web analytics

Månad: februari 2021

Tur man får hjälp ibland!

Så här års tränar jag mestadels inne med hundarna, varken dom eller jag är förtjusta i kylan som varit. Men idag blev det premiär ute på altanen, tur den är i söderläge :-D . Det var första gången Turan tränade nosework utomhus och dessutom fick jag hjälp av Jerker att ställa upp allt vilket hon heller inte är van vid. Raya och Luna har ju varit med förr och Luna är riktigt duktig på nosework, så länge hon inte blir för ivrig för då tappar hon bort sig lite, men idag gick det jättebra:

Raya är betydligt sämre på att markera rätt, hon har i och för sig inte tränat så mycket som Luna heller men jag upplever att hon inte är så intresserad. Fast lägger man upp det enkelt så hittar även hon doften utan större problem :heart:

Just nu är det ju Turan som av förklarliga skäl får mest träning och hon var väldigt duktig idag. Jag provade även att bestämma vilken ordning hon skulle söka av lådorna i och trots att man såg att hon ville gena till den rätta så sökte hon bra där jag pekade och markerade ändå den rätta fint när vi kom till den:

Passade även på att träna lite linförighet och frittfölj när jag hade någon som kunde titta, kommentera och fota lite. Vi körde efter att vi tränat noseworken och det märktes att Turan var lite trött i huvudet men hon höll ihop jättefint ändå. Bara jag sköter mig, sträcker på mig och bara tränar korta pass där jag är noga med vad jag belönar, så fungerar hon bra och tycker det är riktigt roligt :inlove:

 

Ibland behövs det bara lite för att man ska bli glad och nöjd igen!

Det är mycket som hänger i luften just nu som gör en fundersam och när inte heller hundarna mår helt bra (på lite olika vis) så blir man lite ”under isen”… Att allt  inte blir som man hoppats är inte kul men man får hitta nya utmaningar och passa på att göra andra roliga saker. Vi har diskuterat mycket och ofta med varandra och även med lite olika vänner och många trådar har vi ”knutit ihop” och känner trots allt en viss förhoppning inför framtiden på flera plan. Så idag när det var vårväder och Jerker var ledig packade vi fika och spårgrejer och gav oss iväg ut för att njuta av dagen.

Först blev det en skogspromenad med alla tjejerna:

Hittade detta speciella träd som vi, trots att vi gått där ofta, inte har observerat tidigare:

Innan vi gick promenaden hade vi lagt var sitt spår till blondinerna, först ut var Turan som fick ett på ca 300 m och med tre pinnar och en slutpinne.

Vi kör fortfarande en del godis här och där i spåret men jag var ändå lite fundersam med tanke på all snö som trots allt låg kvar, och att det var ett tag sedan vi spårade. Men hon skötte sig jättebra och jag tyckte inte hon verkade gå på synen utan använde näsan för att följa spåret trots att det syntes var husse hade gått på en del ställen.

Efter Turan var det Rayas tur att få lite egen tid, dock inget spår för henne då det inte riktigt är hennes grej. Då hon har känts ok den senaste tiden så fick hon roa sig med frisbeen en stund, mycket uppskattat hälsar hon (:kiss:) :

Sist ut var Luna som fick ett kort spår på dryga 100 meter med en pinne samt en slutpinne. Hon var superduktig trots att det var evigheter sedan hon spårade senast, visst hon fick också lite godis i spåret men ändå – en liten stjärna :star: . Hon blev jätteglad både för spåret och för belöningarna (:yess:) :

Sen hade vi en underbar fikastund i solen och alla njöt av det härliga, varma vädret.

Vi avslutade eftermiddagen med att jag gick en egen sväng med mor och dotter i kohagen medan Luna och husse packade ihop. Tjejerna njöt lika mycket som jag av promenaden även om det kanske inte alltid ser ut som om dom är de bästa vänner direkt:

Som sagt en helt ljuvlig eftermiddag på många sätt som gjorde oss alla fem glada och nöjda med varandra och livet :heart:

 

Om att återuppliva saker :-)

När man är så gammal som jag så inser man att det man tror är något nytt man börjar med egentligen bara är något man redan har gjort ”förr i världen” fast i en annan tappning.

Som det här med att engagera sig i olika föreningar tillexempel, det har jag gjort i en stor del av mitt vuxna liv även om ”sorten” av förening har varierat. Den största anledningen till engagemanget har alltid varit två saker, dels för att det alltid behövs funktionärer för att driva en förening oavsett vad det är för typ och vad föreningen har för syfte, och dels för att det är ett bra sätt att kunna vara med och påverka. Förr var jag mer engagerad lokalt men nu för tiden är det ofta antingen rent praktiskt på olika tävlingsformer eller mer centralt, fast ändå med samma fasta övertygelse att allt är lika viktigt.

Att vara med i en förening är alltid frivilligt och att engagera sig är också frivilligt och båda sakerna är upp till var och en. Jag märker att slutar jag engagera mig i någon förening så dröjer det inte länge innan jag är engagerad i någon ny, allt beroende på vilket intresse och skede av livet jag är i (:yes:) .

Förr i världen var jag även ganska mycket för att handarbeta. Jag både stickade och virkade, mest stickade i och för sig men jag har faktiskt lyckats virka ett överkast i ”mormorsrutor” för en herrans massa år sedan. När det gäller stickningen så var det mycket garnet som fascinerade mig. Jag provade på både att karda, spinna och färga vilket var himla roligt. Men det är som sagt massa år sedan. Lite har jag hållit på sen vi flyttade till Småland men inte speciellt mycket och efter att jag skadade min axel har jag inte hållit på något alls.

När jag för ett tag sedan fick se en kompis som ”krokade” så tyckte jag det såg så roligt ut att jag blev inspirerad att prova. Det visade sig vara jätteroligt och hittills har det blivit några olika kuddfodral (den uppe till höger är mer röd än vad bilden visar):

och dessutom några olika ”tossor”, både till oss och till min mamma:

Personligen måste jag alltid ha något med sula på fötterna så jag testade att göra några ankelvärmare för att prova på det här med att kroka runt:

Turan gillar att matte håller på att handarbetar, det är mjukare att ligga i knät då jämfört med om jag håller på med paddan :-D :

Det senaste jag gjorde var en halsduk i en typ av garn som sakta byter färg, en tråd i taget. Jag började inifrån på nystanet, som blev lite otympligt att ha koll på mot slutet men då ”snodde” jag en idé från min kära kamrat som fungerade utmärkt  (:good:) :

Nu är halsduken klar och så här blev den:

Jag blev himla förtjust i den här typen av garn så jag passade på när det nu var rea och köpte några nystan. Så nu kommer jag att återvända till virkning som jag höll på med för sådär 30 år sedan, ska bli himla spännande att se hur det kommer att gå. Först ut får bli det här nystanet och ett mönster som inte verkar jättekrångligt, så kanske jag kommer in i det igen :-) .