Lita på sin hund

Ja i spåret är det inte alltid så lätt tycker jag. Det finns ju så mycket annat som rör sig i skog och mark som kan vara mer spännande än ett vanligt personspår.

Så både i går och i dag har jag tränat på just detta!

I går blev det ett spår i bokskogen där jag och Hojt gick det helt själva, precis som på tävling. Dock var det bara ca 500 m och med tre apporter, man måste ju börja någon stans ;-)

Idag blev det en annan typ av spår men fortfarande med inriktning på att jag ska lära mig läsa och lita på Hojt så jag vet när han spårar spårläggaren eller gör något annat. Ulrika lade ett med mycket klurigheter både i form av konstiga vinklar, spetsvinklar, terrängskiften, märkliga ställen för apporterna och dessutom ovanligt knölig terräng.

Svängen ner och utmed vattnet var lite underlig tyckte han men tuffade på så bra så, trots allt grisbök överallt!

För att inte tala om hur konstigt det var att det luktade inne från ett ”ruinrum utan tak”, men in gick han och ut med pinnen kom han!!

Sen bar det av in i skogen där det först var helt ok att gå men sen blev värsta stenpartiet med odon och mossa.

Jag hade fullt upp att ha koll på var jag själv satte fötterna så jag inte skulle trilla igen så jag bara höll i linan och litade på att Hojt tog oss rätt väg ut ur detta utan att jag behövde ha koll på honom. Och det gjorde han såklart, och med pinnen som låg där med hem också!

Sista biten var mer lättgådd och vi kom till slutet utan några skavanker och med alla pinnarna och det bästa utav allt var att jag litade på Hojt hela vägen! Jag börjar känna i linan när han bara ska kolla en återgång eller en konstig vinkel och hans drag när det är rätt går inte att ta fel på känns det som. Även om han fortfarande kan lura mig när han genar men förhoppning är ju att han inte genar om han känner en pinne ;-)

Tack Lollo för bilderna!