web analytics

Vissa saker fascinerar mig.

Bland annat det här med hur olika man ser på avel/uppfödning. Personligen tycker jag det är bra att man har olika åsikter och inriktningar med sin uppfödning, så länga man har en egen tanke med det man gör så kan det aldrig vara fel (så länge man håller sig inom SKKs och jordbruksverkets regler och har djurens bästa i åtanke förstås). Personligen är jag för att avelsdjuren inte är för unga vid avelsdebut och att inavelsgraden blir låg. Sen är mentaliteten och hälsan viktigast för mig då det är sånt som kan påverka hunden och valpköparna under hela hundens liv. När det gäller utseendet är det betydligt mer öppet så länge det finns en ok grundkonstruktion som gör att hunden rent fysiskt mår bra och ser ut som den ras det handlar om, sen har alla en egen uppfattning om hur en vacker hund ska se ut. Själv har jag såklart en bild i mitt huvud över hur en whippet ska se ut för att jag ska tycka den är snygg och vill självklart nå dit med min uppfödning så småningom. Inser dock att den tik jag startat med har en del brister i exteriören och visst har tanken funnits att köpa in någon snyggare och börja där men Raya har så många andra fördelar rent mentalt och, vad jag vet än så länge, en bra hälsa så jag har ändå valt att starta med henne. Utseendet ska jag försöka förbättra och få dit jag vill genom att välja hanar som jag hoppas stegvis ska hjälpa mig åt rätt håll, samt såklart spara den tikvalp som jag personligen tycker bäst om.

Förra helgen träffade jag Solo som är Rayas förstfödde och vilken känsla det var att träffa honom och inse att han har jag fött upp. En varm och glad känsla, både för att han verkar vara en sån härlig hund med ett i mitt tycke bra temperament och för att hans matte verkar så nöjd med honom. Utseendemässigt är det mest långa ben just nu, och som den tonåring han är så är han ganska tunn men ser ändå väldigt fin ut i många delar. Det ska bli spännande att följa hans vidare utveckling under kommande år.

Solos små halvsyskon är nu snart 12 veckor och alla verkar hålla sina familjer fullt sysselsatta. Tura tyckte det var kul att träffa storebror och det var roligt att se hur fin han var med henne när han väl insett att hon var en valp.

Den helg som just har varit var helt perfekt enligt de fyrbenta. I lördags var jag och Luna på handlerträning för duktiga Sofia Bruse Harkell, vi fick flera bra tips med oss hem.

Tura var med och upptäckte Brunnsparken, spännande med alla nya intryck tyckte hon.

Raya var under tiden med husse på lc-träning, äntligen var hennes kommentar om att få springa lc igen!

I går var hela familjen i Påryd på whippetraceträning. Raya och Luna var lika taggade och lyckliga som vanligt när man kommer till Påryd medan Tura var lite försiktig i början med alla människor och hundar. Men det tog inte lång stund innan hon insåg vilket roligt ställe hon hamnat på. Kan säga att det blev en lugn söndagskväll hos familjen Olin.

6 reaktioner till “Vissa saker fascinerar mig.”

  1. Spännande det här med tanke bakom sin avel. Ibland undrar man hur det står till med den saken … Självklart har vi alla olika uppfattningar om vad som är viktigt och inte, och vad som är vackert och inte. Håller med om att en absolut självklarhet hos seriösa uppfödare torde vara att prioritera hälsa och mentalitet (som faktiskt faller in under hälsa enligt mitt sätt att se det). Utseendet anser jag också vara mindre viktigt, inom rimliga proportioner förstås.
    Härligt att se lilla Tura med stora trasan ?

    1. Ja visst hör mentaliteten till hälsan, men tyvärr ser inte alla det utan man måste vara lite övertydlig ibland…

  2. Ni är så energiska! Och alla ser ut at ha haft väldigt kul – även om Luna ser misstänksam ut på den här bilden ?

    Trasan är nästan större än Tura ?

Lämna ett svar till Erika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.