Livet rullar på.

Medan tankarna snurrar och vi ser fram emot att Raya ska löpa någon gång i januari-februari så går livet sin gilla gång. I fredags var vi bortbjudna på middag och Raya träffade en trevlig häxa cool .

Det finns fördelar med att bara ha korthåriga hundar, alla vill ha varmt och myser gärna med varandra In Love

I söndags var det meningen att Raya och jag skulle ha åkt till Moheda på en inofficiell utställning och umgåtts lite med Jenny och Malin. Tyvärr satte det senaste besöket hos kiropraktorn stopp för det så Jerker fick åka i stället. Dom hade haft en väldigt trevlig dag som avslutades med att Raya blev BIS-brukshund och dom kom hem med en otrolig mängd priser, väldigt generös utställning när det kom till priserna i BIS-finalerna tydligen!
Tack Malin för bilden Heart

Gårdagen bjöd på soligt och kallt väder så jag och hundarna passade på att åka ner till Långasjö och gå en härlig promenad där. Vi avslutade med en hel del spring i en tom fårhage och alla njöt verkligen av både promenaden och leken.

Mycket att tänka på.

Det fick bli veterinären för Impe trots allt, men som tur var ansåg hon inte att det var så farligt. Han fick en antibiotikasalva som vi ska smörja i 7 dagar så hoppas vi att han är bra sen. Fast helt klart måste vi fundera ut hur vi bäst ska hantera honom och hans olika problem när det kommer till motionerande. Han måste ju få röra på sig men helst utan att bli sämre, vilket verkar vara en svår avvägning. Simning och vattentrask är inga bra alternativ då vi har alldeles för långt till sådana aktiviteter tyvärr. Någon som har några andra tips?

För övrigt går mycket av tankeverksamheten just nu åt till att fundera på det här med avel och uppfödning. Jag är handledare både för SKKs distansutbildning för uppfödare och för den nya Hundavel och genetik (ämnen som jag finner otroligt intressanta) och det ger mycket extra tankar till hur jag själv ska förhålla mig i min avel.

”Vad är viktigt för mig i avelsarbetet?” – Viktigt är såklart hälsan och mentaliteten, men hur ska det ställas i förhållande till utseende och genetisk variation i stamtavlan? Här har de jag har pratat med av de mer erfarna uppfödarna/whippetägarna ganska lika åsikter: Vilken inriktning man väljer spelar inte så stor roll bara man är säker själv, olika typer/linjer av hundar inom en ras främjar  den genetiska mångfalden och är av godo.

”Vilka prioriteringar ska jag göra, vad kan jag ha överseende med?” – Ja det är ju det som är den egentliga frågan…

När det gäller mentalitet så ÄR den viktig för mig, men vad är god mentalitet? Troligen olika för olika personer vilket gör det svårt med hundar man personligen inte har träffat och kunnat bilda sig en egen åsikt om.

Hälsan är såklart nummer 1 men även den är svår att selektera för då all information inte finns tillgänglig eftersom den inte registreras någon stans och alla kanske inte berättar eller ens tänker på att något kan vara ett problem.

Genetisk variation? Vanlig eller ovanlig stamtavla? Ja det är andra frågor som det tåls att fundera på. Personligen vill jag ha en genetisk variation men då jag har en tik som har en varierad stamtavla redan är det inte något problem nästan oavsett vilka hanar jag titta på. När det gäller förekomsten av välanvända avelsdjur i stamtavlan så är det något jag beaktar och helst inte vill ha för mycket av. Men det är svårt då frågan är vad som räknas som välanvänt, och hur nära eller långt bort ska man acceptera att det ändå finns?

Utseendet är också en intressant fråga där det finns massor av olika åsikter. Så länge man väljer en sund och balanserad hund så är ju utseendet inte något hunden själv lider av. Två saker som är viktiga för mig är att det ska synas att det är en vinthund som kan springa och den ska hålla sig något så när inom rasstandarden både när det gäller storlek och övriga delar. Vad som sen kan anses önskvärt är verkligen öppet för tycke och smak och varierar stort mellan både olika uppfödare och bland de vanliga hundägarna.

Som sagt, mycket att fundera på och försöka ta ställning till inför valet av hane till Rayas nästa kull. Jag vill tacka alla mer erfarna som så beredvilligt ställer upp och svarar på alla mina frågor och villigt diskuterar olika hanar, olika inriktningar och allt annat som har med avel och uppfödning att göra. Jag har lärt mig massor av er, fått mycket att tänka på och håller tack vare er på att så sakteliga forma mina egna mål och vad jag vill med min avel och uppfödning.

 

Vardagsliv

Ja nu rullar vardagen på och vi börjar komma in i våra nya rutiner. Väldigt annorlunda med bara tre hundar men skönt för ryggen. Jag var hos en kiropraktor i går så idag är jag väldigt öm men förhoppningsvis ska det gå åt rätt håll nu.

Det blir lite träning med Luna på tisdagarna på klubbens allmänna träning och spår då och då. I tisdags var Jerker med på klubben och försökte fota oss, inte lätt i det ljuset…

Vi jobbar på med framförgåendet, linförighet, inkallning, hoppet och läggande under gång. I det sista momentet tycker jag hon är superduktig med tanke på underlaget och den allt annat än rikliga pälsen hon har på magen In Love

Då det inte var några andra som tränade i tisdags när vi var där så fick även Raya träna pyttelite och sen göra det hon älskar allra mest, springa!

För övrigt blir det lite nosework tränat här hemma. Luna ligger klart före de andra två då hon har tränat det tidigare men Raya bli bättre och bättre. Impe är väl inte jätteroad men resonerar som så att ”måste man göra nått för att få korv så får jag väl göra det då” blum

En av anledningarna till att det blivit en del NW de sista dagarna är att Impe återigen inte mår bra och inte kan gå några längre promenader sorry . I söndags så fick han både ett sår i bogen och lyckades slita av en klo på höger baktass. Då han slet bort allt så har vi duschat och hållit det rent, och det ser ok ut. Han har fått ha sko på sig när vi varit ute och det har fungerat hyfsat. Men i går kväll upptäckte vi att han fått furunkulos på vänster framtass, den som är skadad sedan tidigare och som han har både artros och benpålagringar i. Förmodligen för att han med tanke på den skadade höger baktass belastat vänster fram betydligt mer än vad han normalt gör. Så nu är det tratt på så han inte ska slicka på någon av tassarna, duschterapi, smärtlindring och vila. Vi ger det över helgen så får vise hur han mår på måndag, om det blir veterinären eller om det blir bra ändå.

Vilket äventyr!

Vilket fantastiskt äventyr vi varit med om de senaste månaderna, både när vi väntade och när vi väl fick vår första kull valpar här på Kennel Triporas Heart

Det visade sig att Raya (SE LCCH DK LCCH Dixietown Alptoppens Ros) och Hobbe (SE LCCH AGHD1 Jalessas Oberyn) bara fick en valp. Tråkigt på många sätt men även en liten fördel att som förstagångsuppfödare bara ha en valp när han blev lite större.

Själva valpningen tog ett par timmar och det var jobbigt både för oss och Raya men tillslut gick det bra och inga komplikationer.

Raya tog mycket väl hand om sin son och för att skapa lite mer både värme och ”hinder” runt honom så fick han ett gäng mjukisdjur som ”syskon”. Här är han 1 vecka gammal och besöker biabedden medan jag gör rent i valphuset:

Vid 2 veckor så började han öppna ögonen:

Efter det så såg man nya saker och en utveckling på honom nästan från dag till dag. Vid 3 veckor så bytte vi valphuset till en större och mer öppen valplåda och en kisslåda då han började ta sig ur lådan för att göra sina behov.

Vid 4 veckor märkte man att han blev mer och mer aktiv så han fick in fler leksaker i lådan/hagen.

När han var 5 veckor så var det så praktiskt att vädret var varmt och skönt och han fick börja vara ute en hel del.

6 veckor gammal kunde man försöka brotta ner sin mor In Love

De sista veckorna fick han såklart vara med överallt och även om Luna var väldigt splittrad i sitt förhållande till honom så blev det bättre på slutet och dom kunde ha både mysigt och roligt tillsammans ibland. Här är Solo 7 veckor:

Dagen innan han skulle fylla 8 veckor så var Rayas uppfödare här och Solo fick prova på det här med att ”jaga trasa”, det var superkul tyckte han!

På kvällen fick han besök av sin fars ägare och uppfödare och hon ställde upp honom för en ”snygg-bild”, tyvärr dåligt ljus men jag tycker han är så fin In Love

På själva 8-veckorsdagen fick han träffa Oops för andra gången i sitt liv och det var precis lika roligt den här gången:

Den 2/11 blev det en premiärtur till skogen och efter det var det dags för bad då veterinärbesiktningen var bokad till eftermiddagen.

Så kom då tillslut dagen då han flyttade hemifrån. Både sorgligt och roligt såklart, men mest spännande att få följa honom och se hur han utvecklas framöver.

Han flyttar till norra Stockholm och vi önskar Antonia stort lycka till med Triporas Solo och hoppas, och tror ni kommer att stormtrivas med varandra Heart