Ett annorlunda år med en del nya tankar och känslor.

Ja detta år kommer att gå till historien som ett av det mest annorlunda de flesta av oss har upplevt.

Vi har fått väldigt mycket gjort här hemma, både på och i huset, och vi trivs väldigt bra med vårt ”nya” hem.

 

Turan fyllde ett år i våras och trots allt har hon hunnit med att göra en hel del under detta år. Hon tog sin lure coursinglicens i somras och då det blev coronaanpassade prov under hösten så hann hon även med att tävla och vinna två cert. Hon har även hunnit med att ta whippetracelicens och starta på en tävling. Vi har varit på några utställningsträningar men någon utställning har det av förklarliga skäl inte blivit. Däremot har vi hunnit ryggröntga henne och hon fick ”gränsfall LTV” som resultat.

Kommande år hoppas vi kunna mäta in henne för lure coursingen då vi tror (fast vi kan såklart ha fel) att hon egentligen är en klass 1-tik vilket gör det onödigt att springa i klass 2, även om hon får göra det utan mätning även 2021. Sen skulle det vara roligt att få ställa ut henne någon gång också, för även om hon kanske inte kan konkurrera så vill jag väldigt gärna få henne bedömd.

När det gäller hennes syskon och Solo så har även dom varit ute på olika äventyr under detta år. Mest har dom förgyllt livet hos sina respektive ägare såklart yes men 5 av 6 har även hunnit med att genomföra BPH som har lett till att kenneln har fått sitt första BPH-diplom good , och två till har tagit lc-licens och Tårta har även tagit runbanelicens. Solo har varit ute och tävlat rallylydnad och fått ett godkänt resultat i nybörjar klass, dessutom har han ett godkänt doftprov i eukalyptus.

Här hemma har Raya haft fortsatta problem med sin rygg/bak och nu efter onsior-kuren så försöker jag massera henne lite varje dag och än så länge är hon piggare så vi kämpar på och hoppas att det bara blir bättre och bättre nu.

Det jobbigaste är dock med Luna som fått sin diagnos (diskbråck) och är märkbart påverkad av det. Vi håller henne extra varm även inne och ute på promenaderna är det sele eller lös som gäller. Får hon bara rör sig som hon vill så fungerar det och hon busar gärna även om man får passa så inte Turan är för ”hård” på henne. Det gör att dom bara får busa med varandra på tomten när Luna känner att hon vill, på promenaderna får en i taget vara lös så inget händer. Från och med idag har vi börjat med en veckas onsior-kur på henne så nu får vi se om det gör att hon blir ännu lite piggare.

Vi har diskuterat mycket om hur vi vill fortsätta ha det med allt vi är engagerade i och allt vi gör på vår fritid. Det här året har på många sätt visat på vad som egentligen är viktigt, att tillexempel inte snöa in för mycket på en sak utan få tid att göra allt vi vill och umgås mer med människor. Alltså kommer det att bli nerdragning av våra ideella engagemang, exakt vilka vi hoppar av får vi se men det kommer inte bli så många funktionärsuppdrag på ”årsbasis” som vi har nu. Hur det sen blir med resten av de ideella arbetena får vi se när aktiviteterna väl dra igång igen men det kommer att bli en minskning även där. Att hinna umgås med både folk och fä och inte stressa kommer att prioriteras.

Så trots allt elände som är just nu så ser vi fram emot ett nytt år med nya möjligheter och förhoppningsvis många trevliga äventyr och umgänge med fina människor.

Vi önskar alla en lugn och så bra jul- och nyårshelg som möjligt, även om inget är som vanligt. Var rädda om er så hörs och ses vi förhoppningsvis någon gång under nästa år.

Livet är inte alltid en dans på rosor….

Den sista tiden har livet kanske inte riktigt varit lika trevligt som tidigare. Inte så att vi är påverkade av pandemin på något negativt sätt, som tur är, utan för att det händer saker som man lika bra hade kunnat vara utan…

En sådan sak är Rayas återkommande problem med ländryggen/baken som gör att hon inte musklar vänster rumpa lika bra som den högra. Hon har snart gått på onsior i 4 veckor och är klart piggare och livligare så förhoppningsvis var det en envis inflammation som inte velat ge med sig. Nu gäller det att göra en bra rehab med både rörelser och massage så kanske det blir bättre på sikt, om det nu var en inflammation så det inte bara är onsiors smärtlindrande effekt som gett resultat….

En annan, och värre sak är att Luna nu fått diagnosen diskbråck i nacken sorry . Vi har varit hos en jättebra neurolog i Kalmar som verkligen har gjort allt för att hjälpa oss utan att behöva ta till en MR. I fredags var vi in och gjorde en vanlig röntgen av hela kotpelaren och där syntes ett diskbråck mellan halskota 5 och 6.

Vi har valt att i det här läget inte operera utan försöka hålla henne smärtfri med värme, rehab och eventuellt onsior om det behövs. Tyvärr kan hon inte få gabapetin, vilket såklart vore det bästa men det fixar inte hennes mage oavsett vad vi försöker hjälp till med. Blir det ändå värre så får vi ta ett nytt prat med neurologen och se vad vi kan hitta på, så länge gör vi alla vad vi kan för att ta hand om vår fina Luna. Raya tillexempel ställer upp och stöttar mellan varven In Love

och husse har byggt en fin matbar åt henne så hon inte ska behöva böjas sig så mycket:

Vi sänder även ett tack till Yvonne på Torshammarens för den fina, sköna halsvärmaren som är perfekt för Luna nu. Oavsett om hon ligger eller rör sig så sitter den kvar över just hennes problemområde så den har hon på sig inne.

För övrigt så finns det mycket att säga om olika saker som skulle kunna vara bättre men jag nöjer mig med att skicka med ett väldigt bra gammalt ordspråk ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, gäller både folk och våra hundar tycker jag. Om alla tänkte så och avstod/nyanserade detta med ”jag, mig och mitt” som verkar vara det som råder i stora delar av samhället idag så skulle nog klimatet i världen vara annorlunda och kanske till och med denna pandemi inte skulle vara fullt så utbredd….

Avslutar med en bild som visar några av de viktigaste ”individer” jag är väldigt glad och tacksam för att jag har i mitt livet (ja inte drönaren då, den är Jerkers julklapp till sig själv Wink ) Heart :

Summering av hösten 2020

Vilken sensommar/höst det varit, både roliga och mindre roliga saker.

Nu har 5 av 6 av  kennelns valpar gått BPH (bara Tårta kvar som ska gå i början på nästa år) och generellt är vi väldigt nöjda Heart .
Solo (Triporas Solo) har startat på sitt första lure coursingprov och kom 6:a av 14 och vi var på plats och såg det, jätteroligt att se och få träffa både honom och hans matte!

På samma prov som Solo så deltog även hans mamma och hans halvsyster Turan. Raya sprang riktigt bra och blev 5/12 men bäst sprang lilla Turan som lyckades bli 2/22 på sitt första LC-prov och vinna ett cert. Dessutom hade vi sån himla tur att Christian Magnusson lyckades fånga henne på bild:

Efter den helgen så tillbringade vi några dagar hos pappa och Leila. Vi blev alla fem bortskämda precis som vanligt! Här är det Luna som har myst in sig:

Hon mår ju tyvärr inte så bra våran lilla Luna men nu verkar äntligen magen ha stabiliserat sig efter problemet med rimadylen så nu ska vi prova att ge henne Gabapentinet ett tag igen och hoppas den hjälper.

Jerker och pappa roade sig mest med att flyga drönare medan Leila och jag roade oss med att titta på bilder i gamla album. De här två fastnade jag lite extra för och fotade av, det första är min kära far i unga år och det andra är fina Leila Heart

Sedan var det dags får andra lc-provet för Turan i Söderhamn, och även där var hon himla duktig och blev 2/17 med sitt andra cert.

Vi hade inte anmält Raya till Söderhamn då vi inte riktigt visst hur hon skulle fixa att springa en hel bana men då hon verkade fräsch efter Märsta så fick hon agera stödhund i Söderhamn i stället. Då insåg vi att det nog var bra att vi inte anmält henne för hon hade betydligt svårare att svänga där än i Märsta. Nu får vi ta oss en funderar på om det inte ska bli ett ortopedbesök för henne i vinter trots allt.

Efter det bar det av hemåt,

och vi hade egentligen inte tänkt åka på årets sista prov i Bronäs då Jerker hade beredskap den veckan. Men hur det nu var så kom jag iväg och jag är jätteglad för det trots allt.

Tårta (Triporas Torta di Mandorle), som har hunnit med att ta rundbanelicens och startat på två av höstens lure coursingprov med resultatet 5/16 och 5/16 med cert, var nämligen där. Det var så himla roligt att vara på plats och få se hans fina lopp som resulterade i en andraplatsen (av 17) och hans andra cert In Love . Vi säger återigen stort grattis till Tårta och hans matte som är ett så fint team!

Jag jobbade i sekretariatet hela helgen även i Bronäs men hade såklart Turan med mig. Det var första gången jag startade hund på ett LC-prov och frågan är om det inte var den sista också. Det var inte så kul att få beskedet när hon kom i mål att jag skulle kolla av henne då hon hade vurpat ganska ordentligt. Jag hittade som tur var inget speciellt på henne men när jag fick se filmen som Danne tagit så var jag glad att jag inte såg när det hände! Hade hon gjort sig illa där hade jag verkligen ångrat bittert att jag startade henne… Nu blev hon trots allt så pass bra som delad 7:a av 24 startande hundar vilket jag är supernöjd med!

Här är en film på en del av hennes lopp i Bronäs 2020-10-25:

Vi får väl se hur det blir med prov nästa år (man vet ju aldrig i dessa corona-tider) men vi kommer i alla fall, förhoppningsvis, att mäta in henne i vinter då vi tror att hon egentligen är en klass 1 hund. Så får vi se hur hon står sig i den klassen, det kan bli annorlunda det vet man aldrig.

Turan har även tagit sin whippetracelicens så där hoppas vi också på att det blir några fler tävlingar nästa år.