”Att vända kappan efter vinden”

Ja vad är det för uttryck och vad menar man med det? Personligen tror jag det är olika vad man menar när man använder uttrycket, men rent filosofiskt kan man nog säga att det handlar om att ändra sig för att man har nått att vinna på en ny åsikt. Jag har egentligen inget emot att folk ändrar åsikter bara man är ärlig med att man gör det och står för sin ändring.

Fast rent praktiskt skulle det kunna handla om att man lägger en pinnstig i antingen medvind, motvind eller sidvind 😃. Senast så blev det sidvind då Turan både behöver träna på att plocka pinnar och att hålla sig i spåret när det driver åt sidan.

Eller så skulle det kunna vara att man ändrar hur man tränar med sin hund beroende på vilken hund det är. Att träna Luna och Turan tillexempel är ganska olika och det gäller att vända kappan åt rätt håll när man byter hund.

Att använda omvänt lockande för att få Turan fokuserad fungerar utmärkt men försöker man det med Luna så blir hon bara frustrerad och tappar fokuset i stället.

Nog filosoferat nu tar jag hundarna och går ut i skogen, njuter av solen och rensar hjärnan i stället.

Spår och krokning

Vi har haft tur och varit utan snö ett tag, och dessutom haft plusgrader, så Turan och jag har passat på att spåra lite.

Senast var det fokus på pinn-plock och terrängskiften. Jag har fortfarande torkad lunga lite här och där i spåret även om jag har minskat mängden en hel del. Hon spårar jättefint och terrängskiftena fungerade riktigt bra, däremot så var pinn-plocket inte lysande no . Jag provade att backa när hon stannade och började tugga på pinnen och första gången tog det en stund men tillslut tog hon pinnen och kom good ! Jag hade totalt fem pinnar i spåret och de två sista gick klart bättre så vi får jobba vidare både i spåret och utanför. Ska testa både pinnstig och mer pinnlet så får vi se hur det går.

Förr i världen så stickade jag en del men då min vänsterarm inte är helt ok efter axeloperationen för några år sedan så har det inte blivit mycket av den varan de senaste åren. Har provat att virka lite men har inte riktigt fastnat för det så jag blev nyfiken när en kompis visade tunisisk virkning/krokning. Det är mer ett mellanting mellan stickning och virkning så jag provade och tyckte det var kul så nu har jag testat lite och just nu håller jag på med ett kuddfodral. Det här garnet är för en grov kroknål, nr 10, så det känns som att hålla i en stock men i gengäld så går det ganska fort vilket är roligt laugh .

Olika typer

Ja tänk så många olika varianter både på utseendet och mentaliteten det finns inom whippet, de flesta håller sig ändå inom standardens ramar då standarden är relativt ”allmänt” skriven. Just den här mångfalden utan att det egentligen är fel är en av sakerna som gör att jag är förtjust i och fascinerad av rasen.

Här hemma har vi lite olika varianter både utseendemässigt och mentalt och jag tycker det finns fördelar och nackdelar med alla tre (nu är jag inte världsbäst på att ställa whippet men man ser lite av skillnaden i alla fall).

Ser man till mentaliteten så är alla vinthundar mer eller mindre ointresserade av andra människor, ett ointresse som jag personligen inte har något emot utan kan se som en fördel i många lägen. Whippetens anpassningsförmåga och tillgivenhet gör att de gärna gör saker tillsammans med en, att träna en whippet inom de mer traditionella hundsporterna går om man gör det i korta, korta pass, och helst inte har allt för höga ambitioner förstås good .

Här hemma är det just nu Turan som vill och även får mest träning, Luna hänger gärna på men man märker att diskbråcket hämmar henne. Raya kan också tänka sig att träna under förutsättning att hon antingen får massa godis eller leksak för minsta lilla grej.

Det är det här som gör att jag som gammal inbiten bruks/lydnadsmänniska ändå trivs så himla bra med whippet, anstränger man sig och anpassar tiden så kan man få till riktigt rolig träning.

När det kommer till whippetens utseende så finns det som sagt flera varianter och linjer och jag gillar faktiskt några ganska olika typer. Min personliga dröm är att jämka samman dom exteriöra bitarna i en och samma hund, som dessutom har den stabila, härliga vinthunds/whippetmentaliteten och som gärna springer/jagar, men även gillar att gör saker tillsammans med mig. Det känns som det kan ta lång tid att uppnå den drömmen men skam den som ger sig heter det ju yes .