web analytics

Så var det då dags igen

att ta tag liter mer ordentligt i lydnadsträningen laugh

Momenten i lägre klass är ju väldigt lika de i appellen om man bortser från krypet och dom har vi hyfsat bra koll på. Krypet jobbar vi med och där har jag provat att köra enligt ”Canis-modellen” med targetsticka och det har väl gått sådär. I början gick det bra men nu har han en tendens att varva upp så fort targeten kommer fram… Något fel har jag uppenbarligen gjort men vad vet jag inte så idag provade jag att helt ta bort den. Här är en liten film på första passet utan targetstickan, jag backade väldigt mycket för säkerhets skull:

Sen försöker vi ta tag i treans moment men det är inte så lätt då jag aldrig lärt in dom på någon hund tidigare så vi provar oss fram. Men en nackdel när jag inte riktigt vet hur jag ska göra är att jag har svårt att verkligen ta tag i det… Rädd att det ska bli fel och frustration i stället, inte bara från Hojt utan från oss båda. Fast fjärren försöker vi träna då och då, den är ju enkel att göra inne, men jag tycker det är svårt att ha rätt kriterier för belöningen?! Filmade även den idag men där kom bara halva hunden med så den säger inget ;-)

Vittringsapporteringen är ett annat kapitel som jag tänkte ha som vinterprojekt och då allra först att lära honom att inte tugga på pinnen. Vi har ju att han tar apporten i spåret och kommer med den till mig och där bryr jag mig inte om ifall han tuggar lite, med betoning på lite då förstås. Men den träningen har inte gått speciellt bra då han i det läget blir väldigt ivrig och när han blir det kommer ännu mer tugg… Så nu har jag bestämt mig för att prova Heidi-modellen och efter två pass så känns det som att här kan jag nog automatiskt få in att han inte tuggar. Gömmer apporten och när han luktat reda på den är han så ivrig att komma till mig med den att jag kan belöna innan han tuggar. I förrgår körde jag inne och belönade ganska direkt när han kom mot mig och idag körde jag ute i snön och kunde belöna närmare och närmare mig utan att få tugg! Nu gäller det alltså att skaffa en stor hög vittringspinnar för att kunna fortsätta med Heidi-modellen.

Sen är det några moment som jag behöver få någon som tittar på, och filmade för att verkligen se hur dom ser ut. Ibland känns dom riktigt bra men inte alltid och jag vill inte hålla på för länge ifall det nu inte är så som jag vill ha det. Det är sättande under gång, ingången när inkallningen blir längre och inkallningen från rutan till fotgående.

En annan sak vi borde träna MYCKET på är att vara lite galna, leka och ta i! Fattar inte varför det ska vara så svårt att ta tag i den träningen ordentligt?! Vi gör det såklart men inte alls så ofta och så intensivt som vi borde… Ja ja, bara att sparka sig själv i ändan och ta tag i den biten också ;-)

140124_hojt

 

4 reaktioner till “Så var det då dags igen”

  1. Han kör samma stil som Bönan när han kryper – hakan i backen laugh Det blir nog väldigt bra när det är färdigt!

    Jag har samma problem som du, tränar inte heller på sådant som jag inte har full koll på. Tänk om det inte blir helt perfekt från början!! Det vore ju för hemskt! ;)
    Fast om jag ändå ska ge dig något råd så håller jag helt med om det Sara här ovanför skriver!

    Jag kan kolla på dig när du kommer hit och hälsar på Preben. Vi får se om Sture finns kvar, han börjar bli ordentligt skruttig nu sad

    1. Ja lite svårt att bestämma om det är plats eller kryp ibland ;-)

      Tack!!

      Men oj då stackarn, skickar en nospuss <3

  2. Kryper ser jätte fint ut smile Man måste våga för att vinna och fel går oftast att rätta till, Gör det inte så krångligt och tro mer på dig själv du kan så mycket mer än du tror !!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.