6 månader i onsdags!

Man märker att det är mars nu, antingen är det snö eller så skiner solen. Vårlökarna börjar komma upp även om det just nu inte är mer än några få plusgrader:

Den förhoppningsvis blivande mamman och jag har hållit oss hemma medan Jerker och Luna var i Stockholm och hälsade på släkten, ställde ut och träffade Triporas Solo med familj.

Solo hade blivit väldigt lycklig när han träffade Jerker:

Det som däremot förvånade mig lite är att han hade blivit väldigt glad att se mina systersöner också, trots att han bara träffat dom en helg när han var liten. Grabbarna var lika glada dom att få träffa Solo igen!

Det gick sådär på utställningen både för Solo och för Luna. Luna har ju vissa brister vilket den här domaren tyckte övervägde så hon fick ett VG, men hon och Jerker hade haft det roligt i ringen och det räcker långt kiss .

Solo fyllde ju 6 månader i onsdagen den 6/3 2019 och är fortfarande väldigt valpig. Med både tunn kropp, gängliga ben och massa valpbus så blev kritiken som den blev:

Men han verkar vara en superhärlig hund och det kommer man långt med. Ska bli himla roligt att fortsätta följa hans utveckling och se hur han blir som vuxen. Jag är i och för sig väldigt partisk men jag tycker han är jättefin In Love

 

 

Livet rullar på.

Medan tankarna snurrar och vi ser fram emot att Raya ska löpa någon gång i januari-februari så går livet sin gilla gång. I fredags var vi bortbjudna på middag och Raya träffade en trevlig häxa cool .

Det finns fördelar med att bara ha korthåriga hundar, alla vill ha varmt och myser gärna med varandra In Love

I söndags var det meningen att Raya och jag skulle ha åkt till Moheda på en inofficiell utställning och umgåtts lite med Jenny och Malin. Tyvärr satte det senaste besöket hos kiropraktorn stopp för det så Jerker fick åka i stället. Dom hade haft en väldigt trevlig dag som avslutades med att Raya blev BIS-brukshund och dom kom hem med en otrolig mängd priser, väldigt generös utställning när det kom till priserna i BIS-finalerna tydligen!
Tack Malin för bilden Heart

Gårdagen bjöd på soligt och kallt väder så jag och hundarna passade på att åka ner till Långasjö och gå en härlig promenad där. Vi avslutade med en hel del spring i en tom fårhage och alla njöt verkligen av både promenaden och leken.

Tänk vad positiv energi kan göra mycket :-)

För en och en halv vecka sedan åkte jag, Raya och Era till Halmstad för att tävla whippetrace och ställa ut Raya på whippetklubbens inofficiella utställning, Era fick hänga med som sällskapstjej.

Jag är så himla glad över vår husbil som gör att jag kan åka på sånt här utan Jerker, han hade beredskap på jobbet och kunde inte åka med just den här helgen. Träffade många trevliga människor som vanligt på whippetrace, för även om det tyvärr börjar pratas lite väl mycket tider även här så finns det fortfarande många som bara gör detta för att deras hundar verkligen älskar det och inte bryr sig om hur det går bara hunden har skoj! Så trots att det blev en lång dag så kändes den inte lång med alla positiva människor runt omkring  smile

Raya hade jätteroligt och kom tvåa i sin final, fint visade av Lisa kiss

Vädret var helt perfekt hela dagen, synd bara att det inte höll i sig till på söndagen… Då var det regn och rusk som gällde och det var många whippar som tyckte att deras mattar/hussar hade blivit helt galna som släpade ut dom i det vädret crazy  Raya var inte alls road men Annelie kämpade bra och visade henne så bra det gick i regnet, tack snälla för hjälpen Heart . Jag är inte alls förvånad att hon blev fyra av de fyra unghundstikarna som var där. Men trots vädret så hade jag det jättetrevligt bland massa trevliga och positiva människor även denna dag Yes

Väl hemma så var det bara att vila upp mig några dagar innan det var dags att ta Era med mig och åka på bruks-läger utanför Sala. I år hade jag bestämt mig för att prova sök-gruppen, med en viss tvekan i och för sig då jag inte riktigt vet om det är en gren för mig. Det krävs att man hamnar i ett bra gäng då det är dom andra som egentligen tränar ens hund och man själv mest tränar de andras hundar. Det är ju figgen som sköter belöningen och den måste bli bra för just den hunden.

Lägret började med samling och genomgång i grupperna på onsdagskvällen och instruktören gav ett mycket bra intryck. Väl ute i skogen på torsdagen så visade det sig att det var en toppeninstruktör, glad, positiv, engagerad och full av övningar och träningstips, och ett fantastiskt härligt gäng människor och hundar i sök-gruppen yess

Era hade ju bara gjort lite hittaövningar på husse innan vi åkte så jag blev verkligen imponerad över hennes utveckling under de här dagarna. Tack vara härliga figgar som gav allt i leken och instruktörens påhittiga övningar så fick hon ingen utdelning för varken sitt försök att använda synen eller spårandet utan använde sin näsa precis som hon skull, så jag är helnöjd med lägret. Kan verkligen rekommendera Hanna Högström som sökinstruktör och jag skulle mer än gärna vilja ha hela den glada, positiva och engagerade gruppen här nere att träna sök med kiss

Vädret var perfekt hela tiden, i alla fall när man befann sig i skogen på dagarna, och kvällarna var så sköna.

En av dagarna satt jag som öppen figge för ett par av hundarna och passade då på att ta några bilder, framför allt den på Elsa blev härlig medan den på Katla blev lite för suddig:

På söndagen innan vi skulle åka hem så passade jag på att gå en lite längre runda i skogen med Era, hon är helt fantastiskt enkel att ha med sig så här.

Visst skällde hon lite på rummet när det gick förbi en hund precis utanför dörren eller utanför fönstret men för övrigt var det mest spännande med alla hundar och människor.
Nu får vi se hur mycket sök det blir tränat här hemma. Vi fick med oss ganska mycket som man kan göra utan figgar eller med bara en figge så kanske jag ändå kommer att satsa även på söket. Era tyckte det var himla roligt i alla fall och med tanke på den härliga gruppen vi hamnade i så tyckte jag det med yes

Vi stannade i Norrköping på vägen hem då jag inte fixade att köra hela vägen hem efter fyra dagar i sökskogen, och det var en ganska stor kontrast att gå från skog och lägerliv till storstaden. Era som till vardags bara är van vid lilla Emmaboda gjorde stora ögon, men var som vanligt mest nyfiken på allt In Love