Om att återuppliva saker :-)

När man är så gammal som jag så inser man att det man tror är något nytt man börjar med egentligen bara är något man redan har gjort ”förr i världen” fast i en annan tappning.

Som det här med att engagera sig i olika föreningar tillexempel, det har jag gjort i en stor del av mitt vuxna liv även om ”sorten” av förening har varierat. Den största anledningen till engagemanget har alltid varit två saker, dels för att det alltid behövs funktionärer för att driva en förening oavsett vad det är för typ och vad föreningen har för syfte, och dels för att det är ett bra sätt att kunna vara med och påverka. Förr var jag mer engagerad lokalt men nu för tiden är det ofta antingen rent praktiskt på olika tävlingsformer eller mer centralt, fast ändå med samma fasta övertygelse att allt är lika viktigt.

Att vara med i en förening är alltid frivilligt och att engagera sig är också frivilligt och båda sakerna är upp till var och en. Jag märker att slutar jag engagera mig i någon förening så dröjer det inte länge innan jag är engagerad i någon ny, allt beroende på vilket intresse och skede av livet jag är i yes .

Förr i världen var jag även ganska mycket för att handarbeta. Jag både stickade och virkade, mest stickade i och för sig men jag har faktiskt lyckats virka ett överkast i ”mormorsrutor” för en herrans massa år sedan. När det gäller stickningen så var det mycket garnet som fascinerade mig. Jag provade på både att karda, spinna och färga vilket var himla roligt. Men det är som sagt massa år sedan. Lite har jag hållit på sen vi flyttade till Småland men inte speciellt mycket och efter att jag skadade min axel har jag inte hållit på något alls.

När jag för ett tag sedan fick se en kompis som ”krokade” så tyckte jag det såg så roligt ut att jag blev inspirerad att prova. Det visade sig vara jätteroligt och hittills har det blivit några olika kuddfodral (den uppe till höger är mer röd än vad bilden visar):

och dessutom några olika ”tossor”, både till oss och till min mamma:

Personligen måste jag alltid ha något med sula på fötterna så jag testade att göra några ankelvärmare för att prova på det här med att kroka runt:

Turan gillar att matte håller på att handarbetar, det är mjukare att ligga i knät då jämfört med om jag håller på med paddan laugh :

Det senaste jag gjorde var en halsduk i en typ av garn som sakta byter färg, en tråd i taget. Jag började inifrån på nystanet, som blev lite otympligt att ha koll på mot slutet men då ”snodde” jag en idé från min kära kamrat som fungerade utmärkt  good :

Nu är halsduken klar och så här blev den:

Jag blev himla förtjust i den här typen av garn så jag passade på när det nu var rea och köpte några nystan. Så nu kommer jag att återvända till virkning som jag höll på med för sådär 30 år sedan, ska bli himla spännande att se hur det kommer att gå. Först ut får bli det här nystanet och ett mönster som inte verkar jättekrångligt, så kanske jag kommer in i det igen smile .

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Det finns många saker, både stora och små, som inte alltid blir som man tänkt eller hoppats. De stora blir man oftast lite ledsen och nedslagen när de inträffar men om det bara är en liten sak som egentligen är ganska obetydligt så kan det mest bli en rolig grej. Som när jag senast tränade ”hålla apport” med mina tre tjejer crazy .

Luna har jättesvårt för att hålla still då hon blir alldeles för ivrig och vill ha belöningen direkt. Apporten halkar på sned och sen tappar hon den:

Men hon tycker det är roligt att få göra saker så vi tränar på med lite allt möjligt och tar inte så allvarligt på detaljerna.

Turan däremot är en lite stjärna och gör alltid sitt bästa:

Sen blir det inte alltid rätt och både hon och jag slarvar lite med kriterierna ibland men hon älskar att träna så vi kör på så länge vi båda gillar det kiss .

Raya däremot är verkligen ett kapitel för sig, att försöka träna på ett bra gripande/hållande som resulterar i ett jättefint ”sitt fint” var kanske inte vad jag hade i åtanke när vi började laugh .

Men som sagt, saker blir inte alltid som man tänkt sig och just i det här fallet så struntade vi i vad jag hade tänkt och gjorde lite annat. Ingen skada skedd och en glad Raya som fick sin belöning för något annat i stället In Love .

Om att vara nöjd.

Att bli nöjd med något hänger till viss del på vilka förväntningar man hade innan. Personligen tror jag att hade man inga speciella förväntningar så är det lättare att känna sig nöjd efteråt, oavsett hur det gått. Däremot om man förväntade sig (eller hoppades på) ett visst ”utslag” så är det svårare att vara nöjd om det inte uppfylls till 100%. Vi har väl alla någon gång upplevt känslan av att inte vara nöjd med ett resultat som inte levt upp till våra förhoppningar, hur goda intentioner vi än hade innan.

Ett exempel är vårt hem där det skett många ommöbleringar och förändringar under de 13,5 år vi bott här, men nästan alltid har vi landat i att ”nja vi får se, kanske”. Då 2020 var ett år när vi tillbringade mer tid än vanligt hemma så fick vi äntligen tid/lust att ta tag lite mer rejält i hus och hem.

Det började under våren med att vi äntligen gjorde en dörr ut på norrsidan, den dörren har vi velat ha sen vi flyttade in men med vattenburen värme med element under fönstren var det svårt. Vill ni läsa mer om den förändringen så kolla in det här blogginlägget: Om lyxen av att ha en händig man smile

Sommaren ägnades åt utvändigt fix och nu under hösten och vintern har vi tagit ett större grepp inne.

Den totala ommöblering som skedde i början på november var en direkt följd av att Jerker hade jobbat hemma varannan vecka sen i april och vi då insett att som vi hade det var varken funktionellt eller trevligt. När vi sen fick möjlighet att lägga lite extra pengar på vårt hem så blev det först lite uppfräschning av både badrummet och lilla toaletten. Sen tog vi (jag här använder jag ordet ”vi” lite väl fritt kanske då min händiga man är den som gjort mest som vanligt 😇❤️) äntligen tag i att göra om ovanför diskbänken och byta golvet i hallen, köket och matrummet.
Nu är allt klart, till och med de små detaljerna som Jerker normalt brukar ha lite svårt att få gjorda är färdiga, och vi är så otroligt nöjda med resultatet. Det överträffar till och med våra förväntningar och det säger inte lite 😁.

Nedan ser ni före- och efterbilder på de stora bitarna vi har gjort i höst/vinter, (nu längtar jag till våren så vi kan ta tag i planerna vi har för altaner, uterum och trädgård).

Före:

Efter:

Före:

Under:

Efter:

Medan vi höll på så fick Turan syn på en ”leksak” hon inte sett förut (det står ju normalt en bänk där). Hon stod länge och försökte få den att ”trilla ner” till henne:

Före:

Under:

Efter:

Före:

Efter:

Före:

Efter: