Nosfunderingar

När det är snö kan man verkligen studera hur en hund reagerar på de viltspår som finns i skogen. Jag diskuterade detta med en vän härom veckan och det är verkligen olika både mellan raser och mellan individer. När jag tänker tillbaka på Era (vår bordercollie) eller på pumisarna så följde dom gärna viltspåren med nosen så länge dom kunde, eller fick. Med whipparna är det annorlunda då dom ju har ett annat sätt att leta/jaga på. Den som är mest tydlig i ett annat beteende än våra tidigare hundar är Turan, hon upptäcker spåret, följer det en kort bit med nosen sen ställer hon sig ofta på två ben och spanar runt. ser hon inget då så springer hon vidare och bryr sig inte om just det spåret mer.
Hur gör era hundar, och är dom ”typiska” för sin ras?

 

Ett annat sätt att använda nosen på är att leta efter eukalyptus, men där märks det att det är ett mer inlärt beteende  och inte så stor skillnad mellan raser. Däremot skiljer det betydligt mer mellan individer tycker jag, hur dom letar och hur man kan få upp ett bra engagemang för att leta.

Luna som jag har gått kurs med och som hållit på med detta längst har ett mer aktivt letabeteende men har fortfarande svårt med fokuset och att markera. Markeringarna har vi jobbat mycket med och man märker att det är hennes fokusförmåga som brister, men det har blivit bättre ju mer samtränade vi blivit. Jag lär mig ju även att läsa av henne bättre och bättre i markeringssituationen.

Raya är den som har svårast för att både leta och markera då hennes grundinställning till allt är att ”nu har jag gjort nått ge mig godis eller lek”. Att hon sen kanske bara sniffat lite på en sak hör inte dit enligt henne crazy . Men med lite extra träning börjar även hon fatta att man faktiskt måste vara ganska tydlig för att den där matten ska fatta nått  laugh . Fast jag tror aldrig hon kommer att bli någon lysande nw-stjärna, vi håller det på en nivå som vi båda tycker är kul.

Turan, hon som har tränat detta minst är ändå den som är bäst på markeringarna. Själva letandet och uthålligheten jobbar vi på och det går framåt och hon verkar tycka det är roligt.

Sen märker man ju hur situationsbundet och platsbundet all träning blir. Alla tre har helt klart koll på att det är något man ska leta efter när matte gör vissa saker i ”träningsrummet”. Nu är det verkligen dags att jag tar mig samman och tränar detta regelbundet på någon annan plats också. Det är bara så enkelt att träna i träningsrummet då vi kan stänga av dit in och det är svårt i resten av huset, en nackdelen med öppen planlösning blum .

”Att vända kappan efter vinden”

Ja vad är det för uttryck och vad menar man med det? Personligen tror jag det är olika vad man menar när man använder uttrycket, men rent filosofiskt kan man nog säga att det handlar om att ändra sig för att man har nått att vinna på en ny åsikt. Jag har egentligen inget emot att folk ändrar åsikter bara man är ärlig med att man gör det och står för sin ändring.

Fast rent praktiskt skulle det kunna handla om att man lägger en pinnstig i antingen medvind, motvind eller sidvind 😃. Senast så blev det sidvind då Turan både behöver träna på att plocka pinnar och att hålla sig i spåret när det driver åt sidan.

Eller så skulle det kunna vara att man ändrar hur man tränar med sin hund beroende på vilken hund det är. Att träna Luna och Turan tillexempel är ganska olika och det gäller att vända kappan åt rätt håll när man byter hund.

Att använda omvänt lockande för att få Turan fokuserad fungerar utmärkt men försöker man det med Luna så blir hon bara frustrerad och tappar fokuset i stället.

Nog filosoferat nu tar jag hundarna och går ut i skogen, njuter av solen och rensar hjärnan i stället.

Spår och krokning

Vi har haft tur och varit utan snö ett tag, och dessutom haft plusgrader, så Turan och jag har passat på att spåra lite.

Senast var det fokus på pinn-plock och terrängskiften. Jag har fortfarande torkad lunga lite här och där i spåret även om jag har minskat mängden en hel del. Hon spårar jättefint och terrängskiftena fungerade riktigt bra, däremot så var pinn-plocket inte lysande no . Jag provade att backa när hon stannade och började tugga på pinnen och första gången tog det en stund men tillslut tog hon pinnen och kom good ! Jag hade totalt fem pinnar i spåret och de två sista gick klart bättre så vi får jobba vidare både i spåret och utanför. Ska testa både pinnstig och mer pinnlet så får vi se hur det går.

Förr i världen så stickade jag en del men då min vänsterarm inte är helt ok efter axeloperationen för några år sedan så har det inte blivit mycket av den varan de senaste åren. Har provat att virka lite men har inte riktigt fastnat för det så jag blev nyfiken när en kompis visade tunisisk virkning/krokning. Det är mer ett mellanting mellan stickning och virkning så jag provade och tyckte det var kul så nu har jag testat lite och just nu håller jag på med ett kuddfodral. Det här garnet är för en grov kroknål, nr 10, så det känns som att hålla i en stock men i gengäld så går det ganska fort vilket är roligt laugh .