web analytics

Räddning

Nu har det blivit bara hundträning i bloggen ett tag och det kanske inte alltid är så spännande för andra än mig själv men just nu är det mycket träning och en del går bra så då blir det lätt så ;-)

Vi är väl alla lite sådana att vi gärna berättar när något går bra och kanske till och med vill att andra ska ge oss lite positiva kommentarer. Att sen inte alla har ”förmåga” att berömma andra tycker jag är lite märkligt. För även om det går bra (eller för den delen dåligt) för mig kan jag ju se det andra gör också och glädjas med dem i deras träning :-))

Fast det kanske bara är vänner i mellan man kan glädjas och beundra andras utveckling i träningen, och även säga det? För ärligt kan jag säga att med mina vänner så gläds jag otroligt mycket med deras framgångar i träningen även om jag själv kanske inte alls har lyckats lika bra. För vi tränar ju hund för att det är roligt inte för att hävda oss eller ”bevisa” något eller hur ?:-)

Király och jag jobbar på och det går sakta framåt… men i alla fall framåt så innan han är tre ska vi nog ha tagit oss ur både appellen och tvåan – hoppas jag ;-)

Med ”Lilla” Hojt som inte är så liten längre utan 8,5 månad tränar jag så klart också om än inte så mycket lydnad som jag kanske egentligen skulle vilja :blush: Men mycket annat blir det och igår fick jag än en gång bevis på hur nyfiken och obekymrad han är i nya ”miljöer” :inlove: Vi var nämligen med Ulrika och Fluff för att kolla en räddningshundsträning och samtidigt få prova själva. Den höga gallertrappan var äcklig i början men tredje gången gick han riktigt bra! Sen var allt man kunde kliva upp på, promenera på eller kliva in i, som betongrör, sten (både fint staplade och i högar), pallkragar, platsrör, kravallstaket, plastlådor m.m. på kommunförrådet bara spännande :jump: Att sen springa ut och hitta främlingar bland allt detta (om än i lätta legor) och äta godis gick också bra :inlove:

Här är han 8,5 veckor och Impe undrar vad det är vi ”släppt in” :heart:

Självkritisk

Tur man har sina träningsvänner som kan tala om alla underligheter man håller på med – för dom är många och tyvärr lite väl ofta förekommande hos mig (underligheterna alltså)  :-/

Jag vet ju mycket väl att jag får det jag belönar så kan någon förklara för mig varför jag belönar sådant jag INTE vill ha?! Fast jag har nog svaret själv ;-) Slarv, inte tillräckligt fokuserad och är inte tillräckligt noga med att sätta kriterierna för ett träningspass……

Kan någon sen förklara för mig varför jag tränar för långa sekvenser när det är just en detalj jag vill få bättre ?:-) I vissa lägen är jag jättebra på att träna detaljer (nästa lite för enkelspårig där ibland ;-) ) men sen i andra lägen hoppar jag över ”14 steg och kör direkt på steg 42” :-P Hur sjutton kan jag begära att min hund ska fatta när jag inte fattar själv vad jag håller på med? Nä :no: för mig i dom lägena.

Men glädjande nog har jag några så himla bra vänner som säger till mig när jag gör fel och hjälper mig på rätt väg – tur jag har er :heart:

I helgen ska vi på ett miniläger med folk från Emmaboda BK och det ska bli så himla roligt. Har bestämt mig för att göra ett detaljerat träningstänk så jag INTE gör något av det ovan utan fokuserar lika mycket som jag kräver att mina hundar ska göra :yes: och genom det och bra träningshjälp så ska vi nog kunna ta några kliv framåt i vår träning denna helg  :fingersxd:

Ok..

… ett förtydligande angående förra inlägget: Självklart försöker jag få min hund att göra rätt i ett moment om vi har strulat till det, inte bara gör samma fel om och om igen – det lär vi oss inget på ;-)

I onsdag blev det promenad med syrran och sedan jobb på eftermiddagen. Skippade utomhusträning och körde ett ”klickerpass” med båda hundarna på kvällen i stället.
Impe började jag försöka få att buga…. inte lätt men gång tre så fick vi till nått som i alla fall kunde kallas buga ;-)
Med Király fortsatte jag med ”lyfta bakbenet” och försöker nu föra över det så han ska sätta tassen på min hand i luften. Lika dant där, vid pass tre så började det släppa :yes:

I går var det jobb och middag med min mamma som gällde så då blev det inte heller någon träning. Men idag blev det ett pass ute på gatan mest för att hitta kontakten, fokuset och rätt attityd. Först gick det sådär men andra passet när jag ”drog upp smilbanden” gick det riktigt bra och vi slutade med en härlig känsla :inlove:

Nu har jag jobbat, ätit lunch och ska nu ta tag i det sista inför kvällen då helgens gäster (ja även husse som varit borta hela veckan) anländer. Ser verkligen fram emot denna helg och tror vi kommer att ha supertrevlig alla åtta :yes:

Så här såg Király ut för ganska exakt ett år sedan, knappt 4 månader gammal :heart: