Det tog stopp…

Jag tappade lite lusten att blogga när Turan blev dålig och efter det så har jag inte riktigt kommit igång igen då inte heller Luna och Raya har mått toppen.

Tiden har i stället lagts på jobb, funktionärsuppdrag och virkning vilket kanske inte är så roligt att läsa om. Men då jag fick påstötning härom dagen om att det var länge sedan jag bloggat så tänkte jag göra ett litet inlägg smile .

Det har som sagt blivit en del virkat så filten jag gjort i ”hörn till hörn”-teknik är klar:

och just nu håller jag på med en sjal till som förhoppningsvis snart är klar den med:

De senaste dagarna har det blivit varmare ute, framför allt har det slutat vara minusgrader på nätterna, så nu har vi börjat lite med utepyssel.

Turan tycker det är jätteroligt att fler än hon vill vara ute och göra saker på tomten, extra roligt att husse har hållit på lite med veden så det har blivit nya ”leksaker” till henne laugh

Hållet i altanen på norrsidan ska läggas igen då busken som stod där är borttagen, altanerna är även skrubbade och ska bara oljas in innan vi kan börja använda dom ordentligt.

Sen är det skönt att mamma äntligen fått första vaccinationen, det firade vi med middag idag och hon hade med sig två superfina dukar som hon sytt åt oss. Vi hade ju lite speciella önskemål på dukar till all-valp-spelrummet och då är det enklast att gå till mamma och säga ”kan du sy en duk och en löpare till oss” In Love

Dom blev jättesnygga och passade utmärkt tycker vi:

Färgåtergivningen på den stora duken är inte helt korrekt, tittar man på den delen som hänger ner så stämmer den färgen bättre.

 

Förena nöja med nöje :-)

Ja egentligen heter det ju ”förena nytta med nöje” men jag tycker det blir ännu bättre om man lyckats förena nöje med nöje i stället yes .

Senast jag och Turan var och spårade så ville jag att Jerker skulle filma lite så jag fick se hur det såg ut ”på håll” och han föreslog såklart att han skulle använda drönaren (win – win för oss båda alltså). I början reagerade Turan varje gång drönaren lät lite extra, hon stannade och tittade på den men det var inga större problem att få henne att fortsätta. Jag hade lite godis i början av spåret men upplevde att hon mest blev störd av det, sista delen var utan och då spårade hon riktigt fint. Inga större problem att markera och ta pinnarna men dom måste jag fortsätta jobba med vid sidan av. Spåret var drygt 300 m långt och jag tycker hennes spårork har blivit mycket bättre så förhoppningsvis blir det vår snart så vi kan komma igång mer ordentligt med spårandet.

Det var jätteroligt att få se det hela lite grann från ovan så jag bjuder på en liten film:

 

Det finns fler situationer som har blivit ”förena nöje med nöje” på sista tiden. Det har ju varit tre olika varianter på skid-VM på TV under februari och då jag kom igång med virkandet precis innan så har det varit perfekt sysselsättning framför TVn laugh . Jag kan inte säga annat än att jag är stolt över att få klar min första virkade sjal, som jag dessutom är väldigt nöjd med, jätteroligt att virka var det också!

Sen hör nog inte den här bilden till samma tema men Jerker var glad som skulle raka sig och Turan var glad för att hon fick lukta på hans spännande rakborste av grävlingshår:

Ibland behövs det bara lite för att man ska bli glad och nöjd igen!

Det är mycket som hänger i luften just nu som gör en fundersam och när inte heller hundarna mår helt bra (på lite olika vis) så blir man lite ”under isen”… Att allt  inte blir som man hoppats är inte kul men man får hitta nya utmaningar och passa på att göra andra roliga saker. Vi har diskuterat mycket och ofta med varandra och även med lite olika vänner och många trådar har vi ”knutit ihop” och känner trots allt en viss förhoppning inför framtiden på flera plan. Så idag när det var vårväder och Jerker var ledig packade vi fika och spårgrejer och gav oss iväg ut för att njuta av dagen.

Först blev det en skogspromenad med alla tjejerna:

Hittade detta speciella träd som vi, trots att vi gått där ofta, inte har observerat tidigare:

Innan vi gick promenaden hade vi lagt var sitt spår till blondinerna, först ut var Turan som fick ett på ca 300 m och med tre pinnar och en slutpinne.

Vi kör fortfarande en del godis här och där i spåret men jag var ändå lite fundersam med tanke på all snö som trots allt låg kvar, och att det var ett tag sedan vi spårade. Men hon skötte sig jättebra och jag tyckte inte hon verkade gå på synen utan använde näsan för att följa spåret trots att det syntes var husse hade gått på en del ställen.

Efter Turan var det Rayas tur att få lite egen tid, dock inget spår för henne då det inte riktigt är hennes grej. Då hon har känts ok den senaste tiden så fick hon roa sig med frisbeen en stund, mycket uppskattat hälsar hon kiss :

Sist ut var Luna som fick ett kort spår på dryga 100 meter med en pinne samt en slutpinne. Hon var superduktig trots att det var evigheter sedan hon spårade senast, visst hon fick också lite godis i spåret men ändå – en liten stjärna Star . Hon blev jätteglad både för spåret och för belöningarna yess :

Sen hade vi en underbar fikastund i solen och alla njöt av det härliga, varma vädret.

Vi avslutade eftermiddagen med att jag gick en egen sväng med mor och dotter i kohagen medan Luna och husse packade ihop. Tjejerna njöt lika mycket som jag av promenaden även om det kanske inte alltid ser ut som om dom är de bästa vänner direkt:

Som sagt en helt ljuvlig eftermiddag på många sätt som gjorde oss alla fem glada och nöjda med varandra och livet Heart