är andra frågor som det tåls att fundera på. Personligen vill jag ha en genetisk variation men då jag har en tik som har en varierad stamtavla redan är det inte något problem nästan oavsett vilka hanar jag titta på. När det gäller förekomsten av välanvända avelsdjur i stamtavlan så är det något jag beaktar och helst inte vill ha för mycket av. Men det är svårt då frågan är vad som räknas som välanvänt, och hur nära eller långt bort ska man acceptera att det ändå finns?

Utseendet är också en intressant fråga där det finns massor av olika åsikter. Så länge man väljer en sund och balanserad hund så är ju utseendet inte något hunden själv lider av. Två saker som är viktiga för mig är att det ska synas att det är en vinthund som kan springa och den ska hålla sig något så när inom rasstandarden både när det gäller storlek och övriga delar. Vad som sen kan anses önskvärt är verkligen öppet för tycke och smak och varierar stort mellan både olika uppfödare och bland de vanliga hundägarna.

Som sagt, mycket att fundera på och försöka ta ställning till inför valet av hane till Rayas nästa kull. Jag vill tacka alla mer erfarna som så beredvilligt ställer upp och svarar på alla mina frågor och villigt diskuterar olika hanar, olika inriktningar och allt annat som har med avel och uppfödning att göra. Jag har lärt mig massor av er, fått mycket att tänka på och håller tack vare er på att så sakteliga forma mina egna mål och vad jag vill med min avel och uppfödning.

 

Att dra sitt strå till stacken!

 

Föreningslivet har svårt att hitta och behålla funktionärer, och de som väl engagerar sig blir ofta indragna i många olika uppdrag. Efter några år har dom som engagerar sig fått så många uppdrag, eftersom det är ont om funktionärer, att dom tröttnar och slutar och klubbarna har återigen funktionärsbrist.

Det blir en ond cirkel som är svår att bryta, klubbarnas aktiviteter minskar och det blir färre medlemmar och i och med det blir det färre som engagerar sig och då blir det ännu färre aktiviteter.

Jag har kanske ingen lösning på problemet men jag tror man måste börja tänka lite annorlunda och inte ”kräva” så mycket på en gång av en funktionär. Tar man tävlingsverksamheten tillexempel så ser man stor skillnad på bruks/lydnads/lure coursingtävlingar och agilitytävlingar när det gäller både antalet funktionärer som krävs och på hur länge varje funktionär måste vara aktiv.

Det känns som agilityn är duktigare på att dela upp jobben som behöver göras och även duktigare på att engagera de tävlande så dom ställer upp som funktionär under de klasser dom inte tävlar själva. Vet inte om det kan beror på att det är en stor del ungdomar som tävlar agility och det då finns föräldrar som ställer upp en stund också eller om det bara är en annan mentalitet?

När det gäller styrelse/kommittéarbete så behöver man också fundera lite på hur man jobbar tror jag. Idag blir det lätt att du hamnar både i en styrelse och i någon kommitté och sen förväntas du även vara aktiv så fort klubben har något arrangemang. Är man sen aktiv inom olika typer av verksamheter och klubbar så orkar man inte göra hur många olika saker som helst inom varje klubb.

Av egen erfarenhet så vet jag hur jobbigt det blir när man blir övertalad att göra många saker i en och samma klubb, jag har gjort den tabben i många klubbar… Nu för tiden försöker jag begränsa mina fasta uppdrag och i stället ställa upp i olika tävlingsverksamheter. Jag tycker inte det ena uppdraget är finare/bättre/mer behövligt än det andra utan allt behövs och engagerar man sig i nått så är det väldigt bra. Man ska inte känna att man behöver göra mer utan om många gör nått och drar sitt strå till stacken så kommer nog föreningslivet att klara sig bra. Sen har jag full förståelse för att det finns dom som inte vill/kan göra något men det är oftast inte dom som gnäller på att inget blir gjort heller.

Själv har jag nu efter sådär 30 år i olika föreningar äntligen lärt mig att säga nej och bara ställa upp på sådant där jag tror att jag kan göra mest nytta. Så idag består mitt föreningsengagemang av följande uppdrag: Registrator i Svenska Vinthundsklubbens lure coursingverksamhet, ledamot i Svenska Kennelkubbens utbildningskommitté, revisor i Kalmar Whipperraceklubb, revisor i Svenska vinthundsklubbens södra avdelning, vice revisor i Svenska vinthundsklubbens södra lure coursingklubb och webmaster i Emmaboda Brukshundklubb. Utöver det är jag aktiv tävlingssekreterare inom lure coursing, ställer upp på Emmaboda BKs agilitytävlingar (och andra om dom har) och senast idag även på Nybro BKs agilitytävling, kommer även att jobba fyra dagar som tävlingssekreterare på årets SM i lydnad som går samtidigt med Bruks-SM i Ronneby. Det finns dom som tycker jag ska ställa upp mer inom vissa områden men trots att jag jobbar långt ifrån heltid så tycker jag det här räcke Wink .

Tur vi har husbil så hundarna har det bra när matte och husse engagerar sig på olika sätt:

Höst eller vår?

Ute är det höst och även sinnesstämningen hamnar lätt i höstläge så här års. Lite för enkelt att fokusera på negativa saker när det är mörkt och grått ute…

Men idag bestämde jag mig för att i stället försöka hitta våren, i alla fall mentalt yes

Inser att jag är priviligerad som har några nära vänner som alltid ställer upp och finns där om det behövs.
Inser att jag hittat tillbaka till en bra relation med en person vilket gläder mig mycket.
Inser att vi har fyra härliga hundar som fungerar väldigt bra tillsammans just nu.
Inser att så rörlig som jag är nu har jag inte varit på flera år.

Dessutom börjar roliga planer för 2018 ta form.

Förhoppningsvis ett par roliga hundträningskurser på våren.
Röntgen och MH på Era.
Lite hälsokollar på Raya inför en eventuell uppstart av min uppfödning. Jag har i många år velat få omvandla mina tankar om avel, genetik och vad som nedärvs i just hunduppfödning.
Planera inför sommarens två höjdpunkter, europamästerskapet i lure coursing där Raya förhoppningsvis kommer att delta och för SM i Bruks-IPO och lydnad i Ronneby där jag kommer att vara funktionär.

Känner hur lusten att göra roliga saker tillsammans med min älskade man, mina vänner och framför allt våra underbara hundar ökar bara av att skriva dessa positiva saker. Och även lusten att skriva börjar komma tillbaka, förhoppningsvis innebär det en mer levande blogg igen good

Så olika

Våra tre whippar är verkligen olika, lika älskade alla tre men som sagt helt olika som individer. Jag tycker personligen det är intressant och givande att studera våra hundar just för att dom är så olika och lägg där till en liten bordercollietjej så får man se många olika kommunikationsvarianter. Det är fascinerande att se hur Era väldigt tidigt i sitt liv lärde sig hur olika hon måste kommunicera med de tre whipparna.

Raya, vår lilla racertiger, och Era är dom som springer och leker mest tillsammans.

Luna är den som mest håller sig till mig och inte är så road av att springa men verkligen gillar att göra saker ihop med mig. Vilket ha resulterat i att hon har blivit tilldelad whippetklubbens trippelpris, ett av våra mål under förra året kiss

 

Impe är den som är lugnast men när han väl lekar med tjejerna så blir dom så lyckliga. Fast även om han är en ”soffpotatis” inne så älskar han att springa, ge honom en sak att ha i munnen och han springer som en tok In Love

Veckan som varit har innehållit några härliga dagar och man märker att våren är här, jag älskar allt som knoppas och blommar just nu.

Om att avstå

Vi har under en tid funderat på om vi ska ta en kull på Luna då hon har många fördelar: en helt ok exteriör (lite instabila hasor som vi har varit lite tveksamma till dock) sprang bra på LC under sitt debutår 2015 och är en härlig tjej att jobba med i lydnaden då hon är ovanligt förig för att vara vinthund.

161003_luna_raya

Tyvärr har det i år dykt upp lite olika saker, som att hon mer och mer har visat sig osäker på andra hundar och i vissa lägen när vi möter hundar kan hon försöka göra utfall och skäller på dom. Hon har även i sommar varit helt nojig när det gäller flygfän, framför allt getingar, och inte velat vara ute speciellt mycket, och det trots att vi inte vet att hon har blivit stucken eller nått sånt.

Det som dock fick bägaren att rinna över var att hon på Whippetracetävlingen i Norrköping gav sig på sina konkurrenter under pågående lopp, både i sista försöket (då man först trodde det kunde ha haft med en geting att göra) och i finalen. Vi tog hjälp av vår tränare i Påryd och hon skötte sig mycket bra på träningen så vi valde att anmäla henne till årets sista tävling. Tyvärr gjorde hon precis samma sak igen i första försöket så det blev inget mer tävlande för henne den dagen… Under den här tiden har hon även startat på två LC-tävlingar och där inte gjort något dumt alls. Däremot springer hon inte alls lika bra i år och tänker man på hur hon springer i vardagen så verkar hon inte tycka det är roligt att bara springa. Springer hon med någon av våra andra whippetar så går det enbart ut på att jaga och trycka till så den andra inte springer så mycket… Och självklart har allt detta hamnat på minussidan då inget av det är typiska whippetbeteenden i våra ögon så hur mycket vi än älskar henne och hennes alla fördelar så kommer hon inte att bli någon avelstik. Mycket tråkigt men vi känner att för oss känns det bäst att avstå avel i det här läget.