web analytics

Nu har vi dragit igång!

Vintern är inte riktigt min årstid så det är tur vi har hundar som inte direkt störs av att vara mer inomhus så här års. Raya till exempel älskar att ligga under den mysiga pläden med fuskpäls på baksidan som min mamma har sytt, så mycket att hon gärna tar den med sig när hon ska gå någon stans:

Även att ligga och mysa tillsammans med antingen Embla eller Turan gillar hon, allt som kan göra det lite extra varmt är av godo anser Raya:

Fast självklart hänger även hon med på promenader även om hon gillar dom i sol mer än dom i snö och regn….

Men trots årstiden så är det hög tid att börja dra igång Turan och Embla inför säsongens lure coursing och Whippetrace-tävlande. Vi har kommit igång med både kondition och styrka samt koordination och smidighet. Än så länge sköter Embla och Turan konditionsträningen själva genom lek och spring, något som båda uppskattar mycket:

Inne har vi börjat med både kavaletti och styrketräning, vilket alla tre mer ser som rolig lek än träning vilket är skoj:


Även Raya hänger med på träningen inne, utifrån hennes förutsättningar och vad som är lämpligt och bra för hennes diskbråck och muskelsjukdom:


Embla håller även igång med utställningsträning då vi planerar att ställa henne till våren. Idag var det husse som var i Växjö på Sofias handlingsträning och fick lite välbehövliga råd och tips:

När ska det vända?

Förra året var verkligen inget höjdarår och vi hade hoppats att det skulle vända i år….

Vi åkte till Kosta Safaripark på nyårsafton, till hundarnas förtjusning – det var många vildsvin att titta på laugh ,

för att Turan skulle slippa stå ut med alla smällare hemomkring. Förra året reagerade hon nämligen lite så vi ville inte chansa i år utan tog det säkra före det osäkra och åkte hemifrån. Vi hade en väldigt trevlig kväll hos vänner mitt ute i skogen men åkte tillbaka till Safariparken vid elvatiden. Det var lugnt och skönt och det lilla som hördes från Kosta störde inte Turan som tur var.

Men sen var det inte så trevligt längre då Jerker mådde jättedåligt och på nyårsdagen blev det akuten för hans del sad

Jag och hundarna blev kvar i Kalmar över natten då Jerker inte fick komma hem förrän på måndagen, höga levervärden och en mage som inte ville vara med.

När vi kom hem var det bara att inse att han inte alls var i skick för att åka på vår sedan länge inbokade minisemester till Göteborg så det var bara att avboka hotellet och skänka bort min tvådagarsbiljett till MyDog.

Jag hoppas verkligen resten av året kommer att bli bättre för jag tycker helt klart att det är dags att det vänder och händer lite roliga, positiva saker nu….

Tur vi har våra hundar, Embla kan konsten att ”roa” oss crazy

Det vi däremot inte ställde in var det planerade besöket hos Ljungby Hundhälsa på onsdagen. Jag tog blondinerna med mig och åkte dit och Embla tycker det är jätteroligt att gå in till Anna och njuter av att få behandling.

Turan är inte riktigt av samma åsikt men vet trots allt att det Anna gör gör henne gott! Turan behöver framför allt hjälp med sina ljumskar och elen är det oslagbart bästa alternativet för henne. Nu är det ju dags att så smått sätta igång dom inför kommande säsong så skönt med en ordentlig genomgång.

Vi passar alltid på att gå en hyfsad promenad i Ljungby innan vi åker hem, och trots att det småregnade så uppskattade i alla fall Embla promenaden.

Jerker mår sådär, bättre men inte bra och han ska in på operation på fredag då dom ska vidga gallgångarna så han förhoppningsvis blir av med magproblemen. Jag har ju även mitt knä och min mage som strular så just nu tar vi det väldigt lugnt och håller oss mest hemma. Tjejerna roar sig så gått det går.

Idag på förmiddagen kom en liten ljusglimt då Raya var lite piggare (hon har varit sämre ett tag) så jag tog en kort sväng i skogen med bara henne för att hämta lite energi, vi hann som tur var hem lagom innan snöovädret drog in.

Tråkigheterna hopar sig….

Just nu känns allt ganska jobbigt då vi verkar vara inne i ett negativt flöde….

Först detta med Luna och nu har vi fått klarhet i vad det är för fel på Raya. Det är i och för sig positivt att vi nu vet men vi hade ju hoppats på en ”trevligare” diagnos. Fördelen är att hon förhoppningsvis kommer att kunna må bra, bara vi hittar rätt kortisondos.

Allt började för snart 3 år sedan när Raya var 2,5 med en, vad vi trodde då, olycka/skada i länden. Men allt eftersom har vi insett att det måste vara något annat då hon varje gång vi kört igång henne fått tillbaka problemen. För ett år sedan hamnade vi hos en bra ortoped som konstaterade att Raya nog hade en inflammation i länden och vi fick en lång behandling med ”rimadyl” och rehab. I våras var hon riktigt bra så vi körde igång henne igen men det tog tyvärr inte lång tid med lite mer belastning innan hon återigen blev stel i kroppen och haltade. När vi var tillbaka till ortopeden så konstaterade hon ganska snabbt att med tanke på att Raya återigen hade högt CRP så lutade det åt en kronisk muskelinflammation och vi skulle prova med kortison i hop med rehab.

Raya blev snabbt bättre och vi körde igång henne och hon fick till och med springa på en lc-träning, till sin stora förtjusning. Vi trappade ner till 5 mg varannan dag men det visade sig vara för lite då Raya blev sämre igen och dessutom fick ”Ytlig akut pyodermi”, vilket veterinären trodde kunde höra ihop med att hon även blivit sämre i musklerna. Vi har nu ökat dosen kortison till 10 mg per dag och Raya mår återigen bra, det syns till och med på bild hur mycket lättare hon är i kroppen:

Förhoppningsvis håller hennes mående i sig nu när vi ska trappa ner till 5 mg per dag, allt för att försöka hamna på en så låg dos som möjligt. ”Fördelen” med det senaste som hände är att Raya nu har en diagnos: Polymyosit (immunmedierad kronisk muskelinflammation) och att vi vet hur vi ska kunna hjälpa henne att må bra!

Inte för att jag vet om det hänger ihop med allt som har hänt hundarna men jag har själv mått mer eller mindre dåligt sedan början på oktober. Jag har haft ont i övre delen av magen och varit illamående då och då. Tillexempel har mina frukostar sett ut så här:

Tur jag har min virkning att skingra tankarna med. Men i veckan som var blev jag sämre så jag kom äntligen iväg till doktorn och där fick jag snabbt en trolig diagnos: magsår… Jag fick medicin och håller nu på att ta massa prover så får vi se om det blir antibiotika eller gastroskopi (håll tummarna för att proverna visar att det räcker med antibiotika!). Mår fortfarande riktigt dåligt men har nu kunnat äta lite mer vilket i alla fall är ett steg i rätt riktning.

Mitt mående och snön och det kalla vädret har gjort att det mest blivit inomhusaktiviteter för hundarna (bortsett från den vanliga promenaden alltså). Raya fortsätter med sin rehabträning, stärker småmusklerna:

Balans och muskelträning:

Styrka och koordination:

Turan har också fått en hel del balans, smidighet och muskelträning. Det är en stor fördel med balansbollen då jag verkligen ser att hon belastar alla benen ungefär lika mycket:

Med Turan har jag även övergått från lydnadsträning till rallylydnadsträning då jag har insett att både hon och jag tycker det är roligare. Jag körde ju Luna lite i rallylydnad och Raya och jag har gått en grundkurs så lite grunder har jag och Turan har ju en del lydnadsgrunder så en nybörjarklass känns inte allt för långt borta. Till våren kanske när jag förhoppningsvis mår bättre.

Även Embla får såklart vara med på inomhusträningarna och hon är ganska snabblärd, att kliva i och ur backen fixade hon ganska direkt:

Jag har inte börjat med den stora balansbollen med henne ännu men balansdisken har hon fått börja med och där kör vi även en del bakdelskontroll:

Sen kommer nog även hon att få börja med rallylydnad så vi har påbörjat träningen med att ha fokus både på vänster och höger sida:

Som sagt vi roar oss så gott det går och kör korta stunder, det är allt jag orkar just nu.