Ett annorlunda år med en del nya tankar och känslor.

Ja detta år kommer att gå till historien som ett av det mest annorlunda de flesta av oss har upplevt.

Vi har fått väldigt mycket gjort här hemma, både på och i huset, och vi trivs väldigt bra med vårt ”nya” hem.

 

Turan fyllde ett år i våras och trots allt har hon hunnit med att göra en hel del under detta år. Hon tog sin lure coursinglicens i somras och då det blev coronaanpassade prov under hösten så hann hon även med att tävla och vinna två cert. Hon har även hunnit med att ta whippetracelicens och starta på en tävling. Vi har varit på några utställningsträningar men någon utställning har det av förklarliga skäl inte blivit. Däremot har vi hunnit ryggröntga henne och hon fick ”gränsfall LTV” som resultat.

Kommande år hoppas vi kunna mäta in henne för lure coursingen då vi tror (fast vi kan såklart ha fel) att hon egentligen är en klass 1-tik vilket gör det onödigt att springa i klass 2, även om hon får göra det utan mätning även 2021. Sen skulle det vara roligt att få ställa ut henne någon gång också, för även om hon kanske inte kan konkurrera så vill jag väldigt gärna få henne bedömd.

När det gäller hennes syskon och Solo så har även dom varit ute på olika äventyr under detta år. Mest har dom förgyllt livet hos sina respektive ägare såklart yes men 5 av 6 har även hunnit med att genomföra BPH som har lett till att kenneln har fått sitt första BPH-diplom good , och två till har tagit lc-licens och Tårta har även tagit runbanelicens. Solo har varit ute och tävlat rallylydnad och fått ett godkänt resultat i nybörjar klass, dessutom har han ett godkänt doftprov i eukalyptus.

Här hemma har Raya haft fortsatta problem med sin rygg/bak och nu efter onsior-kuren så försöker jag massera henne lite varje dag och än så länge är hon piggare så vi kämpar på och hoppas att det bara blir bättre och bättre nu.

Det jobbigaste är dock med Luna som fått sin diagnos (diskbråck) och är märkbart påverkad av det. Vi håller henne extra varm även inne och ute på promenaderna är det sele eller lös som gäller. Får hon bara rör sig som hon vill så fungerar det och hon busar gärna även om man får passa så inte Turan är för ”hård” på henne. Det gör att dom bara får busa med varandra på tomten när Luna känner att hon vill, på promenaderna får en i taget vara lös så inget händer. Från och med idag har vi börjat med en veckas onsior-kur på henne så nu får vi se om det gör att hon blir ännu lite piggare.

Vi har diskuterat mycket om hur vi vill fortsätta ha det med allt vi är engagerade i och allt vi gör på vår fritid. Det här året har på många sätt visat på vad som egentligen är viktigt, att tillexempel inte snöa in för mycket på en sak utan få tid att göra allt vi vill och umgås mer med människor. Alltså kommer det att bli nerdragning av våra ideella engagemang, exakt vilka vi hoppar av får vi se men det kommer inte bli så många funktionärsuppdrag på ”årsbasis” som vi har nu. Hur det sen blir med resten av de ideella arbetena får vi se när aktiviteterna väl dra igång igen men det kommer att bli en minskning även där. Att hinna umgås med både folk och fä och inte stressa kommer att prioriteras.

Så trots allt elände som är just nu så ser vi fram emot ett nytt år med nya möjligheter och förhoppningsvis många trevliga äventyr och umgänge med fina människor.

Vi önskar alla en lugn och så bra jul- och nyårshelg som möjligt, även om inget är som vanligt. Var rädda om er så hörs och ses vi förhoppningsvis någon gång under nästa år.

Livet är inte alltid en dans på rosor….

Den sista tiden har livet kanske inte riktigt varit lika trevligt som tidigare. Inte så att vi är påverkade av pandemin på något negativt sätt, som tur är, utan för att det händer saker som man lika bra hade kunnat vara utan…

En sådan sak är Rayas återkommande problem med ländryggen/baken som gör att hon inte musklar vänster rumpa lika bra som den högra. Hon har snart gått på onsior i 4 veckor och är klart piggare och livligare så förhoppningsvis var det en envis inflammation som inte velat ge med sig. Nu gäller det att göra en bra rehab med både rörelser och massage så kanske det blir bättre på sikt, om det nu var en inflammation så det inte bara är onsiors smärtlindrande effekt som gett resultat….

En annan, och värre sak är att Luna nu fått diagnosen diskbråck i nacken sorry . Vi har varit hos en jättebra neurolog i Kalmar som verkligen har gjort allt för att hjälpa oss utan att behöva ta till en MR. I fredags var vi in och gjorde en vanlig röntgen av hela kotpelaren och där syntes ett diskbråck mellan halskota 5 och 6.

Vi har valt att i det här läget inte operera utan försöka hålla henne smärtfri med värme, rehab och eventuellt onsior om det behövs. Tyvärr kan hon inte få gabapetin, vilket såklart vore det bästa men det fixar inte hennes mage oavsett vad vi försöker hjälp till med. Blir det ändå värre så får vi ta ett nytt prat med neurologen och se vad vi kan hitta på, så länge gör vi alla vad vi kan för att ta hand om vår fina Luna. Raya tillexempel ställer upp och stöttar mellan varven In Love

och husse har byggt en fin matbar åt henne så hon inte ska behöva böjas sig så mycket:

Vi sänder även ett tack till Yvonne på Torshammarens för den fina, sköna halsvärmaren som är perfekt för Luna nu. Oavsett om hon ligger eller rör sig så sitter den kvar över just hennes problemområde så den har hon på sig inne.

För övrigt så finns det mycket att säga om olika saker som skulle kunna vara bättre men jag nöjer mig med att skicka med ett väldigt bra gammalt ordspråk ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, gäller både folk och våra hundar tycker jag. Om alla tänkte så och avstod/nyanserade detta med ”jag, mig och mitt” som verkar vara det som råder i stora delar av samhället idag så skulle nog klimatet i världen vara annorlunda och kanske till och med denna pandemi inte skulle vara fullt så utbredd….

Avslutar med en bild som visar några av de viktigaste ”individer” jag är väldigt glad och tacksam för att jag har i mitt livet (ja inte drönaren då, den är Jerkers julklapp till sig själv Wink ) Heart :