Om att vara nöjd.

Att bli nöjd med något hänger till viss del på vilka förväntningar man hade innan. Personligen tror jag att hade man inga speciella förväntningar så är det lättare att känna sig nöjd efteråt, oavsett hur det gått. Däremot om man förväntade sig (eller hoppades på) ett visst ”utslag” så är det svårare att vara nöjd om det inte uppfylls till 100%. Vi har väl alla någon gång upplevt känslan av att inte vara nöjd med ett resultat som inte levt upp till våra förhoppningar, hur goda intentioner vi än hade innan.

Ett exempel är vårt hem där det skett många ommöbleringar och förändringar under de 13,5 år vi bott här, men nästan alltid har vi landat i att ”nja vi får se, kanske”. Då 2020 var ett år när vi tillbringade mer tid än vanligt hemma så fick vi äntligen tid/lust att ta tag lite mer rejält i hus och hem.

Det började under våren med att vi äntligen gjorde en dörr ut på norrsidan, den dörren har vi velat ha sen vi flyttade in men med vattenburen värme med element under fönstren var det svårt. Vill ni läsa mer om den förändringen så kolla in det här blogginlägget: Om lyxen av att ha en händig man smile

Sommaren ägnades åt utvändigt fix och nu under hösten och vintern har vi tagit ett större grepp inne.

Den totala ommöblering som skedde i början på november var en direkt följd av att Jerker hade jobbat hemma varannan vecka sen i april och vi då insett att som vi hade det var varken funktionellt eller trevligt. När vi sen fick möjlighet att lägga lite extra pengar på vårt hem så blev det först lite uppfräschning av både badrummet och lilla toaletten. Sen tog vi (jag här använder jag ordet ”vi” lite väl fritt kanske då min händiga man är den som gjort mest som vanligt 😇❤️) äntligen tag i att göra om ovanför diskbänken och byta golvet i hallen, köket och matrummet.
Nu är allt klart, till och med de små detaljerna som Jerker normalt brukar ha lite svårt att få gjorda är färdiga, och vi är så otroligt nöjda med resultatet. Det överträffar till och med våra förväntningar och det säger inte lite 😁.

Nedan ser ni före- och efterbilder på de stora bitarna vi har gjort i höst/vinter, (nu längtar jag till våren så vi kan ta tag i planerna vi har för altaner, uterum och trädgård).

Före:

Efter:

Före:

Under:

Efter:

Medan vi höll på så fick Turan syn på en ”leksak” hon inte sett förut (det står ju normalt en bänk där). Hon stod länge och försökte få den att ”trilla ner” till henne:

Före:

Under:

Efter:

Före:

Efter:

Före:

Efter:

 

 

Nosfunderingar

När det är snö kan man verkligen studera hur en hund reagerar på de viltspår som finns i skogen. Jag diskuterade detta med en vän härom veckan och det är verkligen olika både mellan raser och mellan individer. När jag tänker tillbaka på Era (vår bordercollie) eller på pumisarna så följde dom gärna viltspåren med nosen så länge dom kunde, eller fick. Med whipparna är det annorlunda då dom ju har ett annat sätt att leta/jaga på. Den som är mest tydlig i ett annat beteende än våra tidigare hundar är Turan, hon upptäcker spåret, följer det en kort bit med nosen sen ställer hon sig ofta på två ben och spanar runt. ser hon inget då så springer hon vidare och bryr sig inte om just det spåret mer.
Hur gör era hundar, och är dom ”typiska” för sin ras?

 

Ett annat sätt att använda nosen på är att leta efter eukalyptus, men där märks det att det är ett mer inlärt beteende  och inte så stor skillnad mellan raser. Däremot skiljer det betydligt mer mellan individer tycker jag, hur dom letar och hur man kan få upp ett bra engagemang för att leta.

Luna som jag har gått kurs med och som hållit på med detta längst har ett mer aktivt letabeteende men har fortfarande svårt med fokuset och att markera. Markeringarna har vi jobbat mycket med och man märker att det är hennes fokusförmåga som brister, men det har blivit bättre ju mer samtränade vi blivit. Jag lär mig ju även att läsa av henne bättre och bättre i markeringssituationen.

Raya är den som har svårast för att både leta och markera då hennes grundinställning till allt är att ”nu har jag gjort nått ge mig godis eller lek”. Att hon sen kanske bara sniffat lite på en sak hör inte dit enligt henne crazy . Men med lite extra träning börjar även hon fatta att man faktiskt måste vara ganska tydlig för att den där matten ska fatta nått  laugh . Fast jag tror aldrig hon kommer att bli någon lysande nw-stjärna, vi håller det på en nivå som vi båda tycker är kul.

Turan, hon som har tränat detta minst är ändå den som är bäst på markeringarna. Själva letandet och uthålligheten jobbar vi på och det går framåt och hon verkar tycka det är roligt.

Sen märker man ju hur situationsbundet och platsbundet all träning blir. Alla tre har helt klart koll på att det är något man ska leta efter när matte gör vissa saker i ”träningsrummet”. Nu är det verkligen dags att jag tar mig samman och tränar detta regelbundet på någon annan plats också. Det är bara så enkelt att träna i träningsrummet då vi kan stänga av dit in och det är svårt i resten av huset, en nackdelen med öppen planlösning blum .

”Att vända kappan efter vinden”

Ja vad är det för uttryck och vad menar man med det? Personligen tror jag det är olika vad man menar när man använder uttrycket, men rent filosofiskt kan man nog säga att det handlar om att ändra sig för att man har nått att vinna på en ny åsikt. Jag har egentligen inget emot att folk ändrar åsikter bara man är ärlig med att man gör det och står för sin ändring.

Fast rent praktiskt skulle det kunna handla om att man lägger en pinnstig i antingen medvind, motvind eller sidvind 😃. Senast så blev det sidvind då Turan både behöver träna på att plocka pinnar och att hålla sig i spåret när det driver åt sidan.

Eller så skulle det kunna vara att man ändrar hur man tränar med sin hund beroende på vilken hund det är. Att träna Luna och Turan tillexempel är ganska olika och det gäller att vända kappan åt rätt håll när man byter hund.

Att använda omvänt lockande för att få Turan fokuserad fungerar utmärkt men försöker man det med Luna så blir hon bara frustrerad och tappar fokuset i stället.

Nog filosoferat nu tar jag hundarna och går ut i skogen, njuter av solen och rensar hjärnan i stället.