web analytics

Störningsträning?!

Ja det här med störningskänslighet  är en intressant sak.

Vad är egentligen att vara störningskänslig?
Är det att inte välja att fokusera på matte/husse när annat stör eller är det att inte kunna fokusera på matte/husse? 
Stor skillnad för framtida träning men hur vet man vilket det är? Är det någon skillnad i hur hunden uppför sig i det ena respektive andra fallet till att börja med? Eller är det så att mycket sitter hos oss förare och en mindre del hos hunden?

Som sagt, mycket intressanta frågor och jag välkomnar er läsares åsikter i ämnet smile

Jag har inga svar alls egentligen MEN har två hundar som beter sig helt olika i ”störningssituationer” trots att dom har haft samma förare:

Den ena stressar upp sig, låter och har svårt att fokusera. Den andra blir lugnare, lite tittig men väljer oftast att fokusera. Den första är svårtränad av förklarliga själ men även den andra är inte så enkel att träna i störningslägen. Nu är den andra inte så gammal så vi får väl se hur det utvecklas ;)

Satt och läste tillbaks när Elton var i samma ålder som Király är i nu och han stressade lätt upp sig redan på den tiden så det verkar mer vara en läggningssak än påverkad av mig. För visst är jag störningskänslig och behöver mycket störningsträning jag med :-P

Sen tänkte jag slå ett slag för Back on Tracks saker, hur bra som helst både för oss och våra hundar. Har under drygt två veckor använt deras sulor i mina vanliga skor och min hälsporre är SÅ mycket bättre :yes:  Förhoppningsvis kommer hela min högerfot att bli bättre när jag får mina strumpor som jag beställt!

Avslutar med ett kort som säger en hel del om våra fyrbeningar:

18 reaktioner till “Störningsträning?!”

  1. Där har du en sak Anna som definitivt spelar roll: vår egen utveckling över tiden.
    Vi lär oss, förhoppningsvis, mer och mer och det påverkar ju hur vi tränar våra hundar smile

  2. Litet tillägg: Veto tar oftare själv ögonkontakt som jag skrev, men han är oxå lättare att störa iom att han vill ha full koll på allt runtomkring oxå.

  3. Cissi, jag har märkt stor skillnad på Fisko och Pyton vad gäller fokusering.
    Med F började jag kurs när han va fyra månader och tränade mycket lydnadsmoment hela hans uppväxt.
    Pyton tränades i moment först vid ett års ålder ungefär och bara hemma, la tex inte ett platsligg på klubben förrän han va närmre två år, och då låg han full tid hemma utan problem (även mitt i kohagen ;)). (han har pepparpeppar aldrig gått upp från plats, varken hemma, på träning med andra eller tävl.)

    Jag märker ingen större skillnad på fokuseringen på de två i samma ålder, det enda kanske möjligtvis är att Veto oftare söker ögonkontakt.

    Det är ju iofs rätt svårt att jämföra hundar man har med några års mellanrum, man själv har ju lärt en del på vägen och vet oftare hur man INTE ska göra med nästa hund ;)

  4. Jag TROR att störningskänslighet många ggr beror på att vi för snabbt ger oss ut och ”tränar” våra valpar i röriga situationer. Märker en väldig skillnad på mina olika hundar beroende på hur tidigt jag gett mej ut på olika klubber och tränat dem.

    1. Intressant Anna. Menar du att om du ”tränar” mer hemma först så går det lättare på BK eller menar du bara att hunden bör vara äldre innan vi tar den till BK?
      En annan nyfiken fråga: Märker du någon skillnad på Veto och Pyton när det gäller fokusering? Min tanke då att hundar (i ditt fall BC) som mer är avlade för att arbeta med oss lättare fokuserar.

  5. Fast när det gäller förarpåverkan har jag en fundering:
    Kan det inte vara så att en hund som har lite svårare att fokusera och/eller har lätt för att stressa lättare tar åt sig av en förares stress?

    När det gäller om hunden är sjuk eller har ont så är det ganska givet att stressnivån blir högre. Att ha en sjuk hund är definitivt ingen enkel sak och påverkar både vardagen och träningen lika mycket som en mentalt sämre hund gör, och båda sakerna går ut över fokuseringen.
    Sen tror jag också att vissa raser är mer avlade för att jobba ihop med sin förare än andra raser är, det är nog därför många som vill tävla på olika vis väjer raser ur grupp ett eller vissa jakthundar 8-)

    1. Ja, jag tror också att vissa raser är mer lämpade för samarbete än andra. Alla hundar har ju samma ursprung, men har avlats för olika egenskaper under låååång tid. Det vore väl konstigt om de INTE var olika då.

      Sjuka hundar är ett eget kapitel. Ett sorgligt ett sad sad sad

      Jag tror däremot att det där med förarens påverkan är individuellt och inte BARA hänger ihop med stress eller fokus. Dessutom är det här med stress svårt. Precis som hos människor tror jag på positiv och negativ stress, men då hunden är lyhörd och det blir fel går stressen snabbare över till det negativa än vad det gör hos oss.
      Jag märker att jag har svårt att förklara vad jag menar utan att det blir en uppsats laugh , så jag tror jag avslutar här …

      1. Men jag gillar uppsatser smile
        Fast jag förstår kanske ändå vad du menar och självklart påverkas våra hundar av vår stress även om jag även där tror att det är individuellt.
        Stress kan omvandlas till energi både hos oss och hundarna men även till ”bara massa stress” vilket jag tror även vi har mer eller mindre fallenhet för.

  6. Åsikter har jag förstås i massor :-)) (Vad annars??)
    För det första tror jag att hundar helt enkelt ÄR olika. Hur de tar efter förarens stressnivå är självklart individuellt. Jag tror att det hänger ihop med deras samarbetsvilja. Gossen jag har nu har EXTREMT stor samarbetsvilja, och han är så känslig för min sinnesstämning att det nästan är otäckt. Tidigare tävlingshund hade inte alls samma samarbetsvilja, och brydde sig egentligen inte ett dugg om hur jag kände. Han fungerade i stort sett likadant på planen oavsett vilka omständigheter som rådde. Jag håller därför med Sara till 100% om detta med will to please.
    Därmed inte sagt att jag föredrar en hund med mindre samarbetsvilja – absolut inte. Men man ska vara medveten om att en högtempererad hund med mycket will to please inte nödvändigtvis är någon enkel hund att träna ;-) . Den kräver betydligt mer av sin förare.

    För det andra tror jag att Eva G har helt rätt om det där med att när det väl börjat gå snett är det lätt att föraren förstärker det hela. Sen är ekorrhjulet i full gång …

    Intressant diskussion
    /Erica

  7. Jag tror att det finns hundar som har mer eller mindre will to please visst måste man bygga på det med belöning för att det ska löna sig men jag tror absolut att dom har mer eller mindre av den egenskapen.

  8. När det gäller Saras kommentar om att jobba på avstånd om dom är mycket för att fokusera tror jag att det till viss del handlar om mognad men även om intresse.
    Kan som exempel ta Király idag: vi gick för att gå en pinnstig och han gick med fokus på mig hela tiden ända tills han gick på första pinnen och fick den i näsan, efter det var han först i sträckt koppel med nosen i backen för att leta fler pinnar :inlove:

    I Evas inlägg finns mycket intressanta saker så jag väljer att kommentera två saker: Tror också att hur man tränar spelar roll. Det här att hunden själv ska ta initiativet tror jag främjar fokuseringen jämfört med att föraren ”lockar”.
    Sen att vår inställning och stressnivå påverkar är ganska naturligt men jag tror att även där är våra hundar olika på hur dom tar till sig vår stress. Vissa klara det betydligt bättre än andra.

    Inga fler som har åsikter i detta ämne?

  9. Ok, jag skriver ner lite av mina funderingar smile

    En stor del av störningskänsligheten tror jag ligger i hur man tränar. Tränar man positivt, med små steg framåt och i början av inlärningen är i ”skyddad” miljö och sen ökar störning och minskar sina kriterier för vad hunden ska göra, brukar de flesta hundar klara mer störning än om de ska lära in nya saker i ny miljö, det blir för mycket att hålla reda på. MEN!!! det gäller inte alla hundar, vissa funkar det inte alls på heller, och man måste sänka det man kräver av hunden till absolut basic med hög belöningsfrekvens för att de ska släppa omgivningen och tycka att det är mer positivt att jobba med dig än att titta på annat.

    Din fråga om att välja eller inte kunna hålla fokus tycker jag är svår. Jag tror inte på att det finns will to please hundar, som väljer att vara till lags bara för att. Om man ska säga att de väljer att hålla fokus på dig, är det för att de har lärt sig att det lönar sig att hålla fokus på dig. Att inte kunna hålla fokus, nja det är nog att det andra, att titta på andra/ eller hålla kollen för att det är otäckt lönar sig mer. Det gäller bara att hitta det som dom går igång på mer som jag kan erbjuda smile Kan säga att efter tre år med Milou har jag ännu inte hittat den knappen än, mer än om jag skulle erbjuda honom en löptik, ha ha .Svårt att svara på tycker jag!

    En annan sak med fokus med störning som man ibland glömmer! Fysisk sjukdom eller obehag. Många ggr har hunden ett problem som gör att de går upp i varv eller tappar fokus.

    Sen är det vi som förare som är en stor bov i dramat. Om det börjat gå fel, förväntar vi oss att det ska gå fel, så vi går in med en negativ inställning redan från början. Detta känner hundarna av så tydligt och stänger av ännu mer, t ex med lugnande signaler att lukta att titta bort mm som vi ofta tolkar som om de tappar fokus, men vi är bara lite sura i rösten och de snappar upp det. Vissa hunder är såååå duktiga på att känna av känslolägen hos oss.

    här hejdar jag mig tror jag ;)

  10. Eva du får jättegärna skriva ett lååångt svar – tanke var inte att man behövde diskutera någon speciell hund utan fenomenet i allmänhet precis som Sara har gjor i sitt svar. Så intressant att höra andras tankar om detta tycker jag smile

  11. Det här tycker jag är en fråga som inte bara har ett svar, utan det är så otroligt många olika saker som påverkar hur de fungerar. Började skriva ett jääättelångt svar , men känner att jag inte skulle kunna sluta! ;) Svårt att bedömma innan man ser hunden/ hundarna.

  12. jag tror det är mkt i hundarna natur, hur klänsliga de är, men sen kan vi träna fram att vara minre ( eller mer?) störningskänslig. jag märker ju på Kiwi, hon kan vara väldigt störningkänslig i vissa fall, hon är som en valp i skallen ibland, men samtidigt när det blir väldigt mkt störning så blir hon en helt annan hund, lugn och fokuserar bra på mej. Bra på ett sätt för på de två tävlingar vi vatt p hittills har hon skött sej strålande laugh
    Hon kanske behöver min nervositet för att bli tillräckligt lugn! laugh
    Skillnad mot Zazza som aldrig brydde sej om andra när vi tränade, vi hade ju så kul… Nu har ju dock Kiwi blitt bättre. men det krävdes att folk som hon stack till ( bl a) sa åt henne att försvinna, inte helt lätt att få alla att göra det heller.. och sen just att bli van vid mer hundar och människor som rör sej i närheten. Att gå kurs är bra!!! smile
    Gud vad skönt att hälen är bättre… Bra att deras grejer funkar bra… Då vet man att man ska köpa sånt om man skulle behöva för hundarna…
    Hoppas ni får en härlig helg.. kram kram

  13. Jaha du. Kanske inte så lätt att svara på utan att ha sett hur hundarna beter sig i träning med störning. B har lätt för att fokusera men vill gärna kontrollera med en snabb titt om det händer nåt, speciellt om vi är ensamma på plan och det passerar nån eller liknande, är vi flera så är det sällan ett problem. Eller om det ligger ett avikande föremål på marken, därför kan jag ibland sprida ut t ex nån pinne, papperslapp eller markeringskon som han då självklart inte får gå fram och titta/nosa på för jag vill ju helst att han ignorerar det. Störningsträning kan man aldrig få nog av anser jag men har man en hund som väljer annat än att arbeta med sin förare så är det nog inte störning som är problemet utan mer att hunden inte förstått eller på annat vis inte ”gillar läget”.
    Kram o ha en bra helg

  14. herre gud det försvann visst lite
    ..En hund som väljer att fokusera på föraren i alla situationer kan i vissa fall bli svårare att få att jobba på längre håll men det upplever jag som ett ganska enkelt ”problem”

  15. Svåra funderingar en Fredagskväll,
    En hund som som klarar av och väljer att fokusera på sin förare trotts störningar anser jag inte är störningskänslig, ibland anses dom hundarna vara osäkra och jag kan till viss del hålla med om det det finns många hundar som söker stöd hos sina förare när det blir jobbigt men är dom osäkra pga av störningen tror jag inte dom kan jobba i dom miljöerna.
    Själv har jag jätte svårt att träna hundar som är utåtriktade och lätt tappar fokus det ställer oftast mycket högre krav på föraren.

Lämna ett svar till Cissi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.