Fy sjutton….

Sen i januari har verkligen inspirationen för att göra saker legat på bottenrekord. Kombinationen av kyla, snö, min jäkla rygg och lita andra saker har gjort att det mesta har känts motigt så det har inte blivit speciellt mycket hundtränande och inte så mycket bloggande heller… Men för några veckor sedan när jag var rejält förkyld så satte jag mig och gjorde en facebooksida för Kennel Triporas, riktigt roligt och där försöker både jag och Jerker vara lite aktiva. För er som inte har Facebook så kan ni se den under menyerna i högerkanten.

Förra helgen var det äntligen lite mindre snö så Era och jag tog en härlig runda i skogen och passade på att träna både det ena och det andra.

 

Vi har även försökt komma igång med kondition och styrketräning för hundarna, framför allt för Raya som ska springa på årets första LC-prov nästa helg. Det har varit svårt att få till någon bra och kontinuerlig träning så jag är glad att hon redan är kvalad till Europamästerskapet i år så hon inte måst prestera bra på det första två proven….

Snön har i och för sig varit bra att träna i, så länge det inte har varit för kallt och skare förstås:

och det är stor fördel att jag själv kan gå igenom hennes muskler, det underlättar en hel del även om jag måste vara försiktig med ryggen.

 

I går var vi ovanligt påskiga och hade mamma på påskbuffé, både gott och trevligt!

 

Idag är Jerker i Hovdala där det är LC-träning så jag och hundarna passade på att åka till klubben där jag igår hade sett att det fanns ett bra parti barmark. Efter senaste snön som kom i veckan har det varit si och så med bara ställen så det gäller att passa på.

Era fick ett uppletande, en korridor på fullt djup vilket var länge sedan. Fyra föremål och hon skötte delar av det riktigt bra, det stora problemet för oss är ”tjafsandet” med sakerna, däremot letar hon fint med bra engagemang. Bara fortsätta träna…

Efter den träningen och en promenad så fick alla lite konditionsträning i snön. Impe är aningens bättre efter senaste laseromgången vilket gör att han är med i början och tycker det är roligt att springa lite, när Luna har övertalat mig att ta fram bollen så nöjer han sig däremot med att leta godis Wink .

2017 – ett turbulent år

Inte trodde jag att 2017 skulle bli ett så turbulent år som det blivit.

Min hälsa har åkt upp och ner under större delen av året men nu äntligen känns det som min kropp börjat läka och jag blir successivt starkare, även om det tar en väldans tid…

Jag har insett att detta ordspråk är väldigt sant  yes :

Impe har fått mer artros och pålagringar i sin tass och inte mått så bra. Fast nu efter att vi skaffat hemmalaserna så mår han faktiskt bättre vilket är så skönt!

Luna ”pensionerades” från både lure coursingen och whippetracet i år och får nu mera bara springa på träning, men är lika glad för det.

Era och jag har fått jobba lite i uppförsbacke när det gäller kontakt och samhörighet då hela hennes första tid hos oss präglades av att jag inte kunde röra mig ordentligt. Men nu börjar vi hitta varandra och trots en fortfarande svajig lydnad så lyckades vi bli uppflyttade ur appellen nu i höst, på första försöket dessutom! Däremot har Era och Jerker alltid haft en bra kontakt vilket nu märks extra tydligt i vallhagen där dom har utvecklats väldigt bra sen han tog över henne där i somras. Mycket tack vara hjälp från uppfödare Zonja och från Frida där dom är och vallar regelbundet.

Fast det absolut mest fantastiska i år har Raya (Dixietown Alptoppens Ros) stått för. Vår lilla fina, goa tiger har inte bara förgyllt vår vardag med sitt härliga väsen, och varit en underbar lekkamrat till framför allt Era, utan hon har även haft en helt makalös säsong på LC-fälten.

Facit för Rayas första säsong är: tre svenska cert (det är max vad man kan ta på sin första säsong), två förstaplaceringar och ett CACIL. Utöver det har hon tagit ett cert i Danmark och blev på den tävlingen även trea Best In Field, och som grädde på moset så är hon överlägsen etta på årsbästalistan för whippettikar klass 1 (internationella tikar som är under 48 cm enligt reglerna) och i och med det kvalificerad för nästa års Europamästerskap i Lure coursing som går av stapeln i Danmark.

Tänk vad positiv energi kan göra mycket :-)

För en och en halv vecka sedan åkte jag, Raya och Era till Halmstad för att tävla whippetrace och ställa ut Raya på whippetklubbens inofficiella utställning, Era fick hänga med som sällskapstjej.

Jag är så himla glad över vår husbil som gör att jag kan åka på sånt här utan Jerker, han hade beredskap på jobbet och kunde inte åka med just den här helgen. Träffade många trevliga människor som vanligt på whippetrace, för även om det tyvärr börjar pratas lite väl mycket tider även här så finns det fortfarande många som bara gör detta för att deras hundar verkligen älskar det och inte bryr sig om hur det går bara hunden har skoj! Så trots att det blev en lång dag så kändes den inte lång med alla positiva människor runt omkring  smile

Raya hade jätteroligt och kom tvåa i sin final, fint visade av Lisa kiss

Vädret var helt perfekt hela dagen, synd bara att det inte höll i sig till på söndagen… Då var det regn och rusk som gällde och det var många whippar som tyckte att deras mattar/hussar hade blivit helt galna som släpade ut dom i det vädret crazy  Raya var inte alls road men Annelie kämpade bra och visade henne så bra det gick i regnet, tack snälla för hjälpen Heart . Jag är inte alls förvånad att hon blev fyra av de fyra unghundstikarna som var där. Men trots vädret så hade jag det jättetrevligt bland massa trevliga och positiva människor även denna dag Yes

Väl hemma så var det bara att vila upp mig några dagar innan det var dags att ta Era med mig och åka på bruks-läger utanför Sala. I år hade jag bestämt mig för att prova sök-gruppen, med en viss tvekan i och för sig då jag inte riktigt vet om det är en gren för mig. Det krävs att man hamnar i ett bra gäng då det är dom andra som egentligen tränar ens hund och man själv mest tränar de andras hundar. Det är ju figgen som sköter belöningen och den måste bli bra för just den hunden.

Lägret började med samling och genomgång i grupperna på onsdagskvällen och instruktören gav ett mycket bra intryck. Väl ute i skogen på torsdagen så visade det sig att det var en toppeninstruktör, glad, positiv, engagerad och full av övningar och träningstips, och ett fantastiskt härligt gäng människor och hundar i sök-gruppen yess

Era hade ju bara gjort lite hittaövningar på husse innan vi åkte så jag blev verkligen imponerad över hennes utveckling under de här dagarna. Tack vara härliga figgar som gav allt i leken och instruktörens påhittiga övningar så fick hon ingen utdelning för varken sitt försök att använda synen eller spårandet utan använde sin näsa precis som hon skull, så jag är helnöjd med lägret. Kan verkligen rekommendera Hanna Högström som sökinstruktör och jag skulle mer än gärna vilja ha hela den glada, positiva och engagerade gruppen här nere att träna sök med kiss

Vädret var perfekt hela tiden, i alla fall när man befann sig i skogen på dagarna, och kvällarna var så sköna.

En av dagarna satt jag som öppen figge för ett par av hundarna och passade då på att ta några bilder, framför allt den på Elsa blev härlig medan den på Katla blev lite för suddig:

På söndagen innan vi skulle åka hem så passade jag på att gå en lite längre runda i skogen med Era, hon är helt fantastiskt enkel att ha med sig så här.

Visst skällde hon lite på rummet när det gick förbi en hund precis utanför dörren eller utanför fönstret men för övrigt var det mest spännande med alla hundar och människor.
Nu får vi se hur mycket sök det blir tränat här hemma. Vi fick med oss ganska mycket som man kan göra utan figgar eller med bara en figge så kanske jag ändå kommer att satsa även på söket. Era tyckte det var himla roligt i alla fall och med tanke på den härliga gruppen vi hamnade i så tyckte jag det med yes

Vi stannade i Norrköping på vägen hem då jag inte fixade att köra hela vägen hem efter fyra dagar i sökskogen, och det var en ganska stor kontrast att gå från skog och lägerliv till storstaden. Era som till vardags bara är van vid lilla Emmaboda gjorde stora ögon, men var som vanligt mest nyfiken på allt In Love