web analytics

Ännu en ”svamp” :-)

På Lure Coursingprovet i Färlöv den 1/10 sprang Embla riktigt bra och lyckades, trots att hon snubblade till i andra loppet och fastnade med tassen i munkorgen och det tog några steg innan hon fick loss den, ta sig upp på en andraplats och få sitt tredje svenska cert good .

I och med det så blev hon både Svensk och Dansk Lure Coursing champion då hon fick sitt första Svenska cert på sista provet förra året och sitt andra cert tog hon i Söderhamn i våras, det danska tog hon när vi var i Norresundby i början på juli. Vi är så stolta över henne som på de fem prov hon sprungit i sitt liv tagit fyra cert kiss

Hon fick en extra fin rosett av Elin och Magnus (hennes uppfödare) när vi träffade dom förra helgen:

och jag fick en vacker whippetstaty – stort tack!!

Tyvärr svullnade tån efter munkorgsfadäsen upp så nu är det vila som gäller även för henne. Tur att vädret inte är det bästa, börjar bli kallt, så mys i soffan är helt ok:

Så fort solen tittar fram så turas i och för sig Skatan och India om att ligga på ryggstödet i stället, så skönt med lite sol hälsar dom yes

Tyvärr blir fönstret inte så vackert då båda gärna tittar ut och då sätter nosavtryck på rutan…. Men, men vad gör det, vi är inte så pedantiska laugh

Skatans mage fortsätter att växa och på den här bilden var hon på dygn 36

Hon har gått över halva tiden nu och jag tycker tiden bara går långsammare och långsammare, ser så mycket fram emot denna kull och längtar verkligen efter att få träffa valparna snart kiss

 

En otrolig resa!

Vi fick hem Skatan den 2/9 och tog då första progesteronprovet vilket visade att hon var ganska långt gången så det var bara att börja planera och packa för resan norrut. Efter det andra progesteronprovet på måndagen den 4/9 så var det bara att börja resan mot Norge och Trondheim.

Skatan – Swelavyaz Runfire Double Heart Z

Första natten stod vi vid Klarälven, ganska nära den Norska gränsen, och det var väldigt vackert:

men alldeles för mycket mygg. Jag klarade mig som tur var från myggbett tack vara Skogssalvan men dom var ändå på tok för närgångna för att det skulle vara trevligt….

Väl inne i Norge så ändrade landskapet karaktär ju längre norr ut vi kom. Första rastningen blev norr om Engerdal:

Andra rastningen blev i Tynset där vi även passade på att handla. Vi var framme i Trondheim vid femtiden och tog det lite lugnt innan vi åkte till den tilltänkte som är en äldre gentleman på 11 år vid namn Hot Isle President. Det är en hane jag tittade på redan för flera år sedan men av olika anledningar blev det inte av då och med tanke på hans ålder så hade jag inte en tanke på honom till India. Men nu när vi fick chansen att låna in Skatan så var valet enkelt trots att det är en resa på 100 mil enkel väg.

Kjell-Richard tog spermaprov på Charlie som han kallas, en vecka innan vi kom så vi viste att han hade gott om aktiva spermier. Det var heller inget fel på varken viljan eller tajmingen så vi fick till en bra parning ganska direkt.

Charlie – Hot Isle President 

Onsdagen tillbringade vi sedan vid den vackra Strindfjorden där vi gick en långpromenad, åt lunch och Jerker cyklade en sväng med alla tjejerna utom Raya.

Sent på eftermiddagen åkte vi tillbaka till familjen Brevik och fick även nu till en bra parning mellan Skatan och Charlie, efter det begav vi oss söder ut igen.

Vi hade bestämt att vi skulle försöka åka så långt vi orkade på kvällen och det blev till Oppdal där vi hittade en fin ställplats med el och dusch.

På torsdagsmorgonen rullade vi vidare mot Strömstad. E6:an var inte en jättestor väg direkt och vi var som mest upp på 1000 m över havet innan det vände ner mot Oslo.

Vi lyckades komma till Oslo lagom till rusningstrafiken men som tur var så var det värst norr ut och vi skulle ju söder ut så det gick riktigt bra.

Vi anlände till Näsinge flygplats strax nordost om Strömstad lite senare på kvällen. Anledningen till detta stopp var att det var dags för Lure Coursing igen och Turan skulle få springa sitt andra svenska prov för året.

Lördagsmorgonen bjöd på sol men det tog en stund innan dimman lättade.

Whipparna sprang på söndagen och tyvärr blev det bara ett lopp för Turan då det återigen började blöda från ”nagelbandet” på hennes tå. Den tån som hon gjorde illa i våras och som dess har spökat lite nu och då. Varje gång har det ju dock gått över på ett par dagar så vi har inte varit hos veterinären då det inte känts nödvändigt med tanke på att hon kunnat springa LC på den höga nivån hon trots allt har gjort, men nu bestämde vi oss för att nu måste vi ta reda på vad detta egentligen kan vara.

Sagt och gjort, vi åkte från Strömstad redan på söndagskvällen och stannade på en enkel ställplats en bit söder om Göteborg. På måndagsmorgonen ringde vi bästa djurkliniken och dom lyckades klämma in oss kl tre.

Efter röntgen så visade det sig att klobenet var trasigt och varken Debbie eller jag fattade hur hon kunnat springa och prestera så pass bra på LC med den skadan. Hon har ett jäkla pannben den där hunden kiss

Debbie och Anna opererade direkt och tog bort klobenet, vi gör att försök med att behålla resten av tån.

Så nu blir det inga mer tävlingar i år för Turan tyvärr, nu ska detta få läka ordentligt och sedan blir det rehab och uppbyggnad inför nästa år. Lite trist men så skönt att vi hittade felet och att det förhoppningsvis var så här enkelt att åtgärda.

Tur vi har andra sakar att se fram emot i höst/vinter. Om nån vecka hoppas vi få ett första tecken på om Skatan är dräktig eller inte så nu tar vi det lugnt och håller oss mest hemma.

Sammandrag av ett väldigt intensivt, roligt och trevligt LC-år

Det har dröjt lite med det här inlägget då jag hade problem med ett öga när jag kom hem efter årets sista lure coursing-prov men nu är det ”lagat” så här kommer ett extra långt inlägg.

Till årets första prov hade vi ingen tjej till start och det var bara Jerker som jobbade. Själv hade jag diverse problem så jag tog det lugnt och nöjde mig med att ta hand om hundarna och njuta av att umgås lite med alla trevliga deltagare och funktionärer.
Bilden är tagen från fredagen innan alla började komma.

Till det andra provet åkte jag själv tillsammans med Embla och Raya då Jerker åkte till Malmö och ställde ut Turan i stället. Så av förklarliga själ ingen hund till start på det provet heller men där var jag kontrollräknare, vilket i och för sig inte var så betungande så även på detta prov kunde jag umgås med trevligt folk och njuta av det fina vädret smile

Jag åkte aldrig hem efter det provet utan Jerker och Turan tog tåget upp till Norrköping där vi sammanstrålade och begav oss upp till pappa och Leila för några dagars härlig samvaro.

Leila hade beundrande publik i köket medan pappa och Jerker beundrade något helt annat laugh

Sen bar det av norrut till Söderhamn/Mohed där jag skulle kontrollräkna och vi skulle göra klart uttagningslistorna till VM i Finland i maj. Jerker ägnade sig åt att funktionera på fältet och Turan fick göra årspremiär och det gjorde hon så bra att hon vann och blev BIF (best in field) på lördagen! Det här med att ta ut BIF är det en del lokalområden som gör och på det internationella proven är det från och med i år obligatoriskt att utse en ”best in field” varje dag. En väldigt trevlig sak tycker jag även om man då, av förklarliga skäl, inte kan ha löpande prisutdelning vilket faktiskt är en fördel även för de funktionärer som kanske har en hund till start och då får möjlighet att hinna vara med good

Efter ett gediget arbete så blev alla listor och mailen till de som blev uttagna skickade så vi hann faktiskt komma iväg en bit redan på söndagskvällen.

Det är tur vi trivs i varandras sällskap då det blir många timmar i bilen när man åker så mycket som vi gör, men vi passar även på att roa oss då det finns spel man kan spela även när en kör yes

Nästa LC-prov var i Hedemora och där var jag en del i sekretariatet och Jerker på fältet som vanligt. En av de trevliga sakerna med att åka på olika lc-tävlingar är att dom är på så många olika platser i Sverige, varhelst det finns ett bra fält som man får låna eller hyra. Ofta är det dessutom väldigt vackra platser.

Även här fick Turan vara med och hon sprang så fint att hon återigen lyckades bli etta, och då det var löpande prisutdelning kunde inte Jerker vara med så för en gångs skull blev det en bild på mig och Turan på ”pallen”:

På hemvägen från Hedemora passade vi på att ta en extra övernattning i Gränna bara för att njuta av det vackra vädret och av vårt fina land.

Sen var det ganska långt uppehåll till nästa tillfälle, och för oss var det bara bra då vi hade mycket att stå i av olika anledningar. Det var en tung tid som ändå resulterade i nått väldigt bra vilket gjorde att vi, när lure coursingen drog igång igen kunde njuta av den utan att känna att den tog tid från viktigare saker.

Till årets fösta internationella prov i Olerum begav vi oss redan på lördagen  då Jerker lovat hjälpa till med förberedelserna under hela söndagen (provet var måndag och tisdag)  och för mig var det dags för två heldagar i sekretariatet under själva provet. Vi hade fått ett uppdaterat sekretariatsprogram och då jag varit med och testat det en hel del så känns det skönt att få vara med och köra det i skarpt läge första gången. Det gick superbra och kändes verkligen som det underlättade för oss!
En av dom stora glädjeämnena på detta prov var att få träffa Tårta (Triporas Torta di Mandorle) med familj igen och han presterade väldigt bra och kom på en fin, fin tredjeplats kiss

I slutet av augusti var det så dags för nästa internationella prov, den här gången i Täby och då vi hade semester veckan innan passade vi på att återigen hälsa på pappa och Leila. När saker och ting händer i familjen så inser man extra mycket vikten av att passa på att umgås så ofta man kan, och det är alltid ett nöje att komma till Upplands Väsby och vår lite originella ”ställplats”. Cirka 100 meter från där pappa och Leila bor så finns det en helt perfekt gratisparkering att stå på.

Som vanligt blir vi alla fem bortskämda när vi är där och det vankas alltid otroligt god mat. En av de bästa efterrätter jag vet är Leilas ”La cremina della Nonna”, jag får dock vara lite försiktig med min mage nu för tiden men lite fungerade som tur var.

Vi passade även på att hälsa på min kära lillasyster och hennes familj och njöt av en trevlig dag med henne och grabbarna.

På provet i Täby satt jag återigen i sekretariatet men bara en dag den här gången då vi behövde ge oss av hemåt redan på lördagskvällen. Däremot kom vi dit redan på fredagen så Jerker var med och hjälpte till under uppbygganden av banan och allt runt omkring.

Inför nästa prov var det en hel del som skulle fixas då det var vårt Genrepsprov inför VM nästa år, så det blev ett antal kvällar som gick åt innan vi ens var på plats. Jerker åkte ner redan på torsdagsmorgonen för att hjälpa till med de tre banorna som skulle byggas. Jag och tjejerna kom efter senare på eftermiddagen och på fredagen hann vi gå en härlig promenad innan det var dags för oss sekreterare att sätta upp vårt sekretariat.

Det var en ovanligt lyxig plats då vi hade både varmt och riktigt gott om utrymme. Jag gillar verkligen att sitta i sekretariatet men det finns ett stort aber, de tidiga mornarna när man ska checka in alla hundarna wacko

Det är tur vi har ett så trevligt och roligt funktionärsgäng som ger så mycket positiv energi att det väger upp mycket, både de tidiga mornarna och de kanske inte alltid så trevliga saker man kan råkar ut för, tack bästa gänget kiss

Turan tävlade både i Olerum, i Täby och på Genrepsprovet. Hon kom fyra på de två första och trea på det sista, så stolt över vår duktiga tjej kiss

Nästa prov för vår del var i Södra och dit anlände vi som vanligt dagen innan. Tjejerna och jag passade på och gå en härlig runda medan Jerker, Ulf och Fredde byggde banan.

Jag hade riktigt lyxigt på detta prov då jag inte behövde jobba något, hjälpte dock till lite i incheckningen både på fredagskvällen och på lördagseftermiddagen och fick trevlig sällskap i husbilen båda dagarna yes

Jag hann dessutom med att både umgås med andra deltagare och se Embla göra sin lure coursingdebut (Turan fick vila detta prov). Hon var supertaggad och tyckte såklart det var jätteskoj, att få springa kors och tvärs över ett fält är ju rena himmelriket för en vinthund.

Det som extra roligt var att i CSS-klassen så slogs hanarna och tikarna ihop så hon blev lottat tillsammans med Solo (Triporas Solo) i första omgången. Som tur var så hade Magnus Palm (Emblas uppfödarhusse) stora kameran med sig så det blev ett par fina bilder på de två, tack snälla för dom!

 

Och som grädde på moset så kom dom tvåa och trea kiss

Till årets sista prov hade vi inte tänkt åka men på grund av olika omständigheter så blev både jag och Jerker inbokade att jobba där.
Det som har slagit mig detta år då jag varit runt på prov i alla lokalområdena är att det verkar vara många nya som har hittat till lure coursingen och dessutom flera som gärna ställer upp som funktionärer vilket jag finner otroligt glädjande. Det finns så många saker man kan göra under en dag på ett LC-prov utan att man behöver ha någon speciell utbildning utan bara vara med och hjälpa till där och då. Om man sen vill fortsätta engagera sig är det toppen om man väljer att gå grundutbildningen där man går igenom reglerna och lite mer runt omkring, och det har ganska många valt att göra i höst har jag hört. Otroligt glädjande och jag kan bara önska alla varmt välkomna till lure coursingfamiljen och alla härliga människor som finns och engagerar sig för att alla våra vinthundar ska få göra det roligaste dom vet, ”jaga en trasa kors och tvärs på ett öppet fält” good

Nu blev det av olika själ bara jag och Turan som åkte till Strömstad och årets sista prov. Från början var det inte tänkt att Turan skulle springa mer än fem prov i år men då det nu blev Strömstad och anmälningstiden förlängdes några dagar så fick hon vara med.
Det är egentligen för jobbigt för mig just nu att köra så långt själv så då är det tur det finns fantastiskt fina ställplatser i Sverige att stanna på.

Provet hade blivit flyttat från Mariestad till en flygplast utanför Strömstad, och vilken fantastiskt fin plats det var. Tyvärr visade sig vädret från sin värsta sida på fredagen vid den extra incheckningen vi hade då. Vilket gjorde att vi var extra glada att vi kunde sitta på en torr plats och sköta incheckningen yes

Vädret ändrade sig och både lördagen och söndagen blev soliga och vackra. Lite dimmigt på söndagsmorgonen så starten fick skjutas upp en timme och tyvärr regn under de två sista loppen den dagen. Men för övrigt var det ett mycket trevlig prov med många funktionärer, både gamla och nya, som gjorde allt för att få ett fantastiskt avslut på detta LC-år.
Det var korta avstånd och dessutom kunde man stå uppe på ett av husen och ha en fin utsikt över banan.

Det blev, som det ofta blir, en liten skara kvar på kvällen.

Då jag var trött efter två dagar i sekretariatet blev jag kvar till på måndagen då Turan och jag sakta rullade hemåt. Det tog oss nästan två dagar att ta oss hem och då är man glad åt alla härliga rastställen man hittar.

Till er som har orkat läsa ända hit vill jag säga tack och jag önskar er alla en härlig höst och vinter. Nästa år anordnarnas VärdsMästerskapet i lure coursing  i Sverige, Kristianstad (Norra Åsum) och jag hoppas alla som gillar lc kommer dit och hjälper till att göra det till en stor fest och ett härlig evenemang, ju fler vi är ju bättre blir det!