Vissa saker fascinerar mig.

Bland annat det här med hur olika man ser på avel/uppfödning. Personligen tycker jag det är bra att man har olika åsikter och inriktningar med sin uppfödning, så länga man har en egen tanke med det man gör så kan det aldrig vara fel (så länge man håller sig inom SKKs och jordbruksverkets regler och har djurens bästa i åtanke förstås). Personligen är jag för att avelsdjuren inte är för unga vid avelsdebut och att inavelsgraden blir låg. Sen är mentaliteten och hälsan viktigast för mig då det är sånt som kan påverka hunden och valpköparna under hela hundens liv. När det gäller utseendet är det betydligt mer öppet så länge det finns en ok grundkonstruktion som gör att hunden rent fysiskt mår bra och ser ut som den ras det handlar om, sen har alla en egen uppfattning om hur en vacker hund ska se ut. Själv har jag såklart en bild i mitt huvud över hur en whippet ska se ut för att jag ska tycka den är snygg och vill självklart nå dit med min uppfödning så småningom. Inser dock att den tik jag startat med har en del brister i exteriören och visst har tanken funnits att köpa in någon snyggare och börja där men Raya har så många andra fördelar rent mentalt och, vad jag vet än så länge, en bra hälsa så jag har ändå valt att starta med henne. Utseendet ska jag försöka förbättra och få dit jag vill genom att välja hanar som jag hoppas stegvis ska hjälpa mig åt rätt håll, samt såklart spara den tikvalp som jag personligen tycker bäst om.

Förra helgen träffade jag Solo som är Rayas förstfödde och vilken känsla det var att träffa honom och inse att han har jag fött upp. En varm och glad känsla, både för att han verkar vara en sån härlig hund med ett i mitt tycke bra temperament och för att hans matte verkar så nöjd med honom. Utseendemässigt är det mest långa ben just nu, och som den tonåring han är så är han ganska tunn men ser ändå väldigt fin ut i många delar. Det ska bli spännande att följa hans vidare utveckling under kommande år.

Solos små halvsyskon är nu snart 12 veckor och alla verkar hålla sina familjer fullt sysselsatta. Tura tyckte det var kul att träffa storebror och det var roligt att se hur fin han var med henne när han väl insett att hon var en valp.

Den helg som just har varit var helt perfekt enligt de fyrbenta. I lördags var jag och Luna på handlerträning för duktiga Sofia Bruse Harkell, vi fick flera bra tips med oss hem.

Tura var med och upptäckte Brunnsparken, spännande med alla nya intryck tyckte hon.

Raya var under tiden med husse på lc-träning, äntligen var hennes kommentar om att få springa lc igen!

I går var hela familjen i Påryd på whippetraceträning. Raya och Luna var lika taggade och lyckliga som vanligt när man kommer till Påryd medan Tura var lite försiktig i början med alla människor och hundar. Men det tog inte lång stund innan hon insåg vilket roligt ställe hon hamnat på. Kan säga att det blev en lugn söndagskväll hos familjen Olin.

Bildbomb över den senaste månadens större händelser.

I midsommarhelgen var vi till Danmark hela familjen då Raya var kvalad till Europamästerskapet i lure coursing och skulle representera Sverige.

Vi var där redan från onsdagen och det var inte de internationella whipparnas tur förrän på söndagen så vi fördrev dagarna med att titta på andra svenska representanter och umgås med trevliga människor. Luna tyckte dock att vår grannes hundar hade det betydligt bättre då dom fick lunch, så hon ville väldigt gärna flytta dit yes

Raya sprang som sagt på söndagen och sprang bra men utan det där extra trycket som hon har när hon är som bäst. Hon kom på 40 plats av dryga 80 startande tikar så vi är ändå jättenöjda med henne. Sen visade det sig att hon började löpa på söndagskvällen så det kanske inte var så konstigt att det där lilla extra saknades.

På vägen hem från Danmark hälsade vi på goda vänner och gick en härlig promenad och fick en god middag innan vi fortsatte färden.

Sista helgen i juni var det dags för Dixietowns kennelläger och Jenny hade ordna lite roliga lekar och en liten utställning för alla som kom. Det blev en mycket trevlig dag och kväll, trots att ingen utom Drutten tog in några saker i ”leksakshämtet”. Inte så konstigt kanske då det var hennes leksaker laugh

I början på juli var ett par vänner från Stockholm förbi och vi åt och pratade bort en härlig kväll. Vi fick två får av henne som hon gjort själv, så himla fina In Love

Sen var det då dags för LC-provet i Avesta och den här gången var det bara Luna som skulle få springa och Raya fattade verkligen ingenting utan blev riktigt sur kiss

Luna sprang bra första delen men sen snubblade hon till och efter det tappade hon fokus och orkade inte på slutet. Men hon var glad och tyckte det var skoj trots den olidliga värmen. STOR eloge till funktionärerna som orkade jobba och göra ett så bra prov i den fruktansvärda värme som var Heart

Efter tävlingen åkte vi och en god vän vidare norrut och hittade en helt underbar plats att stå över natten på.

Vatten och skugga, bättre kunde det inte bli! Dagen därpå fortsatte vi till Söderhamn efter att vi alla, även hundarna, badat i det varma sköna vattnet. I Söderhamn hade Mia fixat ett lite udda campingställe åt oss, men även här hittade vi skugga som tur var.

Kvällen tillbringade vi på Hälsingevind och lyssnade på tre bra band och hade väldigt trevligt.

Morgonen därpå steg vi upp tidigt och åkte tillbaka till det underbara stället vid sjön. Där kopplade vi av i några timmar och badade, Era och Luna fick simma en bra stund vilket ingen av dom protesterade emot. Impe fick busa en stund med husse och det var han nöjd med In Love

Efter lunch gav Jerker och jag oss iväg till Sala där Era och jag skulle på lydnadsläger. Jerker var med som observatör under de flesta passen även om han såklart tog hand om whipparna också. Det var ett härligt gäng som inte drog sig för att engagera sig i alla andra vilket var himla roligt. Vår instruktör var en ny bekantskap men en väldigt trevlig sådan, många bra tips och tankar fick vi med oss hem.

Det var dock inte bara ros på semestern tyvärr… Redan i Avesta fick jag ett antal bromsbett som det blev stora blåsor av. Som tur var gick det att hålla dom hyfsat i schack med salva men när jag på torsdagseftermiddagen återigen blev stucken av en broms så sa min kropp ifrån ordentligt. På fredagseftermiddagen svullnade hela foten upp samtidigt som det blev en stor blåsa där bettet var. Svullnaden i själva foten gick ner på lördagen, den är fortfarande lite svullen på sina ställen men jag får på mig sandalerna i alla fall. Däremot börjar blåsan bli grotesk så jag ska nog gå till vårdcentralen i morgon…

 

Vad gör man en solig söndag?

Jo i denna olidliga värme åker man till Påryd och spårar på snustorr fotbollsplan med Era och låter sen whipparna springa lite whippetrace cool .

Vi tog husbilen så de som väntade på sin tur i alla fall skulle ha det svalt och skönt!

Era fick börja innan själva träningen drog igång och hon var superduktig In Love

Jag hade dessutom glömt spårpinnar hemma så jag tog två stycken vanliga pinnar som låg på marken och höll i dom ett tag. Och trots den enorma torkan så fixade hon både spåret och att plocka dom nya pinnarna, fast det syntes att hon fick jobba som sjutton för att fixa det.

Alla tre whipparna fick faktiskt vara med och träna idag. Impe självklart bara några meter men lyckligare hund kunde man nog inte hitta idag kiss

Raya fick också springa själv då vi inte vill riskera något inför EM om två veckor. I första omgången fick hon dessutom springa utan munkorg vilket var lite av jackpott även för henne. Det blev däremot munkorg på i andra omgången och det fanns inget att klaga på i hennes entusiasm och sätt att springa på!

Luna var den enda av våra som fick springa med andra och det fungerade jättebra och hon tyckte det var himla roligt att äntligen få jaga lite trasa. Lite grinig vid trasan är hon fortfarande men inte mer än att det är kamp om trasan, håller den andra hundens sig därifrån är det inga problem crazy .