web analytics

Browsed by
Kategori: tankar

Vissa saker fascinerar mig.

Vissa saker fascinerar mig.

Bland annat det här med hur olika man ser på avel/uppfödning. Personligen tycker jag det är bra att man har olika åsikter och inriktningar med sin uppfödning, så länga man har en egen tanke med det man gör så kan det aldrig vara fel (så länge man håller sig inom SKKs och jordbruksverkets regler och har djurens bästa i åtanke förstås). Personligen är jag för att avelsdjuren inte är för unga vid avelsdebut och att inavelsgraden är låg. Sen är mentaliteten och hälsan viktigast för mig då det är sånt som kan påverka hunden och valpköparna under hela hundens liv. När det gäller utseendet är det betydligt mer öppet så länge det finns en ok grundkonstruktion som gör att hunden rent fysiskt mår bra och ser ut som den ras det handlar om, sen har alla en egen uppfattning om hur en vacker hund ska se ut. Själv har jag såklart en bild i mitt huvud över hur en whippet ska se ut för att jag ska tycka den är snygg och vill självklart nå dit med min uppfödning så småningom. Inser dock att den tik jag startat med har en del brister i exteriören och visst har tanken funnits att köpa in någon snyggare och börja där men Raya har så många andra fördelar rent mentalt och, vad jag vet än så länge, en bra hälsa så jag har ändå valt att starta med henne. Utseendet ska jag försöka förbättra och få dit jag vill genom att välja hanar som jag hoppas stegvis ska hjälpa mig åt rätt håll, samt såklart spara den tikvalp som jag personligen tycker bäst om.

Förra helgen träffade jag Solo som är Rayas förstfödde och vilken känsla det var att träffa honom och inse att han har jag fött upp. En varm och glad känsla, både för att han verkar vara en sån härlig hund med ett i mitt tycke bra temperament och för att hans matte verkar så nöjd med honom. Utseendemässigt är det mest långa ben just nu, och som den tonåring han är så är han ganska tunn men ser ändå väldigt fin ut i många delar. Det ska bli spännande att följa hans vidare utveckling under kommande år.

Solos små halvsyskon är nu snart 12 veckor och alla verkar hålla sina familjer fullt sysselsatta. Tura tyckte det var kul att träffa storebror och det var roligt att se hur fin han var med henne när han väl insett att hon var en valp.

Den helg som just har varit var helt perfekt enligt de fyrbenta. I lördags var jag och Luna på handlerträning för duktiga Sofia Bruse Harkell, vi fick flera bra tips med oss hem.

Tura var med och upptäckte Brunnsparken, spännande med alla nya intryck tyckte hon.

Raya var under tiden med husse på lc-träning, äntligen var hennes kommentar om att få springa lc igen!

I går var hela familjen i Påryd på whippetraceträning. Raya och Luna var lika taggade och lyckliga som vanligt när man kommer till Påryd medan Tura var lite försiktig i början med alla människor och hundar. Men det tog inte lång stund innan hon insåg vilket roligt ställe hon hamnat på. Kan säga att det blev en lugn söndagskväll hos familjen Olin.

Mycket att tänka på.

Mycket att tänka på.

Det fick bli veterinären för Impe trots allt, men som tur var ansåg hon inte att det var så farligt. Han fick en antibiotikasalva som vi ska smörja i 7 dagar så hoppas vi att han är bra sen. Fast helt klart måste vi fundera ut hur vi bäst ska hantera honom och hans olika problem när det kommer till motionerande. Han måste ju få röra på sig men helst utan att bli sämre, vilket verkar vara en svår avvägning. Simning och vattentrask är inga bra alternativ då vi har alldeles för långt till sådana aktiviteter tyvärr. Någon som har några andra tips?

För övrigt går mycket av tankeverksamheten just nu åt till att fundera på det här med avel och uppfödning. Jag är handledare både för SKKs distansutbildning för uppfödare och för den nya Hundavel och genetik (ämnen som jag finner otroligt intressanta) och det ger mycket extra tankar till hur jag själv ska förhålla mig i min avel.

”Vad är viktigt för mig i avelsarbetet?” – Viktigt är såklart hälsan och mentaliteten, men hur ska det ställas i förhållande till utseende och genetisk variation i stamtavlan? Här har de jag har pratat med av de mer erfarna uppfödarna/whippetägarna ganska lika åsikter: Vilken inriktning man väljer spelar inte så stor roll bara man är säker själv, olika typer/linjer av hundar inom en ras främjar  den genetiska mångfalden och är av godo.

”Vilka prioriteringar ska jag göra, vad kan jag ha överseende med?” – Ja det är ju det som är den egentliga frågan…

När det gäller mentalitet så ÄR den viktig för mig, men vad är god mentalitet? Troligen olika för olika personer vilket gör det svårt med hundar man personligen inte har träffat och kunnat bilda sig en egen åsikt om.

Hälsan är såklart nummer 1 men även den är svår att selektera för då all information inte finns tillgänglig eftersom den inte registreras någon stans och alla kanske inte berättar eller ens tänker på att något kan vara ett problem.

Genetisk variation? Vanlig eller ovanlig stamtavla? Ja det är andra frågor som det tåls att fundera på. Personligen vill jag ha en genetisk variation men då jag har en tik som har en varierad stamtavla redan är det inte något problem nästan oavsett vilka hanar jag titta på. När det gäller förekomsten av välanvända avelsdjur i stamtavlan så är det något jag beaktar och helst inte vill ha för mycket av. Men det är svårt då frågan är vad som räknas som välanvänt, och hur nära eller långt bort ska man acceptera att det ändå finns?

Utseendet är också en intressant fråga där det finns massor av olika åsikter. Så länge man väljer en sund och balanserad hund så är ju utseendet inte något hunden själv lider av. Två saker som är viktiga för mig är att det ska synas att det är en vinthund som kan springa och den ska hålla sig något så när inom rasstandarden både när det gäller storlek och övriga delar. Vad som sen kan anses önskvärt är verkligen öppet för tycke och smak och varierar stort mellan både olika uppfödare och bland de vanliga hundägarna.

Som sagt, mycket att fundera på och försöka ta ställning till inför valet av hane till Rayas nästa kull. Jag vill tacka alla mer erfarna som så beredvilligt ställer upp och svarar på alla mina frågor och villigt diskuterar olika hanar, olika inriktningar och allt annat som har med avel och uppfödning att göra. Jag har lärt mig massor av er, fått mycket att tänka på och håller tack vare er på att så sakteliga forma mina egna mål och vad jag vill med min avel och uppfödning.

 

Att dra sitt strå till stacken!

Att dra sitt strå till stacken!

 

Föreningslivet har svårt att hitta och behålla funktionärer, och de som väl engagerar sig blir ofta indragna i många olika uppdrag. Efter några år har dom som engagerar sig fått så många uppdrag, eftersom det är ont om funktionärer, att dom tröttnar och slutar och klubbarna har återigen funktionärsbrist.

Det blir en ond cirkel som är svår att bryta, klubbarnas aktiviteter minskar och det blir färre medlemmar och i och med det blir det färre som engagerar sig och då blir det ännu färre aktiviteter.

Jag har kanske ingen lösning på problemet men jag tror man måste börja tänka lite annorlunda och inte ”kräva” så mycket på en gång av en funktionär. Tar man tävlingsverksamheten tillexempel så ser man stor skillnad på bruks/lydnads/lure coursingtävlingar och agilitytävlingar när det gäller både antalet funktionärer som krävs och på hur länge varje funktionär måste vara aktiv.

Det känns som agilityn är duktigare på att dela upp jobben som behöver göras och även duktigare på att engagera de tävlande så dom ställer upp som funktionär under de klasser dom inte tävlar själva. Vet inte om det kan beror på att det är en stor del ungdomar som tävlar agility och det då finns föräldrar som ställer upp en stund också eller om det bara är en annan mentalitet?

När det gäller styrelse/kommittéarbete så behöver man också fundera lite på hur man jobbar tror jag. Idag blir det lätt att du hamnar både i en styrelse och i någon kommitté och sen förväntas du även vara aktiv så fort klubben har något arrangemang. Är man sen aktiv inom olika typer av verksamheter och klubbar så orkar man inte göra hur många olika saker som helst inom varje klubb.

Av egen erfarenhet så vet jag hur jobbigt det blir när man blir övertalad att göra många saker i en och samma klubb, jag har gjort den tabben i många klubbar… Nu för tiden försöker jag begränsa mina fasta uppdrag och i stället ställa upp i olika tävlingsverksamheter. Jag tycker inte det ena uppdraget är finare/bättre/mer behövligt än det andra utan allt behövs och engagerar man sig i nått så är det väldigt bra. Man ska inte känna att man behöver göra mer utan om många gör nått och drar sitt strå till stacken så kommer nog föreningslivet att klara sig bra. Sen har jag full förståelse för att det finns dom som inte vill/kan göra något men det är oftast inte dom som gnäller på att inget blir gjort heller.

Själv har jag nu efter sådär 30 år i olika föreningar äntligen lärt mig att säga nej och bara ställa upp på sådant där jag tror att jag kan göra mest nytta. Så idag består mitt föreningsengagemang av följande uppdrag: Registrator i Svenska Vinthundsklubbens lure coursingverksamhet, ledamot i Svenska Kennelkubbens utbildningskommitté, revisor i Kalmar Whipperraceklubb, revisor i Svenska vinthundsklubbens södra avdelning, vice revisor i Svenska vinthundsklubbens södra lure coursingklubb och webmaster i Emmaboda Brukshundklubb. Utöver det är jag aktiv tävlingssekreterare inom lure coursing, ställer upp på Emmaboda BKs agilitytävlingar (och andra om dom har) och senast idag även på Nybro BKs agilitytävling, kommer även att jobba fyra dagar som tävlingssekreterare på årets SM i lydnad som går samtidigt med Bruks-SM i Ronneby. Det finns dom som tycker jag ska ställa upp mer inom vissa områden men trots att jag jobbar långt ifrån heltid så tycker jag det här räcke Wink .

Tur vi har husbil så hundarna har det bra när matte och husse engagerar sig på olika sätt: