web analytics

Fascinerande!

Triporas valpkull är nu en vecka och både mor och valpar mår bra och gör inte mycket annat än äter och sover.

Jag är lite ”nördig” så jag kan inte låta bli att göra diagram över deras viktutveckling (:pardon:) , jag vet att man inte behöver väga valparna speciellt ofta om allt är lugnt men då Raya tycker det är helt ok så gör jag det. Väger såklart inte varje dag även om det blev relativt många gånger under den här första veckan, passar på samtidigt som jag gör rent så det inte blir någon flytt av valparna i onödan. För er som är lika nördiga som jag så kommer här ett diagram där även Solos viktkurva är med.

För er som inte är det kommer här en film i stället, intressant att se vilken energi dom har. Det är inte lätt att ta sig fram till baren när det är tre systrar i vägen (:crazy:)

Det är otroligt fascinerande att studera dom och jag förundras över hur mycket som händer trots att dom bara äter och sover och varken ser eller hör ännu. Man märker hur mycket syskon gör, det är så stor skillnad att studera dom här jämfört med Solo. Även i deras agerande mot och tillsammans med Raya.

Hade det inte varit för Luna och mitt distansarbete så skulle jag kunna sitta och studera dom hela dagarna, förstår inte hur uppfödare får saker gjorda ;-)

Luna har såklart fått träna en del, både spår, lydnad och kondition/styrke- och balansträning. När det gäller spårandet har jag insett att vi har problem med vilt och när spåret gå i motvind och på lydnaden är det främst framförgåendet som inte utvecklas som jag hade hoppats. Övrig träning är cykling, bollek och balansbollsträning. Jag hoppas att vi lyckats få igång henne ordentligt då hon ska tävla LC i helgen!

Det är Jerker och Luna som ger sig iväg medan jag är hemma och tar hand om Raya och valparna :inlove:

Här är de tre tjejerna, 1 vecka gamla :heart:

Aktiv vecka som sätter sina spår

 

I tisdags och torsdags så var det vallträning med Era och då jag har haft lite svårt att få henne att lyssna på mig i lilla fållan så har vi jobbat lite extra på det. Det visade sig i torsdags att vi verkar vara på rätt väg då vi faktiskt fick till lite lugn även i högervarvet, kändes så bra efter den träningen. Nästa pass blir i morgon kväll och då gäller det att jag har samma fokus som sist så det går lika bra då.

Raya har ju varit lite skadad men är nu helt ok igen så hon har fått börja springa lös vilket är väldigt uppskattat även om hon än så länge bara får springa själv.

 

 

Man blir härligt trött efter en rejäl springtur hälsar hon :inlove:

 

 

I går blev det spårträning för Era och vi testade med lite fler vinklar för att se hur hon hanterade det. Alla vinklar utom en gick helt ok, den som inte fungerade strulade hon ganska mycket i och vi fick gå tillbaka för att hon skulle fixa den. Men sen hade hon lite extra svårt hela den sträckan så jag tror det och vinkelstrulet berodde mest på vinden. Det var sidvind, nästan lite motvind och det är svårt tycker hon, vilket kan bero på att vi inte har tränat det så mycket… Men resten av spåret skötte hon jättefint!

 

 

När vi kom hem var det typiskt altanväder tyckte whipparna ;-)

 

 

Efter en sån skön vårdag är det mysigt att sova tillsammans i soffan :heart:

 

 

Era fyllde 10 månader i torsdags och passade på att börja löpa i början på veckan, hon väger 13,7 kg och är ca 48 cm hög och nu känns det som om hon är färdigvuxen på höjden. Trots att det är första löpet och massa konstiga hormoner som far runt i kroppen så har hon lyckats hålla ihop jättebra på veckans träningstillfällen.

Den som har haft mest problem med att det blivit en aktiv vecka är som vanligt jag, och då jag hade mina gamla gympaskor på mig för första gången här om dagen så fick jag såklart ont i både foten och knät. Det är definitivt inte bra att gå i slitna skor så nu får det bli de svarta kängorna hela tiden även om det skulle vara skönt att variera sig ibland.

Idag blev det ett lydnadspass på klubben i det fina vädret. Era skötte sig riktigt bra, synd bara att hennes matte inte skötte sig lika bra (:pardon:) Jag måste bli mycket bättre på att sluta så fort hon har gjort något riktigt bra, jag vet ju att det bara blir sämre om jag fortsätter nöta. Sen vore det nog enklare för henne om jag inte gick med ’sjumilakliv’ i friaföljet, hon har fått så bra starter nu att det vore synd att förstöra det vi har på gång.

 

 

Körde även lite inkallning med störning och det var svårt sa hon, även om störningen bara bestod av husse som fotograferade. Att springa förbi honom gick sådär men startade jag vid honom så satt hon fint trots störningen och fick då en helt ok fart in till mig.

 

 

Avslutade med ett pass frittfölj till och hon gick, trots mina jättekliv, riktigt bra och vi fick till en fin vänstersväng och en helt ok helomvändning. Jag är så nöjd med dagens träning och problemen är uppskrivna så jag ska försöka undvika att göra om dom (:blum:)

Året som gått….

Tänker jag tillbaka på 2016 så är det med väldigt blandade känslor, så mycket tråkigt har inträffat.

Året började med att vi valde att ta bort Hojt som visade sig ha epilepsi, vilket verkligen inte var ett lätt beslut. Han var en helt fantastisk hund och min ut i klospetsarna och jag skulle gjort vad som helst för att få ha honom kvar men för honom fanns inget alternativ då han mådde så otroligt dåligt av sin sjukdom.

120224_hojt_jag

När jag sen fick ryggskott och en trasig menisk i höger knä så kändes livet ganska deppigt. Inte blev det bättre av att min högeraxel blev överansträngd och inte gick att använda ordentligt…. Nu var det inte bara matte som ’gick sönder’ utan Impe skadade sig i en tass på sommarens LC-prov vilket innebar en lång konvalescens för honom.

Under sommaren gick även Lunas humör över styr så hon diskade sig från whippetracetävlingar och vi beslutade att inte ta den valpkull på henne som vi funderat på. Troligen är det hormoner som påverkar henne då hon är grinig och tråkig under sitt löp och två månader efter det i skendräktigheten. Så fort hon går ur skendräktigheten är hon hur go och glad som helst igen, men tyvärr löper hon ca var sjätte månad så det är typ halva året som försvinner. Ja ja, vi får väl se hur vi hanterar det framöver.

Fast en stor ljusglimt kom ändå under året, jag fick äntligen hem en liten bordercollietjej. Fina, härliga Hexgårdens Breezy Hera blev starten på en ny era hos familjen Olin så att kalla henne Era var en självklarhet. Hon förgyller vårt liv med sin underbara energi och goa personlighet, och idag fyller hon sju månader väger 13 kg och är ca 48 cm hög.

luna_era impe_era raya_era

Nu ser vi fram emot 2017 med tillförsikt, Raya ska börja tävla LC och whippetrace och Era och jag ska fortsätta utvecklas tillsammans. Impe hoppas vi kommer att bli så pass bra i sin tass att han i alla fall kan få springa whippetrace, det visade sig ha blivit pålagringar i två tår och sedan tidigare har han pålagringar i ’handleden’ så vi får väl se men vi håller tummarna för det. Luna och jag tränar lite lydnad så kanske, kanske att vi kommer ut i startklassen under 2017, vi får väl se.

Önskar alla som läser detta en God Jul och ett Gott Nytt År

tomten