web analytics

Nytt år, nya förhoppningar!

Nu har vi kommit ett par veckor in på 2021 och på något sätt hoppas jag fortfarande på att alla ska följa restriktionerna som finns så vi snart ska kunna se ljuset i tunneln!

Här går livet sin gilla gång med en hemarbetande man och två konvalescenter. Turan har kommit över sin infektion och mår bra, dock vet vi fortfarande inte varför hon blev dålig. Nu har hon och jag i alla fall kommit igång med både lite ”lydnadsträning” och fysträning. Vi kör micropass med lite blandade lydnads/bruks-delar och har börjat bygga så smått på fysiken inför kommande säsong.

Vi önskar verkligen att året ska bli bättre och bättre när det kommer till saker man kan göra. Jag skulle vilja försöka starta Turan i startklass, appellklass och göra ett doftprov i nosework, det kanske bara blir drömmar men vi ska träna på ett tag så får vi se hur långt vi kommer. Jag gillar ju verkligen det här med att träna hund, även om min kropp inte alltid gör det, och Turan tycker det är roligt i lagom små doser så vi kör på så gott vi kan.

Just nu kampanjar vi ”komma med pinnen ända fram till matte” och idag blev det lite tränat i kohagen när Turan och jag var där på promenad. Det tog några försök innan hon insåg vad som gällde för att få godiset, svårare ute än inne uppenbarligen, men efter det blev det några jättefina hämt/avlämningar.

Vi kommer även försöka ta oss ut på några utställningar samt lure coursing och whippetrace såklart, men hur mycket det blir får vi se. Träffa släkten och våra valpköpare står också högt upp på önskelistan, till sommaren eller tidiga hösten så kanske det kan bli av!

Sen får vi se om året har några fler roliga saker att bjuda på, vi hoppas på det yes .

Livet är inte alltid en dans på rosor….

Den sista tiden har livet kanske inte riktigt varit lika trevligt som tidigare. Inte så att vi är påverkade av pandemin på något negativt sätt, som tur är, utan för att det händer saker som man lika bra hade kunnat vara utan…

En sådan sak är Rayas återkommande problem med ländryggen/baken som gör att hon inte musklar vänster rumpa lika bra som den högra. Hon har snart gått på onsior i 4 veckor och är klart piggare och livligare så förhoppningsvis var det en envis inflammation som inte velat ge med sig. Nu gäller det att göra en bra rehab med både rörelser och massage så kanske det blir bättre på sikt, om det nu var en inflammation så det inte bara är onsiors smärtlindrande effekt som gett resultat….

En annan, och värre sak är att Luna nu fått diagnosen diskbråck i nacken sorry . Vi har varit hos en jättebra neurolog i Kalmar som verkligen har gjort allt för att hjälpa oss utan att behöva ta till en MR. I fredags var vi in och gjorde en vanlig röntgen av hela kotpelaren och där syntes ett diskbråck mellan halskota 5 och 6.

Vi har valt att i det här läget inte operera utan försöka hålla henne smärtfri med värme, rehab och eventuellt onsior om det behövs. Tyvärr kan hon inte få gabapetin, vilket såklart vore det bästa men det fixar inte hennes mage oavsett vad vi försöker hjälp till med. Blir det ändå värre så får vi ta ett nytt prat med neurologen och se vad vi kan hitta på, så länge gör vi alla vad vi kan för att ta hand om vår fina Luna. Raya tillexempel ställer upp och stöttar mellan varven :inlove:

och husse har byggt en fin matbar åt henne så hon inte ska behöva böjas sig så mycket:

Vi sänder även ett tack till Yvonne på Torshammarens för den fina, sköna halsvärmaren som är perfekt för Luna nu. Oavsett om hon ligger eller rör sig så sitter den kvar över just hennes problemområde så den har hon på sig inne.

För övrigt så finns det mycket att säga om olika saker som skulle kunna vara bättre men jag nöjer mig med att skicka med ett väldigt bra gammalt ordspråk ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, gäller både folk och våra hundar tycker jag. Om alla tänkte så och avstod/nyanserade detta med ”jag, mig och mitt” som verkar vara det som råder i stora delar av samhället idag så skulle nog klimatet i världen vara annorlunda och kanske till och med denna pandemi inte skulle vara fullt så utbredd….

Avslutar med en bild som visar några av de viktigaste ”individer” jag är väldigt glad och tacksam för att jag har i mitt livet (ja inte drönaren då, den är Jerkers julklapp till sig själv ;-) ) :heart: :

Husfix och hundträning!

Nu har vi äntligen kommit igång med uppfräschning av huset, det är något vi har pratat om länge men tidigare år har vi prioriterat annat. I år när så mycket olika arrangemang är inställda så passar vi äntligen på att få det gjort.

Vårt hus har eternitfasad men även en del trä på gavlarna och runt fönstren, vilket nu håller på att förvandlas från brunt till en snygg röd färg. Jerker ska även göra underslag som blir vita då fasaden är vit, även fasaden skulle behöva få lite ny färg men det får vänta till nästa år.

Jag försöker göra en del men största lasset får Jerker dra, han hoppas hinna klart det mesta vi tänkt under de två veckor han har semester nu cool

På hundsidan är det av förklarliga skäl relativt lugnt. Jag och Turan tränar lite lydnad och en del spår samt whippetrace, den enda springsport som för tillfället går att träna.

Spårandet går riktigt bra, vi har börjat med lite svängar/vinklar och hon är riktigt duktig. Däremot har jag uppenbarligen svårt att lära mina hundar att gilla pinnarna, det roliga spåret tar lätt överhand. Ja, ja bara ta tag i det och köra lite separat träning på temat ”älska att plocka pinnar i spåret”.

På whippetracet har hon kommit så långt att hon springer med andra från buren. Sist hade hon sällskap av två andra och vi upptäckte att hon är en ”svart” hund, hon skulle bara över på höger sida oavsett i vilken bur hon startade. Förhoppningsvis är det bara ovana av att ha andra med så vi hoppas det ger med sig när hon får mer erfarenhet.

Raya får fortfarande mycket rehabträning även om hon nu får göra mycket vanlig träning också. Hon har fått vara med på whippetraceträningen men får ta det lite lugnare än vad hon själv tycker är nödvändigt.

Stackars Luna lyckades göra sig ordentligt illa i en framtass för drygt två veckor sedan.

Veterinären gissade på antingen något vasst föremål eller en orm. Konstigt nog hade vi inte märkt något, men då det är den tassen som hon reagerade märkligt med när vi var hos neurologen så kan ju förklaringen vara att hon själv faktiskt inte kände jättemycket när det hände. Nu har såret nästan läkt men hennes tass är fortfarande inte helt normal utan man känner en viss svullnad i den tån/trampdynan som är närmast såret.

Idag har det varit en riktigt fin dag , soligt och skönt. Turan fick ett lite kortare spår på svårare underlag idag och skötte det med den äran :inlove:

Kvällen har tillbringats på norrsidan där solen värmde gott, Raya och Turan var med medan Luna alltid trivs bäst inomhus :heart: