web analytics

Kategori: valpfakta

Skönt besked!

Sen jag kom hem från sjukhuset och min operation har det varit ganska lugnt då jag inte orkat så mycket. Men besök hos mamma har det självklart blivit och Alvina gillar att vara med. Då mamma gillar rött så blir det alltid lite extra juligt hemma hos henne.

Vi har som vanligt tagit det lugnt med pyntandet men till advent gillar jag att sätta upp ljus lite över allt.

Vädret har varit väldigt grått men när småtjejerna och jag var i Nybro en dag var det riktigt soligt så det blev en ovanligt härlig promenad.

När vi går hemomkring och det är gråtråkigt så anser Alvina att man får roa sig bäst det går, att bära på saker förhöjer promenaden.

Härom veckan var Alexi och matte Sara på besök, alltid lika trevligt att träffa dom och tjejerna har jättekul tillsammans. Tyvärr var vädret inte det bästa och då det gick undan när dom var ute på tomten så blev det inga bilder därifrån. Inne fortsatte buset lite mer stillsamt:

ända tills Alexi tröttnade och gick in i sovrummet och lade sig för att sova.

I lördags var Jerker på LC-träning och kom hem med en jättesöt grantomte från Mats och Brith, stort tack kära ni!

Vi fick även i år ett fantastiskt fint, egenhändigt ritat whippetjulkort från en LC-vän, än en gång tack Kerstin.

Igår var mordutredarna på plats i vårt kök och vi hade en mycket trevlig kväll och lyckades den här gången lösa mordet, förra gången missade vi….

Nu till det som var lite nervöst innan beskedet kom, ryggröntgen av Triporas Annorlunda Alvina och Triporas Ambitiösa Akela. Men bådas besked var helt ok, Alvinas var 0 rakt över medan Myra hade en LTV1 och ett väldigt litet extra revben på första ländkotan. Något som vad jag har hört tydligen inte är så ovanligt utan räknas som en ”normalavvikelse”? Om någon vet mer om detta så skriv gärna och berätta.

Avslutar med två saker, dels att skicka ett stort tack till Nilla som även i år försåg oss med otroligt gott julgodis, det mesta dessutom glutenfritt så även Jerker kan äta det. Hennes saffransbitar (ej med på bild) är ”to die for”!

Och dels med att säga God Jul och Gott Nytt År till alla som läser detta. I år blev det inte så många fysiska julkort då vi valde att skicka lite extra pengar till Hundstallet i stället.

Tänk så trevligt, roligt och givande man kan ha det under en vecka!

Årets första, lite längre husbilsresa gick norr ut. Först ett dygn i Upplands Väsby hos kära far och Leila. Vi bjöd på middag i husbilen och sedan bjöd dom på frukost och lunch, jättetrevligt precis som alltid.

Dessutom finns det ett perfekt ställe att gå med hundarna precis bakom deras bostadsområde.

Sen bar det av till Eskilstuna där jag på fredagskvällen var med på mitt första styrelsemöte i whippetklubben. Det ska verkligen bli intressant att vara med och se vad jag kan bidra med.

På lördagen var det dags för utställning och India debuterade i öppenklass med Jerker som handler. Dom skötte sig riktigt bra, fast hon verkar inte direkt gilla att ställas inomhus, men det blev ändå ett VG.

Efter utställningen så åkte vi till Enköpings ridhus och stod där över natten.

Alla hundarna tyckte det var skönt att vi tog det lugnt på kvällen, det är tydligen tröttande att vara på utställning.

Vi tvåbenta roade oss som vanligt med att spela lite spel, det är en av de mysigaste sakerna med husbilskvällarna.

På söndagen var det dags för utställning igen men den här gången var det två av valparna i A-kullen som skulle ställas officiellt för första gången.

Det var superroligt att träffa både Aslan, Alba och deras mattar.

Då ingen av mattarna ville ställa själva den här gången så ryckte Jerker in och var handler till båda två. Det var inte så lätt men dom skötte sig ändå väldigt bra alla tre. Trots valören på Aslans pris så är vi nöjda med kritiken på båda två och det ska bli spännande att se hur dom utvecklas under kommande år.

Efteråt fick Alvina träffa sina syskon och det var jätteroligt, även om dom helst hade sett att vi släppt dom så dom fick busa rejält.

Vi kom hem i måndags och i tisdags var det avslutning på Alvinas noseworkkurs på Csigora.
Hon skötte sig jättebra, extra roligt var det att hon fixade utomhussöken så pass bra. Inne så löste hon det här med att gå in i lådor utan problem och till och med sugrören lyckades hon markera fint den här gången.

Efter kursen så gick vi en sväng och mötte lilla Klinga och hennes matte som jobbar på Csigora och också har varit med på kursen. Först var Alvina lite konfunderad över den lilla ”saken” men sen insåg hon att det har var ju en jätterolig bekantskap. Dom var så söta ihop.

Igår var det återigen dags för Turan att åka till Anna på Ljungby Hundhälsa. Vi passade på att gå en skön promenad på vägen dit.

Anna gick igenom hela henne och hon börjar kännas riktigt fräsch i kroppen igen. Lite stelhet kvar i bröstmusklerna men även där är hon mycket bättre. Hon börjar muskla sig igen och konditionen är så sakteliga på väg tillbaka även den. Det känns verkligen så skönt och snart är det dags för henne att få springa efter trasa igen för att se hur det går.

Avslutar detta långa, och bildrika, inlägg med en söt bild på våra två Triporianer = Triporas Annorlunda Alvina och Triporas Turandot.

 

 

 

Vad har hänt sen sist?

Det var tanden vars mjölktand Alvina slog i som liten som bråkade (se föregående inlägg):

Rötterna hade börjat ruttna så nu är den borta och Alvina mår bra igen. Så ett tips till er alla som har valp är att gör den sig illa så den blöder lite i munnen, från nått slag eller att valpen sprungit emot något, så åk till veterinären! För även om det inte är något som behöver göras något åt där och då så behöver man få det dokumenterat för framtiden.

Det har för övrigt varit en relativt lugn höst men i början på september var det Derby och sista tävlingen på whippetracet. India sprang riktigt bra och lyckades bli etta i E-finalen och fick ett Derby-täcke:

Vi kom även iväg till Skåne i mitten på oktober på sista LC-provet för året trots Turan (se längre ner). India sprang jättefint och blev tvåa med cert och med samma poäng som vinnaren ❤️.

Jag har även varit en sväng i Stockholm och hälsat på pappa och Leila, vilket alltid är lite trevligt, samt passat på att ställa ut India på whippetklubbens special i Vilsta. Hon var lite påverkad av inomhusmiljön då det var första gången för henne på en inomhusutställning, men vi lyckades ändå få ett VG.

India har även varit och blivit ögonlyst med UA som resultat!

Med Turan har det varit lite upp och ner. När vi röntgade i slutet på september hade inte benet läkt som det borde så det blev några veckor med strikt vila och bara 5 min promenader igen…..

Omröntgen den 14 oktober men ingen större skillnad så då fick det bli besök hos en ortoped här nere.

Vi var där den 22/10 och hon undersökte och kollade på alla tidigare bilderna och tillslut enades vi om att öka belastning ganska mycket under fyra veckor och se om det hjälpte.
Glädjen när jag såg röntgenbilderna efter dessa fyra veckor var obeskrivlig. Nu har benet börjat läka ordentligt!!

Så nu blir det till att sätta igång med ordentlig rehab och sen röntgar vi igen i slutet på februari/början på mars för att se att det har läkt ihop helt innan vi kör igång henne på riktigt.
Turan har som tur är en superbra fysioterapeut/canineopat på Ljungby Hundhälsa. Så med hennes hjälp ska vi nu se till att Turan blir helt bra igen!

Ett annat stort glädjeämne är att A-valparna nu har fyllt 1 år och får börja springa LC. Alexi och Alvina har varit på en träning där båda sprang jättefint, vilket lovar gott för framtiden. Nu hoppas vi att övriga gänget också kan få prova så småningom 🤞❤️.

Avslutar med en bild på Turan och hennes fina mamma, Raya som tyvärr blir skruttigare och skruttigare i sin kropp. Vi får se hur länge hon hänger med…..