web analytics

2017 – ett turbulent år

Inte trodde jag att 2017 skulle bli ett så turbulent år som det blivit.

Min hälsa har åkt upp och ner under större delen av året men nu äntligen känns det som min kropp börjat läka och jag blir successivt starkare, även om det tar en väldans tid…

Jag har insett att detta ordspråk är väldigt sant  (:yes:) :

Impe har fått mer artros och pålagringar i sin tass och inte mått så bra. Fast nu efter att vi skaffat hemmalaserna så mår han faktiskt bättre vilket är så skönt!

Luna ”pensionerades” från både lure coursingen och whippetracet i år och får nu mera bara springa på träning, men är lika glad för det.

Era och jag har fått jobba lite i uppförsbacke när det gäller kontakt och samhörighet då hela hennes första tid hos oss präglades av att jag inte kunde röra mig ordentligt. Men nu börjar vi hitta varandra och trots en fortfarande svajig lydnad så lyckades vi bli uppflyttade ur appellen nu i höst, på första försöket dessutom! Däremot har Era och Jerker alltid haft en bra kontakt vilket nu märks extra tydligt i vallhagen där dom har utvecklats väldigt bra sen han tog över henne där i somras. Mycket tack vara hjälp från uppfödare Zonja och från Frida där dom är och vallar regelbundet.

Fast det absolut mest fantastiska i år har Raya (Dixietown Alptoppens Ros) stått för. Vår lilla fina, goa tiger har inte bara förgyllt vår vardag med sitt härliga väsen, och varit en underbar lekkamrat till framför allt Era, utan hon har även haft en helt makalös säsong på LC-fälten.

Facit för Rayas första säsong är: tre svenska cert (det är max vad man kan ta på sin första säsong), två förstaplaceringar och ett CACIL. Utöver det har hon tagit ett cert i Danmark och blev på den tävlingen även trea Best In Field, och som grädde på moset så är hon överlägsen etta på årsbästalistan för whippettikar klass 1 (internationella tikar som är under 48 cm enligt reglerna) och i och med det kvalificerad för nästa års Europamästerskap i Lure coursing som går av stapeln i Danmark.

Året som gått….

Tänker jag tillbaka på 2016 så är det med väldigt blandade känslor, så mycket tråkigt har inträffat.

Året började med att vi valde att ta bort Hojt som visade sig ha epilepsi, vilket verkligen inte var ett lätt beslut. Han var en helt fantastisk hund och min ut i klospetsarna och jag skulle gjort vad som helst för att få ha honom kvar men för honom fanns inget alternativ då han mådde så otroligt dåligt av sin sjukdom.

120224_hojt_jag

När jag sen fick ryggskott och en trasig menisk i höger knä så kändes livet ganska deppigt. Inte blev det bättre av att min högeraxel blev överansträngd och inte gick att använda ordentligt…. Nu var det inte bara matte som ’gick sönder’ utan Impe skadade sig i en tass på sommarens LC-prov vilket innebar en lång konvalescens för honom.

Under sommaren gick även Lunas humör över styr så hon diskade sig från whippetracetävlingar och vi beslutade att inte ta den valpkull på henne som vi funderat på. Troligen är det hormoner som påverkar henne då hon är grinig och tråkig under sitt löp och två månader efter det i skendräktigheten. Så fort hon går ur skendräktigheten är hon hur go och glad som helst igen, men tyvärr löper hon ca var sjätte månad så det är typ halva året som försvinner. Ja ja, vi får väl se hur vi hanterar det framöver.

Fast en stor ljusglimt kom ändå under året, jag fick äntligen hem en liten bordercollietjej. Fina, härliga Hexgårdens Breezy Hera blev starten på en ny era hos familjen Olin så att kalla henne Era var en självklarhet. Hon förgyller vårt liv med sin underbara energi och goa personlighet, och idag fyller hon sju månader väger 13 kg och är ca 48 cm hög.

luna_era impe_era raya_era

Nu ser vi fram emot 2017 med tillförsikt, Raya ska börja tävla LC och whippetrace och Era och jag ska fortsätta utvecklas tillsammans. Impe hoppas vi kommer att bli så pass bra i sin tass att han i alla fall kan få springa whippetrace, det visade sig ha blivit pålagringar i två tår och sedan tidigare har han pålagringar i ’handleden’ så vi får väl se men vi håller tummarna för det. Luna och jag tränar lite lydnad så kanske, kanske att vi kommer ut i startklassen under 2017, vi får väl se.

Önskar alla som läser detta en God Jul och ett Gott Nytt År

tomten

Svårt med en dålig arm :-(

Nu när alla våra hundar verkar må bra så är det så typiskt att jag inte gör det… Har inflammation i muskelfästena i vänster handled, armbåge och axel/skuldra och inget har hittills hjälpt. Men nu ska jag få sjukgymnastik och jag hoppas verkligen att det kommer att få den frisk. Det är förvånaden hur mycket man använder sin vänsterarm trots att man är högerhänt, både i vardagen och i hundträningen. Så visst använder jag den och det gör väl att det tar lite längre tid, men jag börjar bli lite trött på att ha ont så jag ska verkligen göra mitt bästa för att få den bra nu!

Om inte annat för att kunna ta tag i hundträningen ordentligt! Spåra med Hojt går riktigt bra att göra och där börjar vi återigen komma i form. Krypet kör vi också lite grann då det går att göra inne, det har vi ju inte tränat ordentligt sedan i somras då han blev dålig så där är det en bit kvar innan jag är helt nöjd men vi är helt klart på rätt väg *good*
Fjärren tränar vi också inne och där har vi ju bytt från låsta bakben till låsta framben och det tar tid att få in rörelserna så där har vi verkligen något att pyssla med nu när snön kom. Vittringen har jag haft lite svårt att ta tag i då jag inte riktigt har fått kläm på hur jag ska lära in det på bästa sätt men nu ska jag prova en variant inne så får vi se hur det går.

150114_tacke_bus2

Men resten av momenten som vi behöver träna fungerar inte helt när man helst ska undvika att använda vänsterarmen, om inte annat så belönar jag mest med vänstern både när det gäller godis och kamp så det blir lite jobbigt… Ja ja jag får väl lugna mig med eventuella tävlingar och se till att armen får bli bra först.

Att träna lydnad med Luna utan att använda vänsterarmen är ännu svårare men vi försöker köra lite inne, vilket hon i och för sig föredrar ;-) Och vi har ju inte bråttom direkt så det får ta den tid det tar, hon är ju inte jätteroad av lydnaden direkt *crazy*