web analytics

Äntligen x 2,5, hälsar Turan!

Ja som Turan har längtat efter att få springa efter ”trasan” igen! Ingen var lyckligare än hon när vi landade på Halmstad whippetrace i fredags kväll. På lördagen när det var dags hördes det över hela området hur redo hon var, och hon skötte sig med den äran och kom tvåa i E-finalen!

India var också med och tävlade, hennes andra tävling och även hon skötte sig strålande och kom fyra i E-finalen. Men det viktigaste av allt var att hon sprang rent och fint så hon nu är klar med sin whippetracelicens.

Då det regnade, inte så mycket men envist hela tiden, så blev det inga hundar med på prisutdelningen utan vi fick posera själva.

Embla var också med men fick inte springa något. Lite trist var det tyckte hon, men hon fick var med när matte var speaker för hanarna och ”roa sig” med att se hundarna landa i gropen.

Då jag var själv (Jerker hemma med beredskap) så blev vi kvar över natten och på söndagsmorgonen var det uppehåll så vi tog oss en hyfsad promenad.

Fördelen med att vänta lite innan vi åkte var att nu hade det mesta torkat, skönt att slippa packa ihop blöta saker.

Nu skulle vi i och för sig bara till Ljungby då tjejerna skulle till sin fysioterapeut på måndagen. Vi hittade en rastgård i Ljungby med en grusparkering där vi stannade över natten. Praktiskt att låta alla springa av sig lite på förmiddagen innan dom skulle till Ljungby hundhälsa.
Det var ett koloniområde bredvid där det var lite aktivitet som India var väldigt nyfiken på.

Embla tycker verkligen om att gå till Anna, och trots att hon var lite spänd i ena ljumsken (troligen på grund av snedbelastning från när hon hade ont i nacken) var hon lika glad och nöjd ändå.

Till och med Turan hade uppenbarligen längtat efter att äntligen få en genomgång av Anna, det var nog första gången som hon gick först in genom dörren. Det märktes också att hon, som vanligt efter en lång tid utan behandling, var lite extra stel i sina ljumskar så hon var så nöjd med Annas behandling.

För India var det andra gången hon var med och fick behandling. Hon tyckte det var  lite jobbigt då hon var stel i gluteus och infraspinatus, men är man en lite ”dragmaskin” så får man finna sig i behandlingen. Tillslut så njöt även hon och när hon fick en godisbit efteråt var allt förlåtet.

När vi kom hem från Ljungby så hade flocken utökats, ja för några dagar i alla fall, då Myra hade anlänt. Hennes människor skulle på lite ”icke så hundliga” aktiviteter så vi erbjöd oss att ta Myra under tiden. Hon fick ju en mjukstart med bara Alvina och Raya, vilket var helt ok.

Till och med Turan tyckte det var jätteroligt att Myra dök upp, Myra var dock lite mer tveksam då Turan skäller en del när hon vill leka. Men nu verkar hon ha vant sig så det går riktigt bra och Turan tycker det är roligt med en som lyssnar på henne.

Idag märks det att Myra redan har börjat flyta in i flocken, så himla skönt.

Kollo, och det går framåt här hemma :-)

Turan har ju haft lyxen att vara på kollo hos sin syster i Malmö några veckor och har njutit av livet

men nu var det dags att hämta hem henne.

Jag tog Alvina med mig och åkte till Malmö i torsdags och började med att hälsa på Madeleine och Leo. Dom bor i en jättefin lägenhet mitt i Malmö, jättespännande att undersöka ett nytt ställe tycket Alvina.

Dessutom hade Leo en hel korg med leksaker som hon passade på att ”roa” sig med.

Tack Madeleine för att vi fick komma och mysa och prata en stund, och stort tack för de superfina glasunderläggen:

Jag hade parkerat i Triangelns garage och nyfikna Alvina tycket det var jätteroligt att gå i centrumet, lite trist bara att ingen ville hälsa.

Turan blev väldigt glad att se både mig och Alvina men man märkte att hon hade haft det väldigt bra och trivts i sin tillfälliga familj. Hon och deras treåring hade kommit riktigt bra överens vilket kändes lite extra roligt.

Stort tack säger vi till Åse, Max och syster Mikkel för att ni har tagit så väl hand om Turan i sex veckor. Lycka till med den nya lilla familjemedlemmen som snart ”dyker upp”.

Turan tyckte det var helt ok att komma hem och sov gott i soffan på kvällen.

Det ”vi” annars mest håller på med här hemma är att bygga staket/plank. De taggiga berberishäckarna är nertagna och alla rötterna på norrsidan är bortgrävda så nu är staketet/planket på gång. Det tar lite tid då Jerker bara har kvällar och helger på sig, och den sista tiden sedan allt var borttaget och redo för staketbygget har vädret varierat en del. Men det kommer att bli jättebra när det är klart.

Avslutningsvis delar jag med mig av två mysiga bilder på några av våra sovande hundar:

 

 

 

Börjar känna mig otursförföljd….

Måste dock börja med att skryta över fina Myra (Triporas Ambitiösa Akela) som var i Danmark/Roskilde förra veckan och blir BIR-valp, ensam valp i 6-9mån, men med en jättefin kritik. Stort grattis till matte Maria som visade henne så snyggt!

I fredags åkte vi till Halmstad för årets första whippetracetävling. India har kommit så långt att tränarna tyckte hon var redo för att försöka ta sin licens.

Det är så skönt att Alvina verkar älska det här med husbilsliv, när den rullar så sover man och när den stannar är det alltid nått nytt spännande utanför. Dessutom kommer hon upp själv i sängen därbak nu så när hon är trött går hon ofta dit och lägger sig.

När vi klev upp på lördagsmorgonen så lyckades jag på något konstigt vis sträcka en muskel i vaden, det gjorde jätteont och det kändes som jag knappt kunde gå på det benet. Problemet var att det var det andra benet jämfört med min hälsporre så jag ångrade verkligen att jag inte tagit med mig kryckorna….

Som tur var finns det snälla människor och Peter som lovat starta India åt mig, då Jerker dömde hela dagen, var gullig och värmde även upp henne. Stort tack för all hjälp!

Det var skönt att vi har det nya staketet till husbilen så man vågade ha hundarna ute en del, både Alvina och Embla njöt av dagen även om dom inte fick vara med och springa.

Jerker hade även fixat  så  garaget  var  inom  inhägnaden  vilket  var  ett  lyckokast.

India skötte sig strålande hela dagen, inget gruff eller några andra konstigheter vilket är huvudsaken när man är licenshund! Att hon sen hamnade i D-finalen (det var finaler från A-F) som var alldeles för snabb för henne var kanske inte så roligt men som sagt huvudsaken var att det blev en godkänd licenstävling!

Bilden tagen av Aleksandra Stojiljkovic, tack!

Alla fyra fick vara med på prisutdelningen och Alvina insåg då att det fanns en sandgrop där så hon blev lite till sig och ville dit, hon insåg nog att hon  missat nått ”spring”.

Vän av ordningen undrar säkert varför bara fyra hundar, var är Turan? Hon har fått nöjet att åka på kollo några veckor till sin syster Mikkel i Malmö där hon dels njuter av tillvaron och dels undrar vad man ska göra med små aktiva människor. Det tar nog några dagar till innan hon vant sig vid Mikkels tvåbenta ”syster” på 3 år.

Idag har Jerker satt på dragkrok på bilen och jag klippt kräset och tagit fram trädgårdsmöblerna på norrsidan. Tjejerna gjorde sitt bästa för att ”hjälpa till”….