Tur man får hjälp ibland!

Så här års tränar jag mestadels inne med hundarna, varken dom eller jag är förtjusta i kylan som varit. Men idag blev det premiär ute på altanen, tur den är i söderläge laugh . Det var första gången Turan tränade nosework utomhus och dessutom fick jag hjälp av Jerker att ställa upp allt vilket hon heller inte är van vid. Raya och Luna har ju varit med förr och Luna är riktigt duktig på nosework, så länge hon inte blir för ivrig för då tappar hon bort sig lite, men idag gick det jättebra:

Raya är betydligt sämre på att markera rätt, hon har i och för sig inte tränat så mycket som Luna heller men jag upplever att hon inte är så intresserad. Fast lägger man upp det enkelt så hittar även hon doften utan större problem Heart

Just nu är det ju Turan som av förklarliga skäl får mest träning och hon var väldigt duktig idag. Jag provade även att bestämma vilken ordning hon skulle söka av lådorna i och trots att man såg att hon ville gena till den rätta så sökte hon bra där jag pekade och markerade ändå den rätta fint när vi kom till den:

Passade även på att träna lite linförighet och frittfölj när jag hade någon som kunde titta, kommentera och fota lite. Vi körde efter att vi tränat noseworken och det märktes att Turan var lite trött i huvudet men hon höll ihop jättefint ändå. Bara jag sköter mig, sträcker på mig och bara tränar korta pass där jag är noga med vad jag belönar, så fungerar hon bra och tycker det är riktigt roligt In Love

 

Nosfunderingar

När det är snö kan man verkligen studera hur en hund reagerar på de viltspår som finns i skogen. Jag diskuterade detta med en vän härom veckan och det är verkligen olika både mellan raser och mellan individer. När jag tänker tillbaka på Era (vår bordercollie) eller på pumisarna så följde dom gärna viltspåren med nosen så länge dom kunde, eller fick. Med whipparna är det annorlunda då dom ju har ett annat sätt att leta/jaga på. Den som är mest tydlig i ett annat beteende än våra tidigare hundar är Turan, hon upptäcker spåret, följer det en kort bit med nosen sen ställer hon sig ofta på två ben och spanar runt. ser hon inget då så springer hon vidare och bryr sig inte om just det spåret mer.
Hur gör era hundar, och är dom ”typiska” för sin ras?

 

Ett annat sätt att använda nosen på är att leta efter eukalyptus, men där märks det att det är ett mer inlärt beteende  och inte så stor skillnad mellan raser. Däremot skiljer det betydligt mer mellan individer tycker jag, hur dom letar och hur man kan få upp ett bra engagemang för att leta.

Luna som jag har gått kurs med och som hållit på med detta längst har ett mer aktivt letabeteende men har fortfarande svårt med fokuset och att markera. Markeringarna har vi jobbat mycket med och man märker att det är hennes fokusförmåga som brister, men det har blivit bättre ju mer samtränade vi blivit. Jag lär mig ju även att läsa av henne bättre och bättre i markeringssituationen.

Raya är den som har svårast för att både leta och markera då hennes grundinställning till allt är att ”nu har jag gjort nått ge mig godis eller lek”. Att hon sen kanske bara sniffat lite på en sak hör inte dit enligt henne crazy . Men med lite extra träning börjar även hon fatta att man faktiskt måste vara ganska tydlig för att den där matten ska fatta nått  laugh . Fast jag tror aldrig hon kommer att bli någon lysande nw-stjärna, vi håller det på en nivå som vi båda tycker är kul.

Turan, hon som har tränat detta minst är ändå den som är bäst på markeringarna. Själva letandet och uthålligheten jobbar vi på och det går framåt och hon verkar tycka det är roligt.

Sen märker man ju hur situationsbundet och platsbundet all träning blir. Alla tre har helt klart koll på att det är något man ska leta efter när matte gör vissa saker i ”träningsrummet”. Nu är det verkligen dags att jag tar mig samman och tränar detta regelbundet på någon annan plats också. Det är bara så enkelt att träna i träningsrummet då vi kan stänga av dit in och det är svårt i resten av huset, en nackdelen med öppen planlösning blum .

Jag blir så glad

när valpköparna ställer upp och gör roliga saker som är viktiga för mig som uppfödare Heart .

(Uppdaterat inlägget längst ner med de sammanfattande protokollen smile )

Den 7 juni var det ju äntligen dags för första lure coursingträningen i Småland sen i vintras, och som jag nämnt tidigare så var Turan och Tårta på plats och sprang två lopp var, ett själva och ett tillsammans med en annan hund. Båda hade superroligt och sprang så himla bra In Love , stort tack till Magnus för de fina bilderna Heart . Nästa gång får de påbörja sina licenstagningar!

Triporas Torta di mandorle

Triporas Turandot

 

Vår förstfödde har ju en lite extra plats i våra hjärtan och vi är så glada över att han och hans matte trivs så himla bra tillsammans. Dom tränar både rallylydnad och nosework. En tävling har dom hunnit med i rallylydnad, en poäng från godkänt då både han och matte drog på sig lite nybörjarfel. Men roligt hade dom så dom ska ut och prova fler gånger har jag hört.

Den 9 juni klarade Solo doftprovet för eucalyptus i nosework, STORT GRATTIS Heart , så där kommer dom nog också ut på någon tävling så småningom.

I lördags gick Solo sitt BPH och hade jätteroligt, framför allt med BPH-leksaken laugh .

Triporas Solo ”Solo” född 2018-09-06

Inte var han speciellt lättskrämd heller utan en trygg, nyfiken och glad whippetkille som i och för sig var måttligt glad i folk men det är ju så de flesta vinthundar är. Här står dom och har ”tråkigt” medan den ”fula” gubben närmar sig cool .

Solo har ju också tränat lure coursing såklart och sprang sitt ensamlopp och parlopp i början på juni. I går var dom på lc-träning igen och han sprang sitt första licenslopp med bravur In Love ! Då det var lite väl varmt så blev det bara ett lopp för alla på den träningen så sitt andra och tredje licenslopp får han förhoppningsvis springa på nästa träning.

I lördags var även Triporas Tosca ”Mikkel” född 2019-04-17, på BPH. Hon är en liten, väldigt söt tjej som vi inte sett på länge In Love :

Även hon var överlag en trygg och positiv whippet även om hon kanske inte visade samma energi och nyfikenhet som Solo på sitt BPH. Men inga större problem och framför allt skottfast!

Avslutningsvis vill jag bara än en gång säga hur glad och stolt jag är över valparna och deras ägare, ingen nämnd ingen glömd! Alla tar så väl hand om sina valpar och försöker verkligen ställa upp på det jag önskar specifikt att valparna ska få göra, som att prova någon springgren (helst LC såklart) och BPH yes .

Här är nytagna bilder på Solo och hans matte Antonia och på Mikkel med matte Åse och husse Max: