Här ett fint kort på pappa, Akinnaz Tok Stimm, med sina två barn:
Akinnaz Herceg Hojt och Akinnaz Hajja:

Träna gjorde vi så klart och jag fick många bra tips som vanligt av Sara med mig till min och Hojts fortsatta träning. Måste tillexempel vara mer noggrann med vad jag belönar, får inte slarva med detaljerna. Vi kan ju göra det helt rätt så varför inte bara belöna det 
Fick några ”läxor” till nästa gång: kunna snurra åt båda hållen på klossen, rak hund vid fotgåendet och inga skall samt kunna sitta kvar och ligga kvar (så svårt att ta fina bilder annars )

Bra bild att ha som målbild – här går han riktigt fint

Efter träningen fick syskonen leka en stund och oj så roligt dom har ihop dom där två

Pappa Stimm var också med och lekte en stund och Hojt har, som sig bör respekt för sin far

Nu menar jag inte kändisar utan personer som jag tillexempel som är egen företagare och tjänar pengar på att folk kommer till dom med sina hundar. I mitt fall handlar det om att hjälpa hundar med muskelproblem men det kan röra allt från instruktörer till hundtillbehörsförsäljare.

Personligen skulle jag inte vilja vända mig till någon som är arrogant vid möten, oavsett om det är i företagets regi eller som ”vanlig” person. Är man egen företagare är man på något sätt aldrig ledig. Visst man behöver kanske inte vara ”försäljare eller sprudlande vänlig” hela tiden men man måste alltid vara trevlig. För handen på hjärtat hur många vill anlita någon som är snorkig, tvär, inte hälsar eller uppför sig otrevligt vid ett vanligt möte? Alla man möter ute i ”hundsammanhang” kan ju vara presumtiva kunder…

Inte heller tycker jag att man som egen företager kan skriva vad som helst på ”nätet”, i egen blogg, på sin hemsida eller på sociala medier – typ facebook. För vem vill betala någon för en tjänst om denna någon skriver negativa saker, har ovårdat språk eller gnäller på andra i det offentliga rummet? I alla fall skulle inte jag vilja det…

Király däremot har fått två, i och för sig inte så långa, lydnadsträningspass den här veckan och har skött sig riktigt bra har ju släppt lite på ”kontrollen” just vid träningstillfällena och det verkar ge resultat. Än känns det inte som vi är riktigt ”hemma” med lösningen men vi jobbar vidare så får vi se. Utvecklingen går i alla fall åt rätt håll och Kungen väljer just nu att jobba med sin matte så vi är lika glada båda två

Har klippt kungen själv för en gångs skull och resultatet blev väl ok, i alla fall från den här vinkeln

Huvudet blev jag också riktigt nöjd med – mattes finaste kung

Mattes finaste lilla prins är inte riktigt lika välklippt men han får vänta tills han träffar ”farmor” nästa vecka:

Fick till några, som jag själv tycker, riktigt läckra bilder på Impe och Király i bustagen nu på eftermiddagen:

Vänner = Finns där oavsett hur ofta man pratar eller träffar varandra. Hymlar inte med vad dom tycker utan är alltid ärlig och stöttar när det behövs, är aldrig elak eller pikar utan vill alltid väl.

Kan man vara vän med någon man aldrig träffat?!

Kompisar = År det någon skillnad på vänner och komisar/kamrater? Ja jag tycker det, vänner är någon man kan säga precis allt till, en kamrat kanske inte alltid får höra ens innersta tankar…..

Bekanta = En som man träffar då och då och mest har ”ytligt snack” med.

Familj/släkt = Är detta verkligen en kategori för sig eller kan man stoppa in dessa personer under någon av de andra kategorierna?

”Bara ord” kanske ni tycker och ja det är det ju men frågan är vad vi lägger för värde i just dessa ord och lägger alla samma värde? Och betyder orden samma sak för oss genom hela livet eller förändras värdet med åldern?
Personligen tycker jag att man lägger en större vikt vid hur man använder dessa ord ju äldre man blir.

Jag och Jerker har ju flyttat ganska långt från våra respektive uppväxtorter och att skaffa nya vänner, kamrater eller bekanta är inte så enkelt då i alla fall jag är ganska asocial. Då är det en stor fördel att ha ett brinnande intresse för något som man utövar ihop med andra! Hundarna och träningen har gjort att vi kommit i kontakta med en hel del nya människor och att ”likheter dras till varandra” är något som verkar stämma bra när man hittar nya vänner. Likheten verkar har större betydelse för om det ska bli vänskap eller inte än vad åldern tillexempel har. I alla fall är det min erfarenhet….

I måndags var vi i Klavreström och grävde upp några pioner, som vi tog med oss hem, och fikade med smaskigt fikabröd Medan vi umgicks med de tvåbenta Schelinarna så umgicks Hojt med de fyrbenta. Dom hade jätteskoj och det märktes verkligen att Hojt och Preben kom ihåg varandra även om de bara träffats en gång då Hojt var 9 veckor Även snälla Deco var med på ett hörn medan Bruno mest tittade på Precis innan vi skulle åka så lyckades Hojt alldeles själv kraschlanda och linkade lite men verkade inte ha ont. Men när vi kom ner till klubben (medlemsmöte) och rastade innan så haltade han rejält

Som tur var så var just detta medlemsmöte ”veterinärkväll” så jag passade på att be henne titta på Hojt efter mötet. Det var inget brutet men han reagerade ordentligt på yttertån på höger fram, ”ta det väldigt lugnt några dagar” var rekommendationen och blev det värre skulle vi åka in och röntga det. Tur man har biolighten Har kört den ett antal gånger på honom och nu haltar han knappt men han får ta det lugnt några dagar till för säkerhets skull.

Pionerna har nu planterats i hörnet vid/under plommonträdet och vi håller tummarna att dom tar sig och blommar redan i år:

I detta hörn är det tänkt att vi ska ha buskar och vårlökar.
Dessa fina botaniska tulpaner blommade förra veckan bredvid där vi nu planterade pinonerna:

Resten av tomten är nu mest gräsmatta då vi lagt igen alla rabatter. Så jätteskönt Gräsmattan är ju bara att klippa och den kan man ju använda till att träna hund på

I går hade vi trevliga gäster här på dagen: B-M och Lydia från Stockholm! Jätteroligt att träffas och prata bort några timmar. Impe var lite mycket tyckte Lydia, däremot verkade hon och Király komma ihåg varandra – roligt och intressant att se deras kommunikation. Hojt fick vara med en stund och hälsa i koppel och även han och Lydia verkade gilla varandra, det var lugnt och sansat vilket båda uppskattade

När det gäller Királys träning har jag ju funderat en del och såklart diskuterat det med duktiga vänner och ska nu prova lite nya varianter och se om han kan fås att vilja träna med mig VARJE gång… och inte bara när han själv vill Kändes faktiskt aningen bättre redan i torsdags och i går när jag ”lekte” med nya ”maskinen” var han riktigt taggad Han är definitivt ingen enkel hund att träna men OJ så mycket jag lär mig

I spåret har han ju varit lite lika dan men förra gången var han med lite bättre och i dag fick han ett ganska svårt spår (grusväg ca 100 m) som kändes riktigt bra. Visst han spårade inte fokuserat hela tiden men viljan var verkligen där och trots att han gick av och försökte kolla om inte spåret gick i lättare terräng så fortsatte han hela tiden att jobba Räkostbelöning vid pinnarna och gula bollen efter sista pinnen verkar ha gett positiv effekt. Nu fortsätter jag så här och varierar underlaget och längden på spåret men kör med pinnar så han får sin ost mellan varven så får vi se om vi kan få till en bra vilja att spåra hela vägen.

Impe har också strulat lite i spåret några gånger och inte verkat som han haft varken fokus eller lust så idag lade Jerker två korta spår, ett i mossa och ett i blåbärsris. Det i mossa tog han ganska direkt och det var klar skillnad på Impe – bra drag och vilja! Det andra fick ligga i drygt en timme och även där fanns drivet och viljan att spåra sig framåt Som vanligt verkar lösningen heta ”varierad träning”

Problemet på lydnaden med Hojt är ”hojtandet” men nu tror jag att jag vet hur jag ska komma till rätta med det och han är hur rolig som helst att jobba med! Nu är han ju bara drygt 4 månader så vi leker mest och med den mjuka leksaken som är snäll mot hans tandkött är det fantastiskt roligt tycker både han och jag

Självklart fick även han prova på ”maskinen” i går och han snappar verkligen fort, ordförståelse på sitt, ligg och stå har vi börjat med 

Spårnäsa har han och en enorm vilja att använda den dessutom De senaste spåren har legat på runt 100 meter på hårt underlag och med bara lite godis och det har verkligen inte varit några problem utan fint drag och massa motivation!

I dag fick han ett kortare spår (runt 70 m) men med bara två ”godisdepåer” och dosan på slutet. Lite jobbigt blev det när underlaget var som hådast men hans motivation kan man inte klaga på och när vi väl tagit oss förbi det svåraste spårade han kanonfint
Får ta mig en funderare på hur jag vill gå vidare med hans spårutbildning – förutsättningen för att bli en riktigt bra spårhund har han ju gäller bara att jag tar till vara det

Hojt har kampat lite dåligt ett tag, tror det är tandömsningen som spökat. (Han fylde ju 4 månader i torsdags och tänderna byts just nu kan man ju lungt säga  Klämmer väl in hans vikt och höjd här också: 7,1 kg (Király vägde 6,9 vid samma ålder) och ca 37 cm hög (Király var ca 36 cm). Men efter att ha inhandlat en riktigt mjuk sak som skulle vara snällare mot det ömmande tandköttet så kampade han så det stod härliga till:

På klossen hade han riktigt härlig attityd och fokus

Jaha så var det då Királys och min tävlingsdebut…….

Platsliggningen och tandvisningen gick kalasbra men sen var det stopp. Riktigt dålig attityd och ville verkligen inte idag så jag bröt tävlingen. Nu kan jag ju inte säga att det alltid går så bra på träning heller så jag tror jag måste hitta något som gör honom motiverad att alltid VILJA träna när vi gör det. Vill han inte ens träna så är det ju ingen idé att ens försöka tävla…..
Vi har ju kommit långt med hans ”utåtagerande” och det är ju jättebra i och för sig men frågan är om han behöver lite av det för att orka/vilja träna?!? Intressant tanke som jag får grunna lite på och se om jag kommer på hur jag ska överföra det till träningen?!

Då det inte var mycket att se/fota idag så får ni här ett kort från förra lördagens träning i stället:

Foto: Helén Schelin

I lördags kom goda vänner från Klavreström hit och vi var i spårskogen/på lydnadsplanen hela dagen. Bruno och Helén fick ett gärdespår då appellen är nära förestående:

Impe hade inte rätt spårnäsa på idag – husse får ta sig en funderare på vad som kan ha hänt:

Király och jag spårade också på gärde (som vanligt ) men jag kan inte säga att det går sådär jättebra…. motivationen tryter…. nu gjorde jag två förändringar så får vi se om det kan bli bättre till nästa gång. Men visst har han bra teknik nu för tiden

och den ”nya” belöningen verkade gå hem (tack Helén ska prova detta ett par gånger till):

och avslutningen uppskattades också, först godis sedan GULA BOLLEN :

Hojt fick ett litet spår men tyvärr har myrorna vaknat – nu var det ett väldigt enkelt spår så det gjorde inget. Sen fick han träffa snälla Deco innan Deco skulle spåra. Han var även med när vi väntade på att Deco skulle lotsa sin husse runt spåret och Helén lekte lite med kameran såklart:

Sen bar det av ner till Emmaboda BK för lite lydnadsträning. Impe och Hojt fick nöja sig med en promenad men Király fick som vanligt ”ingång”, ligg, inkallning, stå och både ingång, ligg och inkallning börjar ta sig men fortfarande har vi problem med ståt…. Körde en etta-apportering också och tugget har minskat
Har inga bilder på vår lydnad men här är en när Király fick ligga vid sidan medan Deco körde:

Lite långhårig kanske men så fin

Classe som ska tävla ettan med Bruno körde igenom den med Jerker som tävlingsledare:

Helén och Deco körde brukseliten, även dom med Jerker som tävlingsledare. Mycket av deras moment ser superfina ut

Söndagen tillbringade vi i Påryd på Kalmar whippetrace träning.
Mycket roligare verkade Impe tycka då han var så här motiverad när han och husse gick ner till hans första start:

Försökte verkligen ta bra kort under hela träningen men oj så svårt det är ni får hålla tillgodo med följande:

Så läckert att se whippetar springa! Både deras rörelsemönster och deras glädje är härligt att skåda  Nu är Impe relativt ung ännu och inte så snabb men kul har han! Fast i sista loppet skötte han sig inte helt perfekt men det blev bra träning för hunden bredvid och en tankeställare till husse att inte gå för fort fram.

Efter träningen passade jag på att lägga ett spår till Hojt i det superkorta gräset/mossan i kanten på banan då hans spår i går inte blev mycket att tala om.

Här är verkligen en grabb som har spårmotivation och en härlig teknik redan

Godisburken i slutet är alltid populär men nu blev det även lite kamp med en av trasorna som ligger utspridda vid/i groppen som var precis vid vårt slut:

Som sagt en härlig helg och många bilder blev tagna, kanske inte stans bästa kvalite men roligt att ha ändå tycker jag

I onsdags eftermiddag klämde jag in lite spårträning i almanackan och lilla Hojt går från klarhet till klarhet Király däremot behöver jag få till lite mer motivation på…. skulle kanske gå bättre om jag kommer ihåg de tips jag får och provar dem också Ska försöka bättre mig

Gårdagskvällen tillbringades på klubben då vi nu har allmän träning på torsdagarna och det är bra störning med allt folk och hundar som tränar allt från agility/lydnad till att bara är där
Király och jag har tagit ett litet kliv framåt och bara jag också är 100 % fokuserad och positiv så ska vi nog kunna ta ett par kliv till innan vi ger oss ut på tävlingsplanen! Just nu är det lite för mycket dk:n

Hojt har väldigt lätt för att skälla och jag måste bli mycket bättre på att hejda det, bättre plan och fokus även här alltså Tänk att det mesta alltid hänger på oss tvåbenta…. för när jag var mer strukturerad och belönade ofta var han både tyst och duktig

Idag har vi varit och gått drygt en timme på Bjelkeleden, behövde rensa huvudet och få lite idéer till en hemsida jag håller på med. Roligt att göra en ny sida även om det blir mycket tid framför datorn till hundarnas förtret

Även om Impe tyckte att detta var bästa platsen en rengnig dag som denna:

Grabbarna ”krull” däremot var pigga på allt som vanligt:

Jerker började med projekt ”hålla whippet på tomten” i går kväll! Nu ska det bli både staket och nät i häcken så inte den kära Impe kryper in till grannen mer …… Han såg lite snopen ut i morse när det inte gick att krypa under någon stans alls Men som uppmuntran när vi kom hem från skogspromenade, där han med mig alltid går kopplad, gav jag honom en leksak! Och vad gör man då om man är en whippet? Jo springer som en galning 14 varv runt huset och är superlycklig

Hojt 15 veckor på denna bild