web analytics

Man ska aldrig säga aldrig…

.. och någon gång kommer jag säkert att lära mig det jag med :-D .

Jag har alltid sagt att någon blåpigmenterad whippet vill jag inte ha, och definitivt inte en blåpigmenterad fawn… Men som alla vet så har ”en bra hund ingen färg” så när vi båda föll för denna lilla tjej var det bara att ”gilla läget” (:kiss:) .

Så till midsommar välkomnar vi Hopway Shooting Star ”Embla” till familjen Olin och kennel Triporas!

Sover gott även ute:

När dom vaknade var det dags för mat:

Efter att maten var slut fick mamma Insa komma och hjälpa till att ”diska” tallriken:

Både spännande och roligt med ett nytt ”hus”:

Att busa är också kul:

Intressant med vattenspridaren:

Hopway Shooting Start – Embla (:kiss:) :

Provar blivande mattens skor:

Man blir trött av att upptäcka världen:

Men efter en sovstund var det dags för lite mer bus:

Det kan hända mycket på några dagar!

I torsdags fick jag min andra spruta, så skönt att vara färdigvaccinerad även om jag både fick ont i armen och i alla leder. Som tur var försvann det efter ett dygn. Jag höll mig dock hemma hela fredagen så Jerker och Turan fick åka själva på årets första whippetraceträning. Dom åkte hem i halvtid men bara att få springa en omgång var en stor lycka hälsar Turan, äntligen lite riktig trasjakt (:yes:)!

Då vi är bortresta den dagen vårt lokalområde har sin inmätning för LCn så satte sig Jerker i bilen med Turan och körde Örebro tur och retur i lördags för att mäta in henne. Passade samtidigt på att köpa ett par tikskydd (från Pompeca’s) som var lagom små till vår lilla tös, förhoppningsvis gör det att hennes andra löp kanske kommer igång snart :-D . Mätningen gick bra och Turan är nu officiellt en klass 1 hund.

För att fortsätta på det späckade schemat för Turan så var det daggs för exteriörbedömning i Lenhovda i går. Resultat ett VG vilket var vad vi hade hoppats på så vi är nöjda:

Som tur var för Turan så slutade helgen på ett mycket trevligare sätt, Kevin och syster Nanook (Triporas Traviata) kom på besök i går eftermiddag. Så jätteroligt att träffa dom båda och se hur fin Nanook är. Det blev en härlig eftermiddag där till och med Raya lekte en stund med sin dotter (:kiss:) :

 

Om att vara nöjd.

Att bli nöjd med något hänger till viss del på vilka förväntningar man hade innan. Personligen tror jag att hade man inga speciella förväntningar så är det lättare att känna sig nöjd efteråt, oavsett hur det gått. Däremot om man förväntade sig (eller hoppades på) ett visst ”utslag” så är det svårare att vara nöjd om det inte uppfylls till 100%. Vi har väl alla någon gång upplevt känslan av att inte vara nöjd med ett resultat som inte levt upp till våra förhoppningar, hur goda intentioner vi än hade innan.

Ett exempel är vårt hem där det skett många ommöbleringar och förändringar under de 13,5 år vi bott här, men nästan alltid har vi landat i att ”nja vi får se, kanske”. Då 2020 var ett år när vi tillbringade mer tid än vanligt hemma så fick vi äntligen tid/lust att ta tag lite mer rejält i hus och hem.

Det började under våren med att vi äntligen gjorde en dörr ut på norrsidan, den dörren har vi velat ha sen vi flyttade in men med vattenburen värme med element under fönstren var det svårt. Vill ni läsa mer om den förändringen så kolla in det här blogginlägget: Om lyxen av att ha en händig man :-)

Sommaren ägnades åt utvändigt fix och nu under hösten och vintern har vi tagit ett större grepp inne.

Den totala ommöblering som skedde i början på november var en direkt följd av att Jerker hade jobbat hemma varannan vecka sen i april och vi då insett att som vi hade det var varken funktionellt eller trevligt. När vi sen fick möjlighet att lägga lite extra pengar på vårt hem så blev det först lite uppfräschning av både badrummet och lilla toaletten. Sen tog vi (jag här använder jag ordet ”vi” lite väl fritt kanske då min händiga man är den som gjort mest som vanligt 😇❤️) äntligen tag i att göra om ovanför diskbänken och byta golvet i hallen, köket och matrummet.
Nu är allt klart, till och med de små detaljerna som Jerker normalt brukar ha lite svårt att få gjorda är färdiga, och vi är så otroligt nöjda med resultatet. Det överträffar till och med våra förväntningar och det säger inte lite 😁.

Nedan ser ni före- och efterbilder på de stora bitarna vi har gjort i höst/vinter, (nu längtar jag till våren så vi kan ta tag i planerna vi har för altaner, uterum och trädgård).

Före:

Efter:

Före:

Under:

Efter:

Medan vi höll på så fick Turan syn på en ”leksak” hon inte sett förut (det står ju normalt en bänk där). Hon stod länge och försökte få den att ”trilla ner” till henne:

Före:

Under:

Efter:

Före:

Efter:

Före:

Efter: