Hål behöver man alltid göra….

Igår hade Turan och jag en härlig förmiddag med Lotta och Oops.

Det är roligt att se hur polletten börjar trilla ner på Turan, när vi är på väg mot spåret syns det att hon medvetet letar efter det. Den här gången blev det ett ca 150 m långt U-spår med totalt 5 pinnar. Det var lite varierat underlag och hon spårade jättefint i början men man märkte att hon inte riktigt orkade hålla fokuset hela vägen. Fast trots det markerade hon alla pinnarna så jag är jättenöjd och vi får jobba vidare med uthålligheten.

Efteråt blev det bästa belöning, bus med Oops medan vi tvåbenta fikade laugh .

Dom gjorde paus ibland och då passade Turan på att utvidga sitt ”hålbestånd”, hon anser helt klart att det bör vara minst ett hål på alla utomhusplatser hon besöker pardon .

Efter fikat var det dags för Oops att spåra, hon är ju betydligt mer rutinerad och spårar just nu ca 1,5 timmes gamla spår på dryga en kilometer. Idag blev det ett på dryga 900m och hon skötte sig med den äran In Love

En annorlunda tid, man får perspektiv på vad som är viktigt i livet!

Ja det är verkligen en annorlunda tid just nu, på både gott och ont tror jag. Det är självklart jobbigt och hemskt för alla som drabbas på olika sätt av det som är, men för oss som ”bara” får lov att vara hemma och ställa in alla planerade aktiviteter kan det även finnas positiva bitar.

Våra renoveringsprojekt av hus och tomten är tillexempel några sådana positiva bitar.

Jag har även ägnat mer tid åt den del av hundträningen som jag verkligen tycker mycket om, spår och lydnad. Turan har kommit så långt att jag idag lade ett spår på dryga 100 m och med två vinklar samt tre pinnar. Det gick ok, vinklarna var svåra men det visste jag ju att vi inte kommit så långt med men ville ändå prova, pinnarna tog hon däremot alla tre.

I lydnaden håller vi på att försöka hitta en lagom energinivå där hon vill göra saker utan att helt ”spinna loss”. Det går sådär men vi försöker köra i alla fall någonting i minst ett micropass varje dag.

Vi har även funderat och diskuterat mycket över hur vi egentligen vill ha vårt liv i framtiden. Det här året har hittills innehållit helt andra bitar än de senaste åren och frågan är om vi verkligen har saknat alla delar så mycket att vi vill återgå till allt vi gjorde tidigare? Man får perspektiv på vad som är viktigt i livet och visst saknar vi vissa bitar men andra bitar känns som vi faktiskt kan vara utan och fylla den tiden med saker som vi har upptäckt att vi saknar mer. Nu tror jag kanske att den här isoleringstiden kommer att fortsätta ett tag till så vi funderar vidare så får vi se om eller när vi gör någon form av riktningsförändring.

Semester från semestern

Jerker har ju semester just nu för att fixa en massa på huset, men i fredags tog vi ledigt från allt fixande och åkte till Öland. Det är lyxigt i dessa tider att ha så nära till denna fina ö.

Första stoppet var i Bläsinge hos Ateljé Nyfiken där vi hade beställt en spegel som skulle passa den byrå vi köpt av henne för några månader sedan. Den visade sig vara nått alldeles extra då Anja gjort den väldigt personlig just för oss.

Måste även visa hur häftigt hon har gjort på den lilla toaletten som ligger i anslutning till hennes kurslokal:

Hon har även en fantastiskt trädgård som hon har öppen för allmänheten då och då, väl värd ett besök om ni är på Öland någon gång under sommarhalvåret.

Efter det åkte vi ut på Alvaret. Först spårade jag med Turan, det var första gången för henne men jösses så duktig hon var. Till och med pinnarna plockade hon, att leka extra med dom kanske ändå har gett resultat.

Vi avslutade dagen med en lång härlig promenad i det fina och väldigt speciella landskapet som Alvaret utgör.

Lördagen ägnades åt shopping i Kalmar med efterföljande promenad och lydnadsträning på Kalmar BK. Vissa framsteg har vi gjort även om det sker i myrsteg, men så länge det i alla fall inte går bakåt får man vara nöjd.

Dagens avslutades i Påryd, det har blivit lite av en vana att åka dit kvällen innan en whippetraceträning. Tjejerna hittade en begagnad fotboll på planen och hade roligt en stund, i alla fall blondinerna. Raya var mest fundersam på varför inte trasan var igång…

Efter det blev det en lugn och mysig kväll, Turan somnade gott på sin nya favoritplats i husbilen:

På söndagens wr-träning fick Turan springa ett fullt lopp med tre andra hundar för första gången. Det enda problemet var som vanligt att hon vill ut på högerkanten men att det var fler med i loppet brydde hon sig inte om över huvud taget. I sista loppet för dagen så provade dom att starta henne i buren längst till vänster med en startsnabb tik bredvid och en hane i nästa bur som var snabbare än Turan. Det blev jättebra, hon insåg snabbt att hon inte kom över på högerkanten utan lade sig snyggt i mitten på banan. Det blir nog en whippetracehund även av henne tillslut.

Även Raya fick springa en omgång vilket i och för sig var för lite enligt henne men alldeles tillräckligt enligt hennes matte!