web analytics

Kategori: csigora

4 veckor….

Tiden går ganska sakta just nu så det var tur jag var nere hos Mia några dagar förra veckan. Åkte med och hämtade hennes valp efter Tårta (Triporas Torta di Mandorle) och passade på att umgås lite extra med blivande pappa Ost (Tiger’s Chaos More Cheeze Plz):

Här hemma ligger India inte lika mycket i knät längre, så man blir extra glad när hon kommer och vill mysa (just i det här fallet kan det ha berott på att det var sol i mitt knä):

Inte heller myser hon lika ofta med Alvina, till exempel så delar dom sällan cavbed nu för tiden, så när det blir mys i soffan så är Alvina lite extra nöjd:

Vädret har inte heller varit något vidare värst, våren är lite seg i år tycker jag. Men de stunder solen skiner så är det såklart poppis att ligga på altanen i söderläge och sola.

Både de andra två passar självklart också på att sola. Tyvärr får dom just nu inte vara på tomten på södersidan då Jerker håller på att sätta staket, men bara dom får vara på altanen är dom nöjda.

Turan och Alvina får ju en hel del fysträning inför säsongstarten och India får en lagom mängd ”mödragymnastik” (när det gäller olika balansbollar så är ett tips att gå in på CSIGORA och se om ni hittar det ni vill ha):

När jag plockar undan efter oss så brukare det se ut så här, några som vill ha mer träning:

Ja som sagt idag är det fyra veckor sedan första parningen och India har förändrats både mentalt och fysiskt. Fysiskt så har hon breddat sig över ryggen och bröstvårtorna är större och mer rosa. Mentalt så leker hon inte lika mycket med Alvina längre utan föredrar att sova i sin cavbed. Den senaste veckan har hon heller inte velat ha någon frukost, så den har man fått lirka i henne. Nu är hon nästan lika svår på kvällarna men något som fungera bra är att träna eller vara ute och få maten kastad till sig. Jag lyckades fånga både henne och matbiten på några bilder, men frågan är om ni lyckas se matbiten på alla bilderna?

Försäsongsträning och ny-gammal vän!

Nu har försäsongsträningen dragit igång liter mer ordentligt och alla tre gillar det. Turan är väl den som vill lite extra mycket då jag tror hon har saknat att få jobba med sin kropp. Det är inte alltid lätt att få henne att sluta när jag tycker vi är klara.

I år försöker vi lägga upp träningen ännu mer strukturerat än vanligt. Efter besöket hos Mia och grabbarna tog jag tag i dokumentationen på ett annorlunda sätt och det har givit resultat.

Vi varier balans och träning av olika muskelgrupper i passen så hela kroppen får sig en genomkörare.
Den blå balansdisken från CSIGORA är bra att ha till flera olika rörelser/muskelgrupper så den rekommenderar jag varmt.

Den senaste tiden har det varit både kallt, snöigt och halt så det är himla lyxigt att ha ett ordentligt löpband där vi kan träna både kondition (skritt och trav) och hela kroppen i aktiv skritt.

Det är även skönt att ett ridhus inte så långt bort som man kan hyra en stund. Idag var det Turan och Alvina som fick sig ett rejält springpass varierat med dragträning.

Turan får även extra behandling med laser regelbundet. Både på benet där hålen efter plattan så sakteliga växer ihop och på de delar av kroppen hon har belastat lite extra under den tiden som benet strulade.

På onsdag är det återigen dags för ett besök hos hennes fysioterapeut, Anna på Ljungby Hundhälsa, och då det var ett tag sedan vi var där så ska det bli extra intressant att höra hur Turan är i kroppen nu.

Sen har tjejerna skaffat sig en killkompis. Dom träffades en del när India och sen Alvina var små men i och med Turans olycka blev det en paus i umgänget. Nu är bekantskapen återupptagen till allas förtjusning. Turan är lite extra förtjust då hon har haft korthårskompisar förut.

Det är lite roligt när man lyckas fota dom i olika vinklar.

Här är det India som är stor och Lukas ser ut som en lite plutt:

Medan det här är precis tvärt om:

Avslutar dagens blogginlägg med en väldigt bra tanke, tänkt om det ändå kunde vara så….

 

Så bra det blev!

När vi hade vår senaste kull (för två år sedan) var det lite trögt att sälja valparna men nu så här med facit i hand så fick alla fantastiska hem!

Framför allt är den känslan lite extra påtaglig när det gäller Alexi.

Det visade sig att hon hade ett underbett när hon var liten så hon blev kvar lite extra länge. När sedan familjen Eliasson dök upp så blev det lite av ”kärlek vid första ögonkastet” och vid 13 veckors ålder flyttade hon till vad som visade sig bli det perfekta hemmet för henne. Som tur var så bodde familjen ganska nära så vi kunde få fortsätta umgås med både dom och Alexi.

När hon väl fick sina ordinarie tänder visade det sig dessutom att hennes bett var helt korrekt vilket gladde oss alla.

Grabbarna var så pass engagerade att dom till och med drog igång Växjö hundungdom för att få till en gemenskap mellan unga och deras hundar. Dom fick bra hjälp av både föräldrarna och CSIGORA som ställde upp med lokal att träffas i.

Vi ordnade en träff i Nybro för de valpar som bodde nära, det vill säga Alexi och Myra och det är tur vi har fler hundar så alla grabbarna fick varsin hund att gå med.

När ”valparna” blev 1 år fick både Alexi, Alvina och Myra prova på det här med lure coursing och både dom och deras ägare tyckte det var en rolig aktivitet.

Här är de tre plus deras mor Skatan på den LC-träning där alla tre lyckades ta det sista för att få sin tävlingslicens.

Extra roligt är det att valparna blir så glada att se oss. Här är det Alexi som hälsar på Jerker.

Alla startade sedan sin första gång på samma LC-prov vilket var en fantastiskt härlig upplevelse för oss som uppfödare.

Nu förstår ni säkert varför Alexis liv gör oss lite extra glada, ännu mer efter att ha läst denna fina artikel i senaste Whippetbladet (den fina tidningen som ges ut av Whippetklubben).