web analytics
  • Lydnadsträning,  Rehab/fysträning,  Vardagen

    Omstart

    Det har som jag skrivit tidigare varit lite trögt med hundaktiviteter, utöver ”det vanliga”, de senaste månaderna men nu i Påskhelgen har jag kommit igång lite.

    Kalmar län har ju skärpta restriktioner så vi har hållit oss hemma i helgen så redan i fredags fick Turan och jag till ett kort lydnadspass inne.

    Apporteringen fungerar riktigt bra om man bortser från avslutet, jag har inte riktigt fått in att hon ska sitta rakt. Tyvärr har jag en tendens att belöna ändå ” hon sitter ju utan att tugga”, men ska backa och bli bättre på att hålla på kriterierna så får vi se om vi får till det.

    Här har jag gett henne apporten då hon redan sitter i position, då ser det så himla fint ut kiss :

    Vi körde även lite fritt följ och jag inser att trots det lilla utrymmet så tar jag jättekliv…. Undrar när jag ska komma ihåg att ta kortare steg… Kan Turan lära sig att gå ett bra ff så vore det väl sjutton om inte jag också skulle kunna lära mig att gå ordentligt…

    Kavaletti har vi ju kört lite grann inne hela vintern men igår var första gången utomhus. Klart lättare med mera plats, man kan variera sig mer då good . Jag hade behövt en pinne till för att få det enkelt att köra fler varianter utan att behöva bygga om, ska se om jag kan använda någon av agilitybommarna kanske.

    Idag blev det premiärcykling med Raya och Turan. Raya är fortfarande inte ok efter sitt senaste löp (typ tre veckor sedan…), äter urdåligt, men hon fick en kort runda så får vi se hur det går.

    Man märker att det är skillnad på hennes och Turans kroppkonstruktion, Raya faller i galopp betydligt lättare än Turan så det gäller att ha ordentligt koll så det bara blir trav utan att det för den saken skull går för sakta.

    Turan är inte heller jättevan att springa bredvid cykeln, hon vill kolla in min fot och pedalen lite nu och då men där i mellan travar hon så fint yes .

    Efter cyklingen blev det ett litet lydnadspass i trädgården. Längre fritt följ, inklallning, apportering och ”sitt-ligg” på avstånd. Det var ömsom vin, ömsom vatten så nu vet vi vad vi behöver träna mer på pardon .

  • Bruksträning,  Hundträning,  Lydnadsträning,  Rehab/fysträning,  Vardagen

    Nytt år, nya förhoppningar!

    Nu har vi kommit ett par veckor in på 2021 och på något sätt hoppas jag fortfarande på att alla ska följa restriktionerna som finns så vi snart ska kunna se ljuset i tunneln!

    Här går livet sin gilla gång med en hemarbetande man och två konvalescenter. Turan har kommit över sin infektion och mår bra, dock vet vi fortfarande inte varför hon blev dålig. Nu har hon och jag i alla fall kommit igång med både lite ”lydnadsträning” och fysträning. Vi kör micropass med lite blandade lydnads/bruks-delar och har börjat bygga så smått på fysiken inför kommande säsong.

    Vi önskar verkligen att året ska bli bättre och bättre när det kommer till saker man kan göra. Jag skulle vilja försöka starta Turan i startklass, appellklass och göra ett doftprov i nosework, det kanske bara blir drömmar men vi ska träna på ett tag så får vi se hur långt vi kommer. Jag gillar ju verkligen det här med att träna hund, även om min kropp inte alltid gör det, och Turan tycker det är roligt i lagom små doser så vi kör på så gott vi kan.

    Just nu kampanjar vi ”komma med pinnen ända fram till matte” och idag blev det lite tränat i kohagen när Turan och jag var där på promenad. Det tog några försök innan hon insåg vad som gällde för att få godiset, svårare ute än inne uppenbarligen, men efter det blev det några jättefina hämt/avlämningar.

    Vi kommer även försöka ta oss ut på några utställningar samt lure coursing och whippetrace såklart, men hur mycket det blir får vi se. Träffa släkten och våra valpköpare står också högt upp på önskelistan, till sommaren eller tidiga hösten så kanske det kan bli av!

    Sen får vi se om året har några fler roliga saker att bjuda på, vi hoppas på det yes .

  • Rehab/fysträning,  tankar,  Vardagen

    Livet är inte alltid en dans på rosor….

    Den sista tiden har livet kanske inte riktigt varit lika trevligt som tidigare. Inte så att vi är påverkade av pandemin på något negativt sätt, som tur är, utan för att det händer saker som man lika bra hade kunnat vara utan…

    En sådan sak är Rayas återkommande problem med ländryggen/baken som gör att hon inte musklar vänster rumpa lika bra som den högra. Hon har snart gått på onsior i 4 veckor och är klart piggare och livligare så förhoppningsvis var det en envis inflammation som inte velat ge med sig. Nu gäller det att göra en bra rehab med både rörelser och massage så kanske det blir bättre på sikt, om det nu var en inflammation så det inte bara är onsiors smärtlindrande effekt som gett resultat….

    En annan, och värre sak är att Luna nu fått diagnosen diskbråck i nacken sorry . Vi har varit hos en jättebra neurolog i Kalmar som verkligen har gjort allt för att hjälpa oss utan att behöva ta till en MR. I fredags var vi in och gjorde en vanlig röntgen av hela kotpelaren och där syntes ett diskbråck mellan halskota 5 och 6.

    Vi har valt att i det här läget inte operera utan försöka hålla henne smärtfri med värme, rehab och eventuellt onsior om det behövs. Tyvärr kan hon inte få gabapetin, vilket såklart vore det bästa men det fixar inte hennes mage oavsett vad vi försöker hjälp till med. Blir det ändå värre så får vi ta ett nytt prat med neurologen och se vad vi kan hitta på, så länge gör vi alla vad vi kan för att ta hand om vår fina Luna. Raya tillexempel ställer upp och stöttar mellan varven In Love

    och husse har byggt en fin matbar åt henne så hon inte ska behöva böjas sig så mycket:

    Vi sänder även ett tack till Yvonne på Torshammarens för den fina, sköna halsvärmaren som är perfekt för Luna nu. Oavsett om hon ligger eller rör sig så sitter den kvar över just hennes problemområde så den har hon på sig inne.

    För övrigt så finns det mycket att säga om olika saker som skulle kunna vara bättre men jag nöjer mig med att skicka med ett väldigt bra gammalt ordspråk ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, gäller både folk och våra hundar tycker jag. Om alla tänkte så och avstod/nyanserade detta med ”jag, mig och mitt” som verkar vara det som råder i stora delar av samhället idag så skulle nog klimatet i världen vara annorlunda och kanske till och med denna pandemi inte skulle vara fullt så utbredd….

    Avslutar med en bild som visar några av de viktigaste ”individer” jag är väldigt glad och tacksam för att jag har i mitt livet (ja inte drönaren då, den är Jerkers julklapp till sig själv Wink ) Heart :