Efter tävlingen i söndags har jag funderat en del på vad som händer med mig vid tävling kontra träning/träningstävling. När jag började tävla med hund för snart 20 år sedan (oj vad tiden går!!) var jag nog som många är. Jag var supernervös och gick in och tävlade och var som man brukar vara när man är ute, medveten om allt. Först och främst på mig och hunden men även på allt runt omkring. För sådär 7 år sedan slutade…
Jag är envis av mig men nu ger till och med jag upp…. Nu är det slut med lydnadsträning för Királys del… Bara att inse att han inte är intresserad av att träna lydnad – i alla fall inte med mig… Tur jag redan tidigare bestämt att han och jag skulle börja om med agilityn igen så vi har något kul att göra ihop :-)) Ja spår och uppletande kommer han så klart också få träna när jag ändå tränar med…
Ja starten på detta år hade helt klart kunnat varit betydligt bättre…. Så nu hoppas vi på att allt ”skit” är avklarat så resten av året blir bra! Impe är ok nu efter sin tå och skadan i sidan (troligen en pinne från häcken som orsakade den) som fick sys och dräneras. Min rygg börjar bli bättre men jag ska faktiskt ta och gå till en naprapat, ja i alla fall försöka få tummen ur och beställa en tid ;-) Hojt börjar…