Om whippet

Om whippet

Whippet är en mycket lätthanterlig och behaglig ras som ofta ses i grupp. Det sägs om whippets att de är som jordnötter – Det är omöjligt att bara ta en! Och det tror jag de flesta whippetägare skriver under på Wink

Eftersom whippeten är en vinthund jagar de med synen och därför bör man som ägare vara noga med inkallningsträningen redan när hunden är liten, och dessutom förvissa sig om att inga djur finns inom synhåll när man släpper sin whippet. De allra flesta whippar jagar bara med synen och avbryter jakten så snart de tappat synkontakt med bytesdjuret. Det går vanligtvis bra att lära sin whippet att gå lös i skog och mark, men det förekommer hundar med så stark jaktlust att de inte bör gå lösa utanför inhägnat område. Det hör dock inte till vanligheterna.

De allra flesta whippar är lugna inomhus, åtminstone efter de passerat ettårsåldern, och pigga och aktiva ute. Hemma hittar man dem på de bekvämaste platserna i soffa och säng och om nätterna ligger de gärna under ägarens täcke.

Whippeten är en hund som är byggd för att springa och därför behöver den springa lös (eller få springa på annat sätt) och sträcka ut åtminstone några gånger per vecka, men gärna mer.

I övrigt är rasen anpassningsbar när det gäller motion. De följer gärna med på både vandringar och cykelturer, men klättrar inte på väggarna under en lite lugnare period. En del whippets får man mer eller mindre tvinga ut när det är regn eller flera minusgrader, och ett eller flera täcken ingår i basutrustningen för whippeten.

Det är lätta att hålla en whippet snygg! Kloklippning och eventuell skötsel av tänder räcker långt.  Kloklippningen bör man vänja den lilla valpen vid från första början, att klippa klorna en gång i veckan är en god regel till att börja med.

Självklart behöver även en whippet bada emellanåt, men det fastnar mycket lite skräp i deras släta päls och de luktar sällan hund. Under fällningsperioder och även annars kan man borsta sin whippet med en relativt mjuk borste eller med en gummikarda för att få loss död päls och stimulera huden. En del whippar har lätt för att gå upp i vikt och är väldigt matglada, så det kan vara bra att se upp med godiset!

Generellt kan whippeten sägas vara en stabil och lätthanterlig ras och hundarna utvecklar sällan problembeteenden, men det finns naturligtvis hundar som är ängsliga och nervösa såväl som hundar som är alltför tuffa och otrevliga mot andra hundar. Det stora flertalet är dock alldeles ”lagom”. Rasen är också frisk och sund. Hos de flesta försäkringsbolag ligger whippet i de billigare klasserna.

 

Kopierat från whippetklubbens hemsida:
Whippet som familjemedlem

En whippet ska vara glad, öppen och ha en harmonisk inställning till sin omgivning. Den har ett stort behov av närhet, både till människor och andra hundar och i denna lilla eleganta hund ryms en stor portion värdighet. En whippet älskar bekvämlighet-mysiga hörnsoffor och sköna varma sängar med duntäcken passar den perfekt. Innehunden whippet är som vuxen oerhört lugn och tystlåten. Som motsats till detta är en whippet också en mycket sportig och aktiv hund. Den är alltid pigg på promenader i skog och mark och det är en verklig skönhetsupplevelse att se en eller flera whippets sträcka ut över en äng. Som valp är en whippet däremot mycket aktiv och otroligt uppfinningsrik!

Dess positiva syn på allt och alla och övertygelsen om att den klarar allt kan ibland vara ganska tålamodskrävande, men med tiden kommer så vinthundsvärdigheten.

Rasstandard

Hemland: England

Användningsområde: Kapplöpnings- och sällskapshund

Bakgrund/ändamål: Rasen godkändes 1890 av engelska kennelklubben. Tidigare var rasen främst känd i norra England, där den användes till kapplöpning och coursing. Whippet är fortfarande en populär kapplöpnings- och sällskapshund.

Helhetsintryck: Whippet ska vara en välbalanserad kombination av muskelkraft och styrka, parad med elegans och linjeskönhet. Rasen ska vara byggd för snabbhet och arbetsförmåga. Hunden ska täcka mycket mark och ha mycket påskjut i rörelse. All form av överdrift skall undvikas.

Uppförande/karaktär: Whippet ska ha ett vänligt, tillgivet och stabilt temperament. Den är en god kamrat och har lätt för att anpassa sig i de flesta sammanhang.

Huvud: Huvudet skall vara långt och torrt.

Skallparti: Hjässan ska vara flat. Skallen ska avsmalna mot nospartiet och vara ganska bred mellan ögonen.

Stop: Stopet ska vara svagt markerat.

Nostryffel: Nostryffeln ska vara svart, hos blå hundar är en blåaktig färg tillåten, hos leverfärgade hundar är leverfärgad nos och hos vita eller flerfärgade hundar är flerfärgad nos tillåten.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftfulla, starka och väl utmejslade. Bettet ska vara perfekt, jämnt och komplett saxbett, d vs tänderna i överkäken sluter tätt över tänderna i underkäken. Tänderna ska vara vinkelrätt ställda i förhållande till käkarna.

Ögon: Ögonen ska vara ovala, klara och ha ett uppmärksamt uttryck.

Öron: Öronen ska vara små, tunna rosenöron.

Hals: Lång, muskulös och elegant välvd.

Kropp:

Rygg: Ryggen ska vara bred, fast och tämligen lång med tydlig välvning över länden, men ingen puckel. Ryggmuskulaturen ska vara välutvecklad.

Länd: Länden ska ge ett intryck av kraft och styrka.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara mycket djup med väl välvda revben och gott utrymme för hjärtat. Fronten ska ej vara för bred.

Underlinje: Bröstsiluetten ska vara djup och tydligt markerad.

Svans: Svansen ska vara lång, avsmalnande och utan fana. I rörelse ska den bäras i en mjuk uppåtriktad båge men inte högre än rygglinjen.

Extremiteter:

Framställ: Frambenen ska vara raka och lodräta.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara snedställda och muskulösa. Skulderbladsspetsarna ska nå upp till ryggraden där de tydligt ska framträda.

Armbåge: Armbågarna ska vara väl placerade under kroppen.

Mellanhand: Mellanhänderna ska vara starka och lätt fjädrande.

Framtassar: Framtassarna ska vara mycket nätta. Tårna ska vara väl välvda och trampdynorna tjocka och starka. Huden mellan tårna ska vara stram.

Bakställ:

Lår: Låren ska vara starka och breda.

Knä: Knälederna ska vara väl vinklade.

Underben: Underbenen ska vara välutvecklade.

Has: Hasorna ska vara lågt ansatta.

Baktassar: se framtassar.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria och rena. Från sidan sett skall hunden röra sig med ett långt, jämnt steg med bibehållen överlinje. Frambenen skall föras långt framåt, lågt över marken och bakbenen skall föras väl in under kroppen för att åstadkomma ett gott påskjut. Rörelserna får inte verka styltiga, höga, korta eller trippande. Hunden skall röra sig parallellt såväl fram som bak.

Päls:

Pälsstruktur: Pälsen skall vara fin till strukturen, kort och tätt åtliggande.

Färg: Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Mankhöjd: Hanhund 47-51 cm. Tik 44-47 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

Diskvalificerande fel: Aggressiv eller extremt skygg. Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.

Nota Bene: Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.