web analytics

Fick vara glad en stund i alla fall…

India och jag var i Danmark i helgen som var och hade det väldigt trevligt. Härligt umgänge, fint väder och utställning på lördagen samt Lure Coursing på söndagen.

India skötte sig väldigt bra på utställningen och fick excellent i unghundsklassen och kom trea av fyra deltagande, vilket jag var mycket nöjd med då hon fick en fin kritik.

Söndagens Lure Coursingfält var inte jättestort men det var en teknisk och trevlig bana.

India sprang bra, trots värmen som var, och låg trea efter första loppet. På eftermiddagen hade dom kortat ner bana med tanke på värmen, vilket var jättebra! India sprang bra även då och det visade sig att hon behöll sin tredjeplacering.

Bild tagen av Dorthe Hansen.

Sen visade det sig att India även blev Smuk og Smidig (Beauty and Performance), den whippettik som presterat bäst när man slog ihop utställningen och LCn. Den utmärkelsen blev jag såklart extra glad för!

Bild tagen av Annelie Wendt

En annan väldigt trevlig och rolig sak i helgen var att Turan fick en fin present från Norge.

Varmt tack till Roy Tore och Marlén för detta fina spel med medföljande godisburk, Turan uppskattade mycket att få nått extra att göra!

Men sen var det slut på det trevliga för den här gången…. På tisdagsmorgonen efter att Jerker tagit ut hundarna på tomten så kom han in och sa ”Har du sett att Alvina är svullen i ansiktet?”.

Då svullnaden kändes ganska hård och inte gick ner så var det bara att åka in till veterinären. Det visade sig, troligen, vara en tand som bråkade och med tanke på att när hon var 5 månader och fortfarande hade valptänderna kvar så slog hon i höger sida ganska hårt. Det var en ren olyckshändelse när hon, mamma Skatan och Buster sprang på Kickis tomt. Hon blödde en del från tandköttet då så vi valde att åka in till veterinären dagen efter och det visade sig att mjölktanden var sprucken.

Nu får hon antibiotika och smärtstillande så ska vi tillbaka när svullnaden lagt sig. Troligen är det ju tanden som ersatte den skadade mjölktanden inte helt ok så vi får väl se om den behöver plockas bort. Nu har svullnaden i alla fall börjat lägga sig lite, även om det fortfarande är en bula i tandköttet/under ögat.

Det känns som vi är inne i ett dåligt ”stim” just nu, frågan är bara hur länge det ska vara…. Som tur är verkar Alvina inte vara allmänpåverkad så hon och India har precis invigt att vi nu äntligen lagt på den tjocka mjuka mattan som är så mysig att leka på (som ligger i förrådet när vi har valpar…).

 

Det gäller att ta tillvara de glädjeämnen som finns!

Det känns som tiden går otroligt sakta just nu, för även om det har gått fyra veckor sedan Turan bröt benet så är det 8 veckor kvar med restriktioner….
Hon är dock väldigt glad att ha fått slippa tratten, nu har hon bara ett skydd över benet när hon är ute och solar eller har svårt att låta bli att slicka på det. Det har gjort att hon fått in en cavebed i sin lilla hage, så uppskattat!

En annan mycket uppskattat sak var att Indias uppfödare kunde ta med India till Lure Coursingprovet i Bjurholm för två veckor sedan! Hon var ju anmäld då vi skulle ha åkt dit under vår planerade norrlandsresa så vi blev jätteglada när dom erbjöd sig att ta henne med. Ännu gladare blev vi såklart när det visade sig att hon sprang jättefint och blev 2:a med cert av 20 startande i whippet OPEN-klass!

Den som däremot var måttligt glad över att India var borta i drygt 5 dagar var Alvina, men hon vande sig och vi hittade på saker ihop istället. Men när India väl kom hem blev det full fart.

Det märktes verkligen att dom saknat varandra och Alvina fick äntligen någon att dela cavbed med igen.

Ett annat glädjeämne är att Turan nu får gå 15 min per promenad! I och för sig kommer man inte så långt när man bara får skritta men bara det att hon kan få se andra saker och känna andra dofter är glädjande. Turan och jag åker dessutom ibland till andra ställen så hon får se och utforska något nytt.

Hon har även varit hos sin fysioterapeut (canineopat) Anna på Ljungby Hundhälsa. Turan brukar normalt vara måttligt road av att gå dit men den här gången gick hon före mig in och var så nöjd med Annas behandling! Så nu har vi en plan för kommande veckor, känns riktigt optimistiskt.

Men det nog största glädjeämnet just nu är ändå att Embla och hennes nya familj trivs så otroligt bra med varandra. De rapporter vi har fått visar att det har blivit till och med bättre än vad vi kunde hoppats.