web analytics

Berg-och-dal-bana

Ja det senaste halvåret har verkligen varit ”höga berg och djupa dalar” ända sedan i somras när vi fick frågan om vi vill låna in Skatan för att ta en kull.

Efter ögonlysning (UA) och ryggröntgen (inga konstigheter) så bestämde vi oss för att låna henne och började vänta på löp. Det kom lite tidigare än vad jag trott men allt kändes bra och det blev en lång resa fram och tillbaka till Trondheim.

Skatan kom in i vår flock på ett väldigt bra sätt så hon blev kvar under hela dräktigheten. Allt kändes jättebra om man bortser från att det bara fanns en som var intresserad av en valp….

(Mitt i allt detta så hittades ju även problemet med Turans tå, borttagningen av klobenet tog ganska lång tid att läka. Det visade sig att hon dessutom hade något som satt fast ganska långt in i hornhinnan som vi fick operera bort. Jobbigt och lite deppigt där och då men nu är hon tillbaka och vi jobbar på uppbyggnaden inför kommande säsong.)

Hela dräktigheten kändes väldigt bra och valpningen gick också bra, dessutom en ”bekväm” tid mellan 16:45 och 21:50 en lördagskväll yes Men när veckorna gick och inga valpintressenter dök upp så började det däremot bli lite jobbigt. En hane var tingad det var allt.

Men runt jul så hittade Alba sitt hem och efter besiktningen blev det bestämt att Alfons flyttade till Norge. Tyvärr hade vi vid det laget upptäckt ett litet underbett på Alexi och det kändes såklart väldigt tråkigt. Det dök upp intressenter både på Aslan och på tik men de hoppade av så när valparna var 9 veckor så satt vi med fyra kvar.

Igår blev valparna 13 veckor och till vår stora glädje har alla fått helt fantastiska hem tillslut. De två som flyttade först var Alfons som har flyttat till Norge och heter Georg och umgås då och då med sin pappa och halvbror och Alba som bor i Bålsta tillsammans med en fin Salukitik. Sen var det  Akelas tur att flytta och hon lyssnar numera till namnet Myra och bor strax norr om Kalmar tillsammans med en Basenji, en Samojed och en liten tvåbening som är en vecka yngre än vad hon är. Aslan har fått ett fint hem hos en hästtjej utanför Bergshamra och vår speciella Alexi har flyttat till Karlskrona där hon ska bo med tre härliga grabbar och deras föräldrar. Vid ombesiktning så gav vår veterinär 50% chans till att Alexis underbett ska rätta på sig när hon får sina ordinarie tänder, så nu håller vi tummarna för det!

 

Vår egen Alvina har flutit bra in i flocken så nu hoppas vi att det blir lugnt framöver så vi kan hitta en bra vardagslunk.

Hon har även hunnit med att vara med på syjuntan och det gick bra, en tuggpinne räcker länge för en liten valp laugh

Med tanke på föräldrar och övrig släkt så hoppas vi att de flesta av valparna ska komma ut på LC, vi ska i alla fall peppa våra valpköpare till att prova så får vi se hur det går. Oavsett så så ska det bli superroligt att följa även detta gäng ”Triporianer” yes

Sammandrag av ett väldigt intensivt, roligt och trevligt LC-år

Det har dröjt lite med det här inlägget då jag hade problem med ett öga när jag kom hem efter årets sista lure coursing-prov men nu är det ”lagat” så här kommer ett extra långt inlägg.

Till årets första prov hade vi ingen tjej till start och det var bara Jerker som jobbade. Själv hade jag diverse problem så jag tog det lugnt och nöjde mig med att ta hand om hundarna och njuta av att umgås lite med alla trevliga deltagare och funktionärer.
Bilden är tagen från fredagen innan alla började komma.

Till det andra provet åkte jag själv tillsammans med Embla och Raya då Jerker åkte till Malmö och ställde ut Turan i stället. Så av förklarliga själ ingen hund till start på det provet heller men där var jag kontrollräknare, vilket i och för sig inte var så betungande så även på detta prov kunde jag umgås med trevligt folk och njuta av det fina vädret smile

Jag åkte aldrig hem efter det provet utan Jerker och Turan tog tåget upp till Norrköping där vi sammanstrålade och begav oss upp till pappa och Leila för några dagars härlig samvaro.

Leila hade beundrande publik i köket medan pappa och Jerker beundrade något helt annat laugh

Sen bar det av norrut till Söderhamn/Mohed där jag skulle kontrollräkna och vi skulle göra klart uttagningslistorna till VM i Finland i maj. Jerker ägnade sig åt att funktionera på fältet och Turan fick göra årspremiär och det gjorde hon så bra att hon vann och blev BIF (best in field) på lördagen! Det här med att ta ut BIF är det en del lokalområden som gör och på det internationella proven är det från och med i år obligatoriskt att utse en ”best in field” varje dag. En väldigt trevlig sak tycker jag även om man då, av förklarliga skäl, inte kan ha löpande prisutdelning vilket faktiskt är en fördel även för de funktionärer som kanske har en hund till start och då får möjlighet att hinna vara med good

Efter ett gediget arbete så blev alla listor och mailen till de som blev uttagna skickade så vi hann faktiskt komma iväg en bit redan på söndagskvällen.

Det är tur vi trivs i varandras sällskap då det blir många timmar i bilen när man åker så mycket som vi gör, men vi passar även på att roa oss då det finns spel man kan spela även när en kör yes

Nästa LC-prov var i Hedemora och där var jag en del i sekretariatet och Jerker på fältet som vanligt. En av de trevliga sakerna med att åka på olika lc-tävlingar är att dom är på så många olika platser i Sverige, varhelst det finns ett bra fält som man får låna eller hyra. Ofta är det dessutom väldigt vackra platser.

Även här fick Turan vara med och hon sprang så fint att hon återigen lyckades bli etta, och då det var löpande prisutdelning kunde inte Jerker vara med så för en gångs skull blev det en bild på mig och Turan på ”pallen”:

På hemvägen från Hedemora passade vi på att ta en extra övernattning i Gränna bara för att njuta av det vackra vädret och av vårt fina land.

Sen var det ganska långt uppehåll till nästa tillfälle, och för oss var det bara bra då vi hade mycket att stå i av olika anledningar. Det var en tung tid som ändå resulterade i nått väldigt bra vilket gjorde att vi, när lure coursingen drog igång igen kunde njuta av den utan att känna att den tog tid från viktigare saker.

Till årets fösta internationella prov i Olerum begav vi oss redan på lördagen  då Jerker lovat hjälpa till med förberedelserna under hela söndagen (provet var måndag och tisdag)  och för mig var det dags för två heldagar i sekretariatet under själva provet. Vi hade fått ett uppdaterat sekretariatsprogram och då jag varit med och testat det en hel del så känns det skönt att få vara med och köra det i skarpt läge första gången. Det gick superbra och kändes verkligen som det underlättade för oss!
En av dom stora glädjeämnena på detta prov var att få träffa Tårta (Triporas Torta di Mandorle) med familj igen och han presterade väldigt bra och kom på en fin, fin tredjeplats kiss

I slutet av augusti var det så dags för nästa internationella prov, den här gången i Täby och då vi hade semester veckan innan passade vi på att återigen hälsa på pappa och Leila. När saker och ting händer i familjen så inser man extra mycket vikten av att passa på att umgås så ofta man kan, och det är alltid ett nöje att komma till Upplands Väsby och vår lite originella ”ställplats”. Cirka 100 meter från där pappa och Leila bor så finns det en helt perfekt gratisparkering att stå på.

Som vanligt blir vi alla fem bortskämda när vi är där och det vankas alltid otroligt god mat. En av de bästa efterrätter jag vet är Leilas ”La cremina della Nonna”, jag får dock vara lite försiktig med min mage nu för tiden men lite fungerade som tur var.

Vi passade även på att hälsa på min kära lillasyster och hennes familj och njöt av en trevlig dag med henne och grabbarna.

På provet i Täby satt jag återigen i sekretariatet men bara en dag den här gången då vi behövde ge oss av hemåt redan på lördagskvällen. Däremot kom vi dit redan på fredagen så Jerker var med och hjälpte till under uppbygganden av banan och allt runt omkring.

Inför nästa prov var det en hel del som skulle fixas då det var vårt Genrepsprov inför VM nästa år, så det blev ett antal kvällar som gick åt innan vi ens var på plats. Jerker åkte ner redan på torsdagsmorgonen för att hjälpa till med de tre banorna som skulle byggas. Jag och tjejerna kom efter senare på eftermiddagen och på fredagen hann vi gå en härlig promenad innan det var dags för oss sekreterare att sätta upp vårt sekretariat.

Det var en ovanligt lyxig plats då vi hade både varmt och riktigt gott om utrymme. Jag gillar verkligen att sitta i sekretariatet men det finns ett stort aber, de tidiga mornarna när man ska checka in alla hundarna wacko

Det är tur vi har ett så trevligt och roligt funktionärsgäng som ger så mycket positiv energi att det väger upp mycket, både de tidiga mornarna och de kanske inte alltid så trevliga saker man kan råkar ut för, tack bästa gänget kiss

Turan tävlade både i Olerum, i Täby och på Genrepsprovet. Hon kom fyra på de två första och trea på det sista, så stolt över vår duktiga tjej kiss

Nästa prov för vår del var i Södra och dit anlände vi som vanligt dagen innan. Tjejerna och jag passade på och gå en härlig runda medan Jerker, Ulf och Fredde byggde banan.

Jag hade riktigt lyxigt på detta prov då jag inte behövde jobba något, hjälpte dock till lite i incheckningen både på fredagskvällen och på lördagseftermiddagen och fick trevlig sällskap i husbilen båda dagarna yes

Jag hann dessutom med att både umgås med andra deltagare och se Embla göra sin lure coursingdebut (Turan fick vila detta prov). Hon var supertaggad och tyckte såklart det var jätteskoj, att få springa kors och tvärs över ett fält är ju rena himmelriket för en vinthund.

Det som extra roligt var att i CSS-klassen så slogs hanarna och tikarna ihop så hon blev lottat tillsammans med Solo (Triporas Solo) i första omgången. Som tur var så hade Magnus Palm (Emblas uppfödarhusse) stora kameran med sig så det blev ett par fina bilder på de två, tack snälla för dom!

 

Och som grädde på moset så kom dom tvåa och trea kiss

Till årets sista prov hade vi inte tänkt åka men på grund av olika omständigheter så blev både jag och Jerker inbokade att jobba där.
Det som har slagit mig detta år då jag varit runt på prov i alla lokalområdena är att det verkar vara många nya som har hittat till lure coursingen och dessutom flera som gärna ställer upp som funktionärer vilket jag finner otroligt glädjande. Det finns så många saker man kan göra under en dag på ett LC-prov utan att man behöver ha någon speciell utbildning utan bara vara med och hjälpa till där och då. Om man sen vill fortsätta engagera sig är det toppen om man väljer att gå grundutbildningen där man går igenom reglerna och lite mer runt omkring, och det har ganska många valt att göra i höst har jag hört. Otroligt glädjande och jag kan bara önska alla varmt välkomna till lure coursingfamiljen och alla härliga människor som finns och engagerar sig för att alla våra vinthundar ska få göra det roligaste dom vet, ”jaga en trasa kors och tvärs på ett öppet fält” good

Nu blev det av olika själ bara jag och Turan som åkte till Strömstad och årets sista prov. Från början var det inte tänkt att Turan skulle springa mer än fem prov i år men då det nu blev Strömstad och anmälningstiden förlängdes några dagar så fick hon vara med.
Det är egentligen för jobbigt för mig just nu att köra så långt själv så då är det tur det finns fantastiskt fina ställplatser i Sverige att stanna på.

Provet hade blivit flyttat från Mariestad till en flygplast utanför Strömstad, och vilken fantastiskt fin plats det var. Tyvärr visade sig vädret från sin värsta sida på fredagen vid den extra incheckningen vi hade då. Vilket gjorde att vi var extra glada att vi kunde sitta på en torr plats och sköta incheckningen yes

Vädret ändrade sig och både lördagen och söndagen blev soliga och vackra. Lite dimmigt på söndagsmorgonen så starten fick skjutas upp en timme och tyvärr regn under de två sista loppen den dagen. Men för övrigt var det ett mycket trevlig prov med många funktionärer, både gamla och nya, som gjorde allt för att få ett fantastiskt avslut på detta LC-år.
Det var korta avstånd och dessutom kunde man stå uppe på ett av husen och ha en fin utsikt över banan.

Det blev, som det ofta blir, en liten skara kvar på kvällen.

Då jag var trött efter två dagar i sekretariatet blev jag kvar till på måndagen då Turan och jag sakta rullade hemåt. Det tog oss nästan två dagar att ta oss hem och då är man glad åt alla härliga rastställen man hittar.

Till er som har orkat läsa ända hit vill jag säga tack och jag önskar er alla en härlig höst och vinter. Nästa år anordnarnas VärdsMästerskapet i lure coursing  i Sverige, Kristianstad (Norra Åsum) och jag hoppas alla som gillar lc kommer dit och hjälper till att göra det till en stor fest och ett härlig evenemang, ju fler vi är ju bättre blir det!

Ja vad ska man säga…

Börjar med tråkigheter och slutar med tråkigheter, ja 2019 har verkligen varit ett år med ”höga berg och djupa dalar”.

 Året startade med en del tråkigheter där det allra värsta var förlusten av vår älskade Impe.

Som tur var så vände det och den 17 april födde Raya sin och Kennel Triporas andra kull (Dixietown Alptoppens Ros – Springeldens Mandelkubb), fem fantastiska valpar.

De efterföljande åtta veckorna var helt underbara, jobbiga men så värda allt då det inte finns mycket som slår känslan att få följa en valpkulls färd från nyfödda till flyttfärdiga. Ja även att få följa deras resa ihop med sina ägare från valp till kommande vuxna hundar är en lyx som jag har njutit av sedan dom flyttade hemifrån.

Ett extra stort glädjeämne detta år har såklart varit att vi behöll en av valparna och har nu en liten dotter till Raya och Mandel här hemma. Turan, Triporas Turandot, har förgyllt våra dagar sedan hon kom till världen och smält bra in i flocken.

  

Hon och jag har börjat träna lite smått,både lydnad och spår och framför allt spårandet går jättebra, hon verkar gilla att spåra lika mycket som jag vilket såklart gör det extra roligt.

 

När det gäller lure coursing så har det inte blivit så många tävlingar för oss i år. Luna gladde oss i början på året när hon och husse var iväg till Bråviken och hon sprang så bra att hon placerade sig på den övre halvan (och poäng som räckte) så nu får hon ställas i bruksklass på utställning!

 

För Rayas del så har en ljumsk/bäckenskada från 2018 spökat och vi har varit hos naprapat och trodde vi fått ordning på den. Men efter sista provet för året, där hon i och för sig bara fick springa testlopp och som stödhund då vi missade anmälan så var det något som inte stämde. Vi röntgade henne och det visade sig att hon har en liten, liten ”förändring” i själva korsbenet. Man kan inte säga om det är något hon alltid har haft eller om det är sviter efter att hon blev påsprungen då i början på 2018. Den skadan upptäckte vi ju tyvärr inte förrän efter att hon sprungit ett lc-prov vilket nog inte alls var bra….

Vi bestämde att försöka köra en rejäl rehab på henne under vintern, tyvärr blev det genast ett avbräck då hon fick in något vasst i en trampdyna. Vår duktiga veterinär lyckades få ut det utan att skära för mycket i trampdyna så det läker fint! Så nu är det dags att återigen göra upp en rehabplan för henne, tyvärr mår ju inte jag heller så bra så även jag måste köra rehab nu för att orka.

Roligare avslut på året hade man ju kunnat få men nu kämpar vi på och ser fram emot att få ordning på både Raya och mig, det får ta den tid det tar då det allra viktigaste är att vi båda håller över tid.

Däremot ser vi fram emot att se Turan (och hennes syskon) växa till sig och komma igång med både det ena och det andra under 2020. Vi har även ett BPH inplanerat för alla valparna när dom fyllt ett år, ja Solo hinner ju bli lite äldre men det ska bli så roligt och intressant att förhoppningsvis få se alla samtidigt.

Vi önskar alla en lugn avslutning på 2019 och ett riktigt gott 2020!