web analytics

Behöver jag verkligen en valpbok till?!

Jag är en sådan som alltid har läst mycket hundböcker av olika slag och då jag är distanshandledare på SKKs distansutbildningar (mentalitet/uppfödarutbildning/genetik) så har det blivit extra mycket fokus på hundens olika levnadsfaser och den del jag gillar mest är valpars utveckling. Både mentalt och fysiskt och vad som kommer från arv och vad som kommer från miljö och alltså är formbart. Det har med andra ord blivit många ”valpböcker” genom åren och jag hade väl inte tänkt skaffa en till bok bara för att vi blev med valp igen, men när jag fick syn på ”Valpträning – så gör du valpen till en vardagshjälte” av Jessica Mann så kunde jag inte låta bli den (Csigora har den självklart i sitt sortiment för er som är intresserade yes ).

Redan kapitel 1 ”Grattis till valpen – om hur ditt liv aldrig blir sig likt igen” fångade min uppmärksamhet. Att direkt ta upp både dom bra och dom kanske lite mindre ”bra” sidorna med att ha hund på ett roligt och lättläst sätt var en mycket bra start på boken tycker jag.

Fler gånger tog hon upp det här med att det är svårt att lära någon ”inte”, och de saker hon ville trycka lite extra på ligger lättläst i ”pratbubblor”.

Självklart är det en hel del om aktivering av valp med i boken men även det allra viktigaste, att inte överaktivera valpen. För en liten valp är allt så nytt så att bara vara i en ny miljö är tröttande. Att upptäcka nya delar av tomten tillexempel:

Eller när man hittar något nytt som ligger på marken som måste undersökas:

Att vara på ett helt nytt ställe och i en helt annan miljö än vad man är van vid är både spännande och tröttande, som när Embla fick vara med när husse och matte tog en kopp kaffe på ett annorlunda ställe, hon sov gott efter det:

Hon tar även upp saker som koppelgående och inkallning, där hon är noga med att nämna att det är ens egen målbild man ska jobba mot, inte vad ”alla andra” tycker. Det finns inget ”rätt eller fel” utan du själv bestämmer över dig och din hund (självklart på ett humant och djurvänligt sätt) och hur du vill att ert liv tillsammans ska vara. En sak som däremot är bra att ha med sig i tanke är ”det hunden (egentligen alla) gör ofta blir den bra på”.

En av rubrikerna i boken är ”Byt mot något bättre”, vilket är en sak vi har försökt tillämpa. Men när husse för femtielfte gången glömmer ställa upp sina träskor så får man sno sig på om man ska hinna med att byta mot något annat laugh .

Två andra väldigt viktiga saker som hon skriver om är dels det här med att valpar biter i allt:

och dels det här med morrning:

Två saker som är bra både för nya och för nygamla valpägare att tänka till lite extra runt. Valpen/hunden kan inte kommunicera som vi kan med ord utan dom måste ta till andra medel och då är munnen och morrningar några av dom sätt som faller sig naturligt för dom att välja.

Turan får stå ut med mycket från Embla men hanterar det, och kommunicerar på ett betydligt bättre sätt än vad vi människor någonsin kan göra. Men vi kan lära oss, och valpen, att kommunicera på ett sätt som fungerar för oss tillsammans.

Så om jag ska summera det hela så tycker jag att denna bok har en given plats i min bokhylla. För även om jag som sagt har en del kunskap i bagaget så blir man aldrig fullärd och i den här boken kan både nya och gamla hundägare hitta många bra saker. Det är lätt att glömma hur det är att ha en valp och allt roligt man kan göra tillsammans, både genom berikning, det så populära ordet som egentligen handlar om att man ska låta hunden vara hund (och inte förmänskliga den) och vara medveten om vad just den ras jag har valt har för ”specialiteter”, och alla de roliga aktiveringar man kan hitta på tillsammans. Båda sakerna får man många tips på i boken ”Valpträning – så gör du din valp till en vardagshjälte!”

Som i morse när Embla låg i mitt knä och verkade vara lika intresserad av vad Carina Bergfeldt hade att berätta som jag var kändes det som vi upplevde något tillsammans, även om det troligen var på helt olika sätt så var det ändå en upplevelse!

Ibland är jag lite väl överoptimistisk…

Ja jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag helt plötsligt bestämde mig för att prova köra doftprov med Turan unknw , inte jättemycket tränad, en matte som är extremt drabbad av allergin i år och tappar rösten då och då samt en liten valp hemma som tar mycket energi var inte en perfekt kombination direkt…

Turan och Embla har börjat hitta varandra och då jag hittade en perfekt leksak för två på Csigora, så håller dom sig sysselsatta ganska länge:

Så med ett huvud fullt av Embla och dessutom mer eller mindre i höglöp så var det verkligen överoptimistiskt av mig att tro att vi skulle fixa det. Att det sen mest var mitt fel som gjorde att det inte gick får jag väl skylla på allergin och att även jag är dåligt tränad no . Vi får träna mer och göra ett nytt försök i höst.

Men kul har vi och Turan är jätteduktig kiss

 

Att tro att min man fixar de flesta av mina/våra idéer är däremot inte att vara överoptimistisk, det gör han och det blir alltid jättebra :inlove: , sen kanske det krävs lite tid för att det ska bli helt klart men det är det värt! Det senaste projektet är en utbyggd altan på norrsidan och en pergola. Det som är kvar att göra nu är kanten och sen ska det upp en avskärmning på ena kortsidan.

Han har världens bästa hjälpreda som gör sitt yttersta för att assistera, att sen husse kanske inte alltid uppskattar det är inget vårt lilla yrväder tar någon hänsyn till laugh

 

Men bra blir det och vi är så nöjda!

På eget äventyr!

Det blir ju av förklarliga skäl ett ganska stort fokus på vår nya lilla tjej, från oss alla fem egentligen, så i söndags gav sig Turan och jag ut på ett eget äventyr. I Rottne ligger en mycket trevlig och bra djuraffär som både har kurser och andra aktiviteter, dock lite långt för oss att åka på regelbunden basis men då dom också finns på nätet, Csigora, och har endagarsarrangemang så nyttjar vi dom som mycket vi kan.

I söndags var det en ”öppen nosework-träning med feedback” som var både skojig och givande både för Turan och mig. Turan löper ju just nu så hon är mer lättstörd och har svårare att hålla fokuset på rätt sak när man är utomhus så jag var lite fundersam på hur det skulle fungera. Men som tur var så var alla behållarsöken inne i Csigoras fina inomhushall, och vilka roliga och annorlunda sök det var. Här tillexempel var det några mjukisdjur som ingick tillsammans med några andra leksaker. Jag blev lite lurad då Turan höll på lite extra mycket med att av djuren men efter det gjorde hon en väldigt fin markering på rätt leksak :inlove:

Utomhussöken gick lite blandat men jag fick flera bra tips med mig hem för vår vidare träning, så överlag var det en toppenbra dag – det tyckte vi båda yes .

Nu var ju såklart även affären öppen så det blev några nya saker som fick följa med hem, ingen som känner mig blev nog förvånad över det laugh .
Dels har vi länge letat efter en boll att komplettera Lunas favoritboll med, och äntligen hittade vi en som till och med Luna gav fem bollar av fem möjliga: Trixie Sportboll med rem

Extra bra att det inte är någon ögla på handtaget (risk att hunden får in ett ben i öglan när dom springer i full fart) men ändå ett stabilt handtag så man kan kasta den hyfsat långt och även ha dragkamp med den, vilket gjorde att även Raya tyckte den var perfekt:

 

Sen tittade jag även på vattenleksaker då våra inte badar ”av sig själva” men med rätt leksak fungera det. Det behöver vara en som flyter och sticker upp en del över vattenytan så den syns och går enkelt att greppa och det hade dom flera stycken! Jag fastnade för: Trixie Aqua Toy Tugger och kunde inte låta bli att test vad Raya och Turan tyckte om den redan när vi kom hem, och det visade sig att den fick högsta betyg av dom båda. Så på land fungerar den strålande, nu gäller det bara att testa den i vatten också och jag återkommer med ett blogginlägg när det är gjort good

Raya tyckte den var så rolig att hon aldrig ville sluta :inlove:

Turan hälsar att den även var utmärkt att kampa med laugh .