web analytics

Kategori: Kennel Triporas

Träffat Solo och lite nostalgi.

Jag har haft en härlig helg i Stockholm, både träffat släkten och Solo samt varit på stora hundmässan i Älvsjö.

I lördags var jag, Tes och grabbarna på mässan och tittade och hade några trevliga timmar. Vi gick mest runt bland rasmontrarna då dom funderar på att byta ras nästa gång det blir aktuellt med en ny hund.

Jag smet lite tidigare ifrån dom då jag hade stämt träff med en annan fin liten grabb. Det var så roligt att få träffa Solo igen, och han bliv lika glad över att se mig :inlove:
Dom verkar stortrivas med varandra han och Antonia, och jag tycker han är så fin. Nu blev det inte så bra bilder med några delar jag med mig av i alla fall.

Resten av lördagen tillbringade jag hos min kära far och Leila och hade jättetrevligt. Vi åt som vanligt god mat och kom in på lite gamla minnen då jag fick detta fina kort i julklapp av dom. Det är jag och min far för sådär 35 år sedan, många år och kilo sedan (:cool:) :inlove: :heart:

Igår var jag en sväng till mässan igen och tittade på whippetar och pratade med massa trevliga människor. Dock stannade jag inte till slutet då det var ett antal timmars bilkörning innan jag var hem igen i lilla lugna Emmaboda. Borta bra men hemma bäst (:yes:)

Nu blir det en lugn vecka så ryggen får hämta sig sen nästa helg bär det av för att ta en titt på Rayas tilltänkte (:kiss:) . Information kommer efter det!

Mycket att tänka på.

Det fick bli veterinären för Impe trots allt, men som tur var ansåg hon inte att det var så farligt. Han fick en antibiotikasalva som vi ska smörja i 7 dagar så hoppas vi att han är bra sen. Fast helt klart måste vi fundera ut hur vi bäst ska hantera honom och hans olika problem när det kommer till motionerande. Han måste ju få röra på sig men helst utan att bli sämre, vilket verkar vara en svår avvägning. Simning och vattentrask är inga bra alternativ då vi har alldeles för långt till sådana aktiviteter tyvärr. Någon som har några andra tips?

För övrigt går mycket av tankeverksamheten just nu åt till att fundera på det här med avel och uppfödning. Jag är handledare både för SKKs distansutbildning för uppfödare och för den nya Hundavel och genetik (ämnen som jag finner otroligt intressanta) och det ger mycket extra tankar till hur jag själv ska förhålla mig i min avel.

”Vad är viktigt för mig i avelsarbetet?” – Viktigt är såklart hälsan och mentaliteten, men hur ska det ställas i förhållande till utseende och genetisk variation i stamtavlan? Här har de jag har pratat med av de mer erfarna uppfödarna/whippetägarna ganska lika åsikter: Vilken inriktning man väljer spelar inte så stor roll bara man är säker själv, olika typer/linjer av hundar inom en ras främjar  den genetiska mångfalden och är av godo.

”Vilka prioriteringar ska jag göra, vad kan jag ha överseende med?” – Ja det är ju det som är den egentliga frågan…

När det gäller mentalitet så ÄR den viktig för mig, men vad är god mentalitet? Troligen olika för olika personer vilket gör det svårt med hundar man personligen inte har träffat och kunnat bilda sig en egen åsikt om.

Hälsan är såklart nummer 1 men även den är svår att selektera för då all information inte finns tillgänglig eftersom den inte registreras någon stans och alla kanske inte berättar eller ens tänker på att något kan vara ett problem.

Genetisk variation? Vanlig eller ovanlig stamtavla? Ja det är andra frågor som det tåls att fundera på. Personligen vill jag ha en genetisk variation men då jag har en tik som har en varierad stamtavla redan är det inte något problem nästan oavsett vilka hanar jag titta på. När det gäller förekomsten av välanvända avelsdjur i stamtavlan så är det något jag beaktar och helst inte vill ha för mycket av. Men det är svårt då frågan är vad som räknas som välanvänt, och hur nära eller långt bort ska man acceptera att det ändå finns?

Utseendet är också en intressant fråga där det finns massor av olika åsikter. Så länge man väljer en sund och balanserad hund så är ju utseendet inte något hunden själv lider av. Två saker som är viktiga för mig är att det ska synas att det är en vinthund som kan springa och den ska hålla sig något så när inom rasstandarden både när det gäller storlek och övriga delar. Vad som sen kan anses önskvärt är verkligen öppet för tycke och smak och varierar stort mellan både olika uppfödare och bland de vanliga hundägarna.

Som sagt, mycket att fundera på och försöka ta ställning till inför valet av hane till Rayas nästa kull. Jag vill tacka alla mer erfarna som så beredvilligt ställer upp och svarar på alla mina frågor och villigt diskuterar olika hanar, olika inriktningar och allt annat som har med avel och uppfödning att göra. Jag har lärt mig massor av er, fått mycket att tänka på och håller tack vare er på att så sakteliga forma mina egna mål och vad jag vill med min avel och uppfödning.

 

Vilket äventyr!

Vilket fantastiskt äventyr vi varit med om de senaste månaderna, både när vi väntade och när vi väl fick vår första kull valpar här på Kennel Triporas :heart:

Det visade sig att Raya (SE LCCH DK LCCH Dixietown Alptoppens Ros) och Hobbe (SE LCCH AGHD1 Jalessas Oberyn) bara fick en valp. Tråkigt på många sätt men även en liten fördel att som förstagångsuppfödare bara ha en valp när han blev lite större.

Själva valpningen tog ett par timmar och det var jobbigt både för oss och Raya men tillslut gick det bra och inga komplikationer.

Raya tog mycket väl hand om sin son och för att skapa lite mer både värme och ”hinder” runt honom så fick han ett gäng mjukisdjur som ”syskon”. Här är han 1 vecka gammal och besöker biabedden medan jag gör rent i valphuset:

Vid 2 veckor så började han öppna ögonen:

Efter det så såg man nya saker och en utveckling på honom nästan från dag till dag. Vid 3 veckor så bytte vi valphuset till en större och mer öppen valplåda och en kisslåda då han började ta sig ur lådan för att göra sina behov.

Vid 4 veckor märkte man att han blev mer och mer aktiv så han fick in fler leksaker i lådan/hagen.

När han var 5 veckor så var det så praktiskt att vädret var varmt och skönt och han fick börja vara ute en hel del.

6 veckor gammal kunde man försöka brotta ner sin mor :inlove:

De sista veckorna fick han såklart vara med överallt och även om Luna var väldigt splittrad i sitt förhållande till honom så blev det bättre på slutet och dom kunde ha både mysigt och roligt tillsammans ibland. Här är Solo 7 veckor:

Dagen innan han skulle fylla 8 veckor så var Rayas uppfödare här och Solo fick prova på det här med att ”jaga trasa”, det var superkul tyckte han!

På kvällen fick han besök av sin fars ägare och uppfödare och hon ställde upp honom för en ”snygg-bild”, tyvärr dåligt ljus men jag tycker han är så fin :inlove:

På själva 8-veckorsdagen fick han träffa Oops för andra gången i sitt liv och det var precis lika roligt den här gången:

Den 2/11 blev det en premiärtur till skogen och efter det var det dags för bad då veterinärbesiktningen var bokad till eftermiddagen.

Så kom då tillslut dagen då han flyttade hemifrån. Både sorgligt och roligt såklart, men mest spännande att få följa honom och se hur han utvecklas framöver.

Han flyttar till norra Stockholm och vi önskar Antonia stort lycka till med Triporas Solo och hoppas, och tror ni kommer att stormtrivas med varandra :heart: