web analytics

Att jag aldrig lär mig….

I tisdags var vintern här en sväng på besök, kallt och lite vitt på marken. Era tyckte det var lika kul som allt annat här i livet medan whipparna gärna hade varit på en varmare plats ;-) Men med täcke på så är det ändå ganska kul både i skogen och att busa lite på tomten.

Jag håller mest med whipparna då jag inte alls gillar halkan som blir… Efter den lite väl aktiva helgen (att jag aldrig lär mig  wacko )  så kände jag såklart av ryggen och det blev ju inte bättre av att jag halkade till lite. Så lite att jag inte tänkte på det men på kvällen hade jag jäkligt ont sorry . Alltså fick det bli en lugn dag i går med laserbehandling och massagebad. Roade mig med att försöka sticka lite igen.

Det har ju inte fungera på flera år för axlarna skull men tänkte prova nu och se om dom håller.

Idag kändes ryggen mycket bättre igen, vilket var tur då det stod spår på schemat. Jag och Lotta träffades i bokskogen vilken var ett tag sedan. Jag älskar bokskogar, väldigt vackra alla årstider.

Era fick ett spår på knappt 500 m med 4 pinnar och ett antal spetsvinklar. Ville testa hur hon jobbade och hur hon gjorde med pinnarna om spåret blev svårare. Hon jobbade som vanligt riktigt, riktigt bra även om hon gick över första pinnen, dock så pass precis att jag såg den. Tror hon tyckte det var så spännande att vara i bokskogen igen och dessutom var det lite extra knöligt i början och då lägger hon all fokus på spårandet. Men resten av pinnarna tog hon och hon jobbade så fint i alla spetsvinklar kiss

4 reaktioner till “Att jag aldrig lär mig….”

  1. Det är inte så lätt att komma ihåg att ta det lugnt när man har roligt.

    Hoppas det gick bra med stickningen och axlarna!

    Det är så fint i bokskogar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.