Kategori: Vardagen

I går var jag alltså hos ortopeden i Kalmar, fick tid på ett återbud och dessutom kom läkaren 10 minuter förtidigt – snacka om positiv överraskning :chic:

Men sen var det slut på det positiva….. Jag var ju och röntgade förra veckan och tittar man på plåtarna så ser det så fint ut så. Plattan och skruvarna ser fina ut och inga förändringar runt dessa. Resten såg också bra ut om man bortser från yttepyttelite tendens till artros mellan tibia och calcaneus.  Jaha och varför är inte detta positivt då undrar ni säkert?! Jo för fakta kvarstår: jag har ont av den!!! Enligt läkaren så är det tyvärr så vid den här typen av skador att man får besvär efteråt. Ben av precis vid leden ställer till även andra skador, som tillexempel att jag troligen har en partiell nervskada som påverkar de tre mittersta tårna negativt :-(
Visst kan man ta bort ”skrotet” men eftersom det såg så fint ut kommer det troligen inte att bli någon skillnad och då känner jag  inte för att göra en operation ”bara för att”. Att genomgå en lika ”stor” operation som när dom satte in ”skrotet” för den lilla procents chans att bli bättre känns inte motiverande….. Nervskadan kommer jag ju ändå alltid att få dras med….

Visst dyker tanken upp att gå till en annan läkare för att få ytterligare en åsikt men frågan är till vad nytta med tanke på hur fina plåtarna såg ut och att nervskadan ändå är där?!? Nej efter gårdagens ”depp” har jag nu bestämt mig för att försöka vända detta till något positivt i stället :yes:

Enligt läkaren är det, trots det onda bara nyttigt att jag röra på mig så mycket som möjligt så nu jäklar!!!
Inser så klart att jag inte kommer att kunna göra precis vad som helst – agilityn för Király tillexempel är bara att lägga på hyllan då den mängden springande inte känns genomförbart :-/ Men med tanke på hur roligt han börjar tycka spårandet är så har vi en utmärkt ”ersättare” där – och lydnaden är ju definitivt inga problem för min fot ;-)
Och med Hojt var det aldrig tänkt att jag skulle köra någon agility …..

Sen tänker jag utmana mig själv till att gå ner 10 kg i vikt – både för att underlätta för foten och för att jag faktiskt tycker jag behöver det. Jag sätter inte upp någon tidsram men skriver det här för att få lite mer press på mig att sluta sitta här och ”tycka synd om mig” 8-)

Så nu har jag tillbringat några timmar i trädgården och börjat det tråkiga, tröttsamma men ack så nödvändiga jobbet att kratta hela gräsmattan. Nyttigt för både armar och resten av kroppen och sen blir det ju fint också :yes:

Alla tre hundarna var så klart med ute och här märker man skillnaden på mina vallhundar och Jerkers vinthund. Király och prins Hojt håller sig i närheten av där jag är medan Impe strosar runt på egen hand – nyss hittade jag honom halvägs igenom den taggiga häcken, och med frambenen över nätet vi satt nertill, på väg in till grannens katt…… Gäller att ha koll på honom :shock:

Hojt och dom fina krokusarna som har kommit upp lite här och var i trädgården:

Här lyckades jag fånga alla tre på samma bild, inte superkvalite kanske man man tar vad man har ;-)

Lunchen intogs på vår altan i söderläga där Hojt föredrog skuggan för en stund:

… jag bloggade men man hinner inte alltid allt ;-)

Har varit en hel del ”hemsideshack” den här veckan då jag varit inblandad i både SBK Smålandsdistriktet och Åseda-Lenhovda BKs nya hemsidor och där i mellan har jag även stöttat Angoraföreningens planer på en ny hemsida – roligt :yes:

Hundträning har det också blivit, mest med Király och just nu är vi inne i en god spiral! Jag inser att väldigt mycket sitter i mitt huvud, är jag positiv och har 100 % fokus så får jag samma tillbaks :heart:
Både lydnaden och spårandet har tagit kliv framåt och nu får jag ta och göra en bra plan på den fortsatt träningen så vi fortsätter så här!

Hojt har mest fått leka på ”träningarna” den här veckan och vi har jätteroligt tillsammans :rotfl:

Gillar verkligen det här med att ha två hundar i olika faser att träna. Med Király kan jag verkligen TRÄNA lydnad och spår nu och känna att han gillar det lika mycket som jag och med Hojt har jag den här roliga första utvecklingen där det gäller att hitta rätt ”träningsattityd” och viljan att göra saker med mig och glädjen att upptäcka saker tillsammans :inlove:

En nyfiken fråga till er som läser här:
Vad är skillnaden på en hund som är ”försiktig” och en som är ”feg”?
Man hör båda varianterna om olika hundar och är det egentligen någon skillnad eller bara ett positivt respektive negativt sätt att uttrycka samma sak?!

Avslutar med några bilder Sara tog förra söndagen då hon passade mina hundar medan jag jobbade på Hässleholms HU:

Finaste syskonen Hajja och Herceg Hojt busar tillsammans :inlove: :

Här är Hojt tillsammans med sin fina, goa, snälla pappa Akinnaz Tok Stimm :heart: